Vilodag

Grym är trött, Trött, TRÖTT!
Efter gårdagens träning som innehöll alla momenten i elitklass och några extra rutor och apporteringsdirigeringar var Grym TRÖTT. Trött i kroppen och trött i mössan. Vi har tränat mycket på slutet. Mest för att tömma honom på energi. Och med rätt bra timing fick jag till det nu. Han är nöjd. Lagom i tid för SM. Så idag har han vilat från allt vad lydnad heter, även vardagslydnad. Han har mestadels gått i koppel på promenader för att han ska slippa vara uppmärksam. Vi har tagit en lååång cykeltur till Bönan, Grym åkte cykelkorg hela vägen och sov under bordet när vi åt lunch.
I morgon ska vi lattja lydnad! 6 dagar kvar innan SM.
IMG_8222

Annonser

Blanda svårt och lätt

Vissa saker är lätta och andra är svåra. För alla. Såväl hundar som människor. Men ju fler gånger vi fått prova ju lättare blir det. Även med sånt som redan från början är lätt.
Grym har en tendens att ta ett liitet omtag/”tugg” på träapporten i återgången, ca 4-5 meter från mig. Ungefär på det avståndet där tempo blir lite lägre inför ingången. Det kan även komma lågt ljud någon enstaka gång precis när han sätter sig. Jag tolkar det som en liten osäkerhet inför att bära nåt och ha högt tempo mot och nära mig. Vi har aldrig varit oense om just den detaljen men på nåt sätt är det ändå lite negativt laddat att springa fort mot mig med något i munnen.
Jag har lagt ner massor med tid på gripanden med klipp i bettet, kunna springa fort med apporten, vända samtidigt som han griper, alla slags möjliga och omöjliga material, tyngder, storlekar. Och han är riktigt bra på det.

Vid närmare eftertanke är det just ingångar och vara vid min sida som vi tränar minst på i apporteringen. Såklart är han minst genomarbetad i den detaljen.
Så vi slår nu två flugor på smällen. Jag gör gärna fler saker på samma gång… Grym har ju även en del ljud för sig i fria följet om han inte riktigt är med på vad som händer.
Projekt fotgående med liten apport i munnen är inlett. Han får mycket träning i att bära nära mig, I varje halt gör vi ett avlämnande med godisbelöning, in med apporten och fortsätter. Jag håller fotkriterierna och ”bärakriterierna”.
Nyttan? Ju mer vi tränar på nåt, desto enklare blir det. Hur svårt kan det vara att gå fot utan apport i munnen? Hur svårt kan det vara att vara att röra sig nära med apport i munnen? Jag får massor av tillfällen att belöna avsluten på apporteringen. Utan föregående apportering. Vid varje belöning värdeladdas beteendet.

Just nu har jag en hund som har en hel del ljud för sig i fotgåendet, men inga omtag, what so ever. Jag har en hund som har en betydligt större förväntan i halterna/avlämnningarna. Nu jobbar vi igenom det här till han är helt bekväm i allt det nya. Sen ska vi utvärdera vad som hänt med ingångar från en hel apportering. Återkommer mer reflektion om två veckor.

IMG_6148

Konsten att styra upp och hålla sig i bubblan.

Tränade med kommendering ikväll. Två länkar hade jag planerat.
1. Vittring(fokus på säkert beslut), fritt följ(fokus på att styra upp och träna som vanligt), slät inkallning(fokus på snabb ingång i avslut)
2. Ff (träna som vanligt), Vittring(säkert beslut) Zäta(uppmärksam mellan skiftena)

Det här fria följet, har kommit att bli vårt värsta moment. Eller mitt värsta kanske jag ska vara ärligt och säga. Hur svårt kan det vara att träna på som vanligt fast jag har kommendering? Av Stina som är den som känner oss som ekipage absolut bäst. Tydligen skitsvårt! Jag hade bestämt mig för att stötta, bekräfta muntligt, rätta till och inte lyda ”språng marsch” eller ”moment slut”. TräningsdokumentationMen tro på själva den, att jag föll in i den passiva känslan och bara gick. Jag var olydig som planerat, men jag var inte där för Grym. Inte där som den trygga föraren som behåller  ansvaret för uppgiften och ser till att vi båda är kvar i bubblan. Shame on me!
Inför länk 2 hade jag läxat upp mig själv och varit tydligare när jag preppade mig. Tydlig Hilding, TYDLIG! Och då gick det ju så där bra som jag vet att det kan vara.
Tummar med mig själv på att jag ska ändra på detta. Vilket förmodligen innebär hårt arbete på flera plan. Det ligger så mycket bakom, men det tar jag i ett annat blogginlägg!

Pepp!

IMG_6121Är fortfarande fylld av energi från gårdagens tävlingsframgångar. Dag efter tävling är mental vilodag för Grym. Själv har jag varit i skolan hela dagen och hjärnan har gått på högvarv. Såå skönt med en cykelrunda på 7 km runt Forsby när jag kom hem. Jag unnade mig en pluggfri kväll, herregud jag har ju varit aktiv i skolan hela dagen! Vad ägnar jag en ledig kväll till? Jomen planering av Gryms fortsatta träning.
Vi har en rankingtävling inplanerad om sex veckor och en till om ytterligare fyra veckor. Fram till första rankingtävlingen har vi dessutom två hela helger och en heldag inbokade med träning i grupp på nya ställen. Och ett flertal ”vanliga” träningar med våra närmaste träningskompisar såklart! Jag har tagit mig en funderare på upplägget för träning av fys, detaljer och helhet fram till tävling två som alltså ligger 10 veckor framåt. Tycker det är rätt svårt att få en lagom mix mellan detaljer och helhet. Dessutom vill jag ju pricka in formtopp vid båda tävlingarna. Köra parallellt hela tiden eller lägga olika typer av träning i kortare block? Jag började med ett lättare problem. Har satt en struktur för vad jag är ute efter i alla momenten. Gjort en prioriteringsordning på kriterierna, med inspiration från Maria Brandels blogginlägg härom dagen. Det jag sätter högst på priolistan är det som är viktigast, del som ligger under ska jag inte bry mig om just nu. Har inte haft mod, överseende eller struktur att bara ägna mig åt ett kriterie i taget utan jobbat med alla parallellt, fast i olika övningar. Ska bli spännande att se hur jag klarar detta. Förmodar att jag kommer att göra om priolistan ofta.

Som på beställning sände SVT1 ett program i kväll om Ryttarprinsen Alexander Zetterman. Otroligt inspirerande att höra ryttarlandslaget fundera och diskutera kring förberedelser, inställning och laganda.

Riktigt Pepp På Utveckling Och Nya Grepp!IMG_6125