Vittring

Grym har en tendens att springa in bland vittringspinnarna och sätta ner näsan först vid andra eller tredje pinnen. Är det en rund formation jobbar han sig bortifrån och hemåt. Är det en horisontell formation går in in mitt på jobbar sig till höger, har han inte hittat nåt vänder han och letar hela raddan ut. Jag vill inte andra så att han ska börja från vänster, speciellt inte nu när nya reglerna kommer och vittringen kan läggas lite hur som. Det är väldigt sällan han tar fel. Han jobbar engagerat när väl näsan är på. Han har bra tempo ut och in. Men mycket vill ha mer! Jag skulle vilja få honom att använda  näsan direkt på första pinnen. Bromsa upp och börja leta direkt isf att sakta av bland pinnarna.
Jag kan inte krångla och styra bland pinnarna, då sviker självförtroendet. Jag måste få honom att själv hitta ett annat sätt. (mitt sätt…) Nu är det bara tre veckor kvar till nästa rankingtävling så jag kan inte mecka allt för mycket.

Nu testar jag att låta honom gå på min ”kantarellbana” och sortera pinnar som ligger i burkar. Kriteriet är att markera rätt pinne genom att frysa. Min tanke är att  han ska bli ivrigare att hitta än att grotta ner sig i att leta. Känna sig säkrare på att rätt är rätt. Parallellt fortsätter jag köra vittringen som vanligt. Utvärdering: tja om ett halvår kanske…

Uppsalagänget på Kurs

10711001_10152329068406863_7062403386175065324_n

Elisabeth Sterner och Datcha laddar den fantastiskt roliga godisburken. Foto: Martina Örnsjö

Ett gäng från Uppsala med omnejd kommer upp med jämna mellanrum för att träna för mig. Alla är duktiga hundtränare, tänker mycket själva och har mycket fina beteenden hos hundarna.
I dag har vi jobbat med fria följet och inkallningen. Den gemensamma nämnaren blev mer tryck i hundarna, utmana och låt hundarna ta mer eget ansvar. Störning kan vara belöning och belöningen kan vara störning. Hundarna får anstränga sig att hålla sig kvar i uppgiften och inte kliva ur innan det är ok.

10151916_10152329093656863_8232432840126396859_n

Vi tränar inkallning men Martinas Lily. Jag gör mitt bästa för att distrahera Lily så Martina hinner därifrån och kan ropa ur henne ur störningen. Fotograf: Elisabeth Sterner

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10690023_10152329094141863_4148413586978274734_n

Dunder och brak belöning när hon släpper mig och mina försök till störning och sticker i full fart till Martina! Fotograf: Elisabeth Sterner

 

               

 

 

 

 

 

 

 

1920178_10152329075871863_7723917423907585361_n

Med Maria Fondelius unga tik jobbade vi kring ögonkontakt fast det dök upp störningar runt henne. Jag jobbar gärna med detta innan jag presenterar den riktiga fotpositionen för hunden. Fotograf: Elisabeth Sterner

10603632_10152329087841863_8505005497781861499_n

Michelle Pettersson jobbar för att höja aktivitetsnivån i fotgåendet. Belöning, engagemang och variation. Fotograf: Elisabeth Sterner

Grym levererar!

 

 

Helgens rankingtävlingar är lagd till handlingarna med ett nöjt resultat!

Jag hade planerat att ändra min strategi kring hur jag skulle för honom mellan momenten. Har blir spänd när jag vill ha ordning och reda så vi körde på som vi gör på träning. På väg in på planen fick han studsa runt mina ben och jag pratade med honom som jag brukar på tävling. -”Vad tycker du vi ska hitta på nu?” -”Vill du göra mer?” Mellan momenten bekräftade jag med beundrande stämma medan vi tog oss fritt till nästa moment. Han var klart mer bekväm än han brukar vara. Det allra flesta ljud uteblev, han var positiv och hade kunnat jobba på bra länge där inne kändes det som. Fick heller ingen känsla av att han inte var nöjd med bara min bekräftelse, hans tanke var mera att han ville fortsätta jobba. En sån härlig känsla att vi var i samma bubbla hela tiden och faktiskt hade roligt där inne.
Slutresultatet var en tredje placering! Fatta det, en tredje placering bland alla dessa rutinerade ekipage varav många är med i landslaget. Så sjukt nöjd!

Dag två, som egentligen var vår dag fyra eftersom vi kom till Kungsör redan på torsdagen och tränade i hallen med Sophie, Emma och Stina. Jag drog ner husvagnen så Grym och jag låg kvar och tränade rätt mycket även på fredagen i mina plugpauser.
Vi hade nu samma goa känsla med oss in på planen, han hängde på mig i ett snyggt fotgående till första momentet fast jag inte bett honom utan bara gick. Möjligen var känslan för fri och upprymd för i första momentet tog han fel vittringspinne. Attans, men vi körde på utan bad feelings. Han gick ett samlat fritt följ utan ljud förutom på allra sista som var en sidoförflyttning. Sen rullade det på, ömsom vin och ömsom vatten. Vi fick inga höga totalpoäng med oss, det var en trött krigare som satte höga poäng på fjärr och inkallning, tog mina hjälper klockrent efter ett klantigt kast med metallen och med öronen på skaft kunnat jobbat på ännu mer efter avslutad insats. Det jag tar med mig från dagens tävling är att *höja engagemanget i fria följet så det håller även vid hög press, *introducera hakan i marken på platsliggningen så vi slipper nesliga neddrag för nosningar, *skapa mer erfarenhet av tvådagarsarrangemang så han kan lägga all kraft på att leverera men framför allt tar jag med mig känslan av att ha hittat kärnan i vår gemensamma prestation och att jag är oerhört tacksam för att ha den grymma hunden i mitt liv!

De svartvita bilderna är från campingen som var tyst och öde en fin höstdag!

Puss på GrymHöst på brygga prickig tass Grym på bänk Grym livboj Rutschkana

Nytt foder

Grym Monster MaxGrym är inte helt bekväm  i situationer med mycket träning i nya miljöer, med nytt folk, med nya påhitt och nyinlärning på gamla dar. Tävling är likadant. Inte helt bekväm. Stressnivån ligger högt. Ingen utomstående skulle märka det men tyvärr är det så.

Det som märks och som också påverkar honom är att magen rasar. Dag 2 blir han dålig i magen och slutar äta. När vi varit hemma i lugna och ro i 1-2 dagar äter han igen och magen rättar till sig.

Jennys som i Jennys Hund och Katt frågade om Grym kunde vara testpilot på ett nytt foder. Monstermax, är för högpresterande hundar. Främst för fysisk prestation antar jag men det kan förhoppningsvis hålla Grym i form under mental belastning.

I samråd med Karin har vi arbetat fram hur vi ska trappa upp, toppa vid behov av prestation på hög nivå och därefter trappa ner.  Förhoppningsvis kommer kroppen att vara nöjdare och kunna tillgodose hans ökade behov av energi vid hög prestation och även hålla magen i ordning.

Återkommer med facit!