Gryms tävlingsdag

Fotgående Grym

Jag hade fler mål med denna tävlingsdag.
Övergripande var att kunna få fram den där härliga känslan av samarbete vi har på träning även på tävling och att genomföra momenten så briljant att poängen kan bidra med ett SM kvalificerande resultat.

Grym gjorde mängder av fina saker på tävlingen! Bra tempo i de flesta delarna. En riktigt bra vittring som vi jobbat så mycket med. Snygg fjärr som vanligt, det är hans paradnummer. Riktigt bra konskick inför apporteringsdirigeringen som vi också jobbat med att få rakt. Jag tyckte att jag själv jobbade på bra därinne för att förbereda inför varje moment och med att hålla honom så pass fokuserad att det mesta blev väldigt bra!
Men jag lyckade inte få till de stora övergripande målen. Som i sin tur leder till ljud för att han inte är riktigt koncentrerad och trygg och en del omtag på apporten för att vi inte är riktigt i flow. Vi har med oss 178,5 poäng från Fagersta, vilket förmodligen inte kommer att hjälpa upp statistiken för SM-kval.

Med mig har jag också ideér om hur jag kan förändra träning, men framför allt hur jag behöver jobba med uppvärmning för att han ska bli helt ”lösgjord” där inne på tävlingsplanen och bara följa mig och inte ta några egna beslut som får honom splittrad.

Fortsättning följer, skam den som ger sig!

Annonser

Tävling på G

Processed with MOLDIV

Det har varit lite tyst här ett tag men det betyder absolut inte att det inte händer nåt. Tvärtom.
Till helgen startar båda hundarna på tävling. Mac debuterar i startklass och Grym startar på Sveriges första class 3 tävling.

Mac är en rolig liten hund som gärna tränar allt som kan generera godis och bus. Han har numera full koll på startklassmomenten och är introducerade i alla andra moment utom vittringen. Det ska egentligen inte vara något problem att ta ett första pris i morgon. Det som kan sätta käppar i hjulet är han tappar fokus när jag är på väg från honom i inkallning och apportering. Då kommer jag behöva lägga på ett dubbelkommando.

Jag har låtit bli att försöka kvala in till 2017 års SM i lydnad under 2016 eftersom dom tävlingarna gick i gamla eliten och jag har valt att bara köra enligt nya class 3 som är aktuellt för rankingtävlingar, NM och VM. Så nu har jag lite piskan på ryggen att leverera höga poäng på tre tävlingar under januari, februari och mars innan kvaltiden går ut. Och det kryllar ju inte direkt med tävlingar den här perioden. Men det är bra, jag sköter mig som bäst under press. Sköter jag mina kort sköter Grym sin del.

Håll tummarna så återkommer jag med resultat!

VM i lydnad

Grym och jag har fått förtroendet att delta i Sveriges lydnadslandslag igen! Den här gången är det  VM i Moskva 30/6 – 3/7 som står för dörren. Jag är oerhört glad över detta, bubblig i kroppen och så stolt över Grym. Och mig. Det har varit ett mål ända sen Grym var lill-liten att komma upp i den kunskapsnivån som vi nu är i. Eller faktiskt ännu bättre om jag ska vara helt ärlig. Vi är ju inte riktigt framme vid vår topp ännu som jag ser det.

Det här med att hela tiden flytta målet framför sig tror jag har varit en styrka i vår utveckling. Att aldrig bli nöjd. Sån är jag. Det går nån timme eller max nån dag när jag sjunker ner och njuter av att jag uppnått ett mål. Typ, första förstapriset, lydnadschampionatet, mer än 300 poäng, kval till SM osv. Sen är min hjärna igång igen. Nytt mål, bättre detaljer, bättre fysik. Jag älskar utveckling!

fotgående lör SM 2015

SM 2015. Placering: 2;a

För mig var det jättestort att komma med i talanggruppen. Jag var oerhört nervös när jag skulle tävla den klass 3 jag skulle filma för att skicka in till uttagningen till talanggruppen. Det var en tävling på Rådalens BK. Ligger jättelångt från oss men det låg på vägen hem från några träningsdagar hos Gryms uppfödare. Hon hade tipsat om en jättetrevlig tjej som var medlem där och också skulle tävla. Som redan var med i talang. Hon skulle kunna filma. Helt säkert, sa Josse! Den tjejen heter Marika Hansson. Såklart filmade hon, Grym skötte sig, jag skötte mig och vi hade en film som jag nöjt kunde skicka in till talanggruppsuttagningen.

I ett gäng som jag tränar med ingår Eva Thorstensson. En oerhört skicklig hundtränare med massor av tävlingsmeriter. Jag kommer ihåg hur hon kommenterade mina tveksamheter om att komma med i talanggruppen. -Klart du kommer med, vem skulle putta undan dig, så bra som ni är? Om nåt år kommer du att tävla i blågula svenska landslagsdressen. Kära Eva, så mycket styrka dom orden gav mig!

Att komma med i talanggruppen, till SM, i landslagsgruppen, till NM, till VM är ett mål i sig. Men om jag inte tänker tanken på vad jag ska göra av den möjligheten redan från start är det svårt att ladda om.
Det jag egentligen har som mål är ju att kunna leverera på dessa stora mästerskap. Jag måste ta för självklart att jag är minst lika bra som dom andra, men med den skillnaden att jag kan snäppa upp en nivå till när det verkligen gäller.

Grym nos apport

Grym

Det har inte varit det lättaste. Jag förstår också att jag gjort bra saker med Grym eftersom vi kommit så långt på vår inte allt för krokiga väg. Jag vet att jag är en snabbtänkt och innovativ hundtränare. Jag är helt medveten om att jag är så envis att jag tränar på till jag får det att fungera. Men vet du, det är lätt att bli lite starstrucked av skickliga hundtränare som varit med på högsta nivå i många år, med fler hundar, som är så oerhört strukturerade i sin träning och sin dokumentation. Det är lite svårt att ta för självklart att jag också ligger i den toppen. Jag är ju fortfarande en ung tjej vars favoritsysselsättning är att utvecklas med sin hund. Men nu är jag där och jag jobbar på att se mig själv som en mogen kvinna med stor erfarenhet av hundträning och framgångar i allehanda hundsporter.

Grym är inte så komplicerad att tävla egentligen. Det som är mest komplicerat i vårt tävlande är att jag ska tagga till det där lilla extra. Tagga till så där ordentligt så att min starka energi håller honom där han ska vara. Så att han inte har en chans att ens försöka förstå vad vi ska utföra härnäst. Han ska bara följa mig och och min information. Inte ta en massa egna beslut. Min svåraste uppgift på tävling är att hålla oss i samma starka bubbla. Hela programmet. Allt det andra har vi ju tränat så mycket på så det ska gå av sig självt.

För att jag ska tagga till sådär bra behöver jag utmaningar. Jag får ofta skapa utmaningar åt mig själv inför tävling. För att min hjärna inte ska lägga i autopiloten och bara göra. Utan verkligen anstränga sig. Så ett VM är en utmaning i min smak.

JAG SER SÅÅÅ MYCKET FRAM MOT ATT TÄVLA VM I MOSKVA MED DET OTROLIGT KOMPETENTA SVENSKA LYDNADSLANDSLAGET!
Svenska laget NM 2015

 

 

Fagerstatävlingen

Grym i FagerstaUpp som en sol, ner som en pannkaka… Jag fick inte till det som jag tänkt. Inte alls. Åh, vad besviken jag var när vi klev av planen sista gången för dagen. Jag lyckades inte lotsa honom ända fram. Han var inte klar för uppgifterna som jag brutit upp och inte hunnit sätta på plats igen.
Nu så här några dagar senare, när jag grottat ner mig i tentaspurt och klarat av tentaskrivning har jag repat i mig. Jag har en plan. ( Har ni hört den förut?) Jag lägger om träningen rätt rejält, släpper kontrollen, ger honom mer ansvar och tydligare signaler. Känns lite läskigt men det verkar som han börjat förstå vad jag är ute efter. Jag återkommer när jag testat av i lite hetare miljöer.
Fotograf: Sofie Gustafsson (sofiegustafsson.se)

Fullträff!

Tävlat idag!
Jag hade ett (1) mål med mig för denna tävling. Att ge Grym tydlig och trygg vägledning genom alla moment. Det innebär lång tid för uppvärmning med kommendering (vilket vore omöjligt utan mina fantastiska träningskompisar, tack!). Det betyder även att jag inte kan ge honom en lucka till att försöka förekomma mina beslut. Inte ge honom en chans att ligga steget före och tro att han vet vad som ska komma och därefter blir frustrerad för att det inte blev så.
Jag höll honom i uppgift hela tiden, jag tog chansen att stötta verbalt under fria följet, jag bekräftade honom med små, kända signaler vid rätt beslut. Signaler som ingen annan ser men som är såå betydelsefulla för att han ska fortsätta jobba med bibehållet gott självförtroende.

Jag lyckades! Grym följde mig istället för att förekomma. Han var lugn och trygg. Jag gjorde tamejfan min bästa tävling ever. Vilket gjorde att även Grym fick förutsättningar att göra det.
Som en parentes kan jag även konstatera att de ominlärda detaljerna i fria följet, zäta och platsliggning höll hela vägen. Woop, woop!

Resultat: Mitt hjärta sväller inför den fantastiska hunden. Jag har fått massor av ny energi att fortsätta vägen mot toppen. Som en bonus fick vi 295 poäng i protokollet.

Grym prisrosett Rättvik

Grym levererar!

 

 

Helgens rankingtävlingar är lagd till handlingarna med ett nöjt resultat!

Jag hade planerat att ändra min strategi kring hur jag skulle för honom mellan momenten. Har blir spänd när jag vill ha ordning och reda så vi körde på som vi gör på träning. På väg in på planen fick han studsa runt mina ben och jag pratade med honom som jag brukar på tävling. -”Vad tycker du vi ska hitta på nu?” -”Vill du göra mer?” Mellan momenten bekräftade jag med beundrande stämma medan vi tog oss fritt till nästa moment. Han var klart mer bekväm än han brukar vara. Det allra flesta ljud uteblev, han var positiv och hade kunnat jobba på bra länge där inne kändes det som. Fick heller ingen känsla av att han inte var nöjd med bara min bekräftelse, hans tanke var mera att han ville fortsätta jobba. En sån härlig känsla att vi var i samma bubbla hela tiden och faktiskt hade roligt där inne.
Slutresultatet var en tredje placering! Fatta det, en tredje placering bland alla dessa rutinerade ekipage varav många är med i landslaget. Så sjukt nöjd!

Dag två, som egentligen var vår dag fyra eftersom vi kom till Kungsör redan på torsdagen och tränade i hallen med Sophie, Emma och Stina. Jag drog ner husvagnen så Grym och jag låg kvar och tränade rätt mycket även på fredagen i mina plugpauser.
Vi hade nu samma goa känsla med oss in på planen, han hängde på mig i ett snyggt fotgående till första momentet fast jag inte bett honom utan bara gick. Möjligen var känslan för fri och upprymd för i första momentet tog han fel vittringspinne. Attans, men vi körde på utan bad feelings. Han gick ett samlat fritt följ utan ljud förutom på allra sista som var en sidoförflyttning. Sen rullade det på, ömsom vin och ömsom vatten. Vi fick inga höga totalpoäng med oss, det var en trött krigare som satte höga poäng på fjärr och inkallning, tog mina hjälper klockrent efter ett klantigt kast med metallen och med öronen på skaft kunnat jobbat på ännu mer efter avslutad insats. Det jag tar med mig från dagens tävling är att *höja engagemanget i fria följet så det håller även vid hög press, *introducera hakan i marken på platsliggningen så vi slipper nesliga neddrag för nosningar, *skapa mer erfarenhet av tvådagarsarrangemang så han kan lägga all kraft på att leverera men framför allt tar jag med mig känslan av att ha hittat kärnan i vår gemensamma prestation och att jag är oerhört tacksam för att ha den grymma hunden i mitt liv!

De svartvita bilderna är från campingen som var tyst och öde en fin höstdag!

Puss på GrymHöst på brygga prickig tass Grym på bänk Grym livboj Rutschkana