Vittring

Grym har en tendens att springa in bland vittringspinnarna och sätta ner näsan först vid andra eller tredje pinnen. Är det en rund formation jobbar han sig bortifrån och hemåt. Är det en horisontell formation går in in mitt på jobbar sig till höger, har han inte hittat nåt vänder han och letar hela raddan ut. Jag vill inte andra så att han ska börja från vänster, speciellt inte nu när nya reglerna kommer och vittringen kan läggas lite hur som. Det är väldigt sällan han tar fel. Han jobbar engagerat när väl näsan är på. Han har bra tempo ut och in. Men mycket vill ha mer! Jag skulle vilja få honom att använda  näsan direkt på första pinnen. Bromsa upp och börja leta direkt isf att sakta av bland pinnarna.
Jag kan inte krångla och styra bland pinnarna, då sviker självförtroendet. Jag måste få honom att själv hitta ett annat sätt. (mitt sätt…) Nu är det bara tre veckor kvar till nästa rankingtävling så jag kan inte mecka allt för mycket.

Nu testar jag att låta honom gå på min ”kantarellbana” och sortera pinnar som ligger i burkar. Kriteriet är att markera rätt pinne genom att frysa. Min tanke är att  han ska bli ivrigare att hitta än att grotta ner sig i att leta. Känna sig säkrare på att rätt är rätt. Parallellt fortsätter jag köra vittringen som vanligt. Utvärdering: tja om ett halvår kanske…

Annonser

Detaljer, detaljer

Vi har fått in stooora speglar i Hundungdoms träningslokal. Såå himla bra för positionsträningen. Jag har tyckt att våra sidoförflyttningar varit bra men det var dom ju inte alls. Nu har jag legat i några dagar och är lite mer nöjd med utförandet. Ser på filmen att han är med bekväm när jag korsar benen när vi rör oss till höger än när jag tar ”omsteg”. Jag har valt bort att korsa benen för att det kan missuppfattas som ett steg om det blir för stort. Eller att jag tar olika stora steg. Men när jag ser hur mycket bättre han går med mina ben korsade är det nog idé att fila på min egen stegteknik och använda det som passar honom bäst.
Testade av apporteringsingångarna. Hade tänkt nöta på med fotgåendet med apport i munnen några dagar till. Men jag var bara tvungen att prova. Inga tugg!!! Tjoho!! Går tillbaka till ”traska-runt-med-apport-i-fria-följet-träningen” ett tag till enligt plan så det får landa ännu mer.

Träningshelg

imageDe här helgerna när vi åker iväg Grym och jag för att bara träna lydnad är guld värda. Att träna med människor som känner oss, som törs komma med galna förslag, som vet vår historia och stoppar mig att upprepa misstag jag gjort tidigare tar mig framåt nåt oerhört i träningen.

Många gånger när jag stöter på problem i träningen försöker jag uppfinna ett nytt sätt, en ny övning, en ny vinkel på problemet vilket oftast är helt onödigt. I vårt fall är det absolut effektivast att gå tillbaka till de övningarna vi gjorde i inlärningen som han känner igen och bara förstärka det fina beteendena han visat tidigare.

Men nu har vi stött på patrull i alla fall. Normalt sett har jag ofta en belöning ligger långt in i rutan som han får ta på mitt varsågod efter att han lagt sig. Den här gången tog han inte mitt ligg utan knöck belöningen innan han lade sig. Jag upprepade mitt ligg med en brysk stämma. Mitt arsel! Det räcker för att han ska börja tveka på att gå in i rutan. Jag har hela hösten jobbat med detta, från grunden precis som i början. Men han stoppar iaf väldigt ofta ca 5-7 meter från kon.

Så jag började om på ett nytt spår. Lärde in tasstarget som vi inte använt tidigare. Ett bra grepp tyckte jag (och tycker fortfarande) eftersom det var helt nytt och inte alls förknippat med nåt annat. Det har gått riktigt bra. Han har ett högt engagemang för att markera targeten och vi har börjat öka avståndet. Inga problem, han tar sikte och springer dit med full kraft. Jag har fått ut avståndet så långt att han inte ser targeten längre. Nu ligger den i rutan så han ska se vart han ska sikta. Det var heller inga problem. Värdet av targeten verkar överbrygga den tidigare dåliga erfarenheten av rutan. Han kan springa iaf 30-35 meter till rutan efter att jag ställt honom i läge och förflyttar mig ifrån honom i olika vinklar. YES!

Men så kom problemet. Jag började länka ihop rutan med konen och ibland tvekade han på rutan. På samma avstånd från konen som förr. Hmm.

Nu kommer vi tillbaka till början av inlägget. Värdet av engagerade träningskompisar. Efter en del meckande med flytt på rutan, gjorde flera rutor i rad åt olika håll, med och utan kon, kort och långt håll. Tillsammans såg vi det! Det är ju inte rutan i sig som är problemet. Det är skicket från kon! Hur gick det till?

Nu är planen att skicka till en kon som står max 8 meter från rutan för att göra det enkelt. Vi varvar det med långa skick utan kon och konskick som leder till att han får springa direkt till en extern belöning långt bort, utan samband med ruta. Det kommer lösa sig den här gången också!

 

Landslagsgruppen

Det var så där bra som jag hoppades! Den här gruppen är förutom att vara skickliga hundtränare och seriösa tävlingsmänniskor (fattar man ju rätt snabbt att dom är när dom kommit dit dom är) är dom alla generösa och trevliga människor. Trots att alla är kvinnor! Glöm den sista kommentaren, men håll med om att ett gäng kärringar inte alltid är så lätta att ha att göra med…
Men vi börjar från början.

Närmare bestämt i Stockholm där vi mellanlandade för tågbyte.Hitta Grym Jag tycker verkligen om att åka tåg, speciellt när jag åker ensam. Eller så här. Jag tycker det är drygt att köra bil själv. Har lite svårt att bara göra en sak i taget. På tåg kan jag jobba, läsa, gå på toa. Fantastiskt färdmedel! Kan du hitta Grym på centralen i Stockholm?

 

 

 

 

 

Grym i GöteborgVi tar en till Hitta Grym! Vi hade en timmes stopp i Göteborg, perfekt för en promenad och för fotografering!

 

 

 

 

 

 

Landslagsgruppen   Grym i Halmstad
Träningen då?
Jessica Svanljung coachade gruppen med stor skicklighet hela helgen. Hon jobbade med oss i smågrupper. Dessemellan tränade vi tillsammans i smågrupper. Vårt värsta moment är fria följet. När okänd omgivning och kommendering läggs på kommer ljud. Jag hade planerat att koncentrera mig på det momentet hela helgen. Jessicas pricksäkra bedömning av vårt problem är att han upplever mig otydlig. Vilket jag håller med om. Hon ”tvingade” mig att använda högre och tydligare kommandon, vilket jag medvetet undvikit för jag tycker han går upp i varv på det. Men tamejtusan funkade det inte. På nåt sätt så blev jag stabilare och säkrare av det också. Gör en plan och jobbar vidare på detta.
Vi gjorde såklart en del kulgrejer oxå. Tema störning får ju min hjärna att snurra på högvarv. Grym klarade galant vittringsprovet på såväl en tiks fäll och med underlaget sprayat med rengöringsmedel. Inga problem med fjärren med 8 närgångna störare varav en ställde sig i vägen. Det han kan gör han riktigt bra!
Det var väl själva den om vi inte ska få till fria följet lika bra!

Hitta Grym i GbgFull i inspiration satt vi oss på natttåget hem igen. Internet fungerade så länge vi stod inne på perrongen. Nu vet jag att de inte finns internet på nattågen. Irriterande att behöva jobba offline! Men jag hittade såna arbetsuppgifter också, så jag slapp sitta sysslolös! ;o)

Hitta Grym på Göteborgs tågstation!

 

 

 

 

Grym levererar!

 

 

Helgens rankingtävlingar är lagd till handlingarna med ett nöjt resultat!

Jag hade planerat att ändra min strategi kring hur jag skulle för honom mellan momenten. Har blir spänd när jag vill ha ordning och reda så vi körde på som vi gör på träning. På väg in på planen fick han studsa runt mina ben och jag pratade med honom som jag brukar på tävling. -”Vad tycker du vi ska hitta på nu?” -”Vill du göra mer?” Mellan momenten bekräftade jag med beundrande stämma medan vi tog oss fritt till nästa moment. Han var klart mer bekväm än han brukar vara. Det allra flesta ljud uteblev, han var positiv och hade kunnat jobba på bra länge där inne kändes det som. Fick heller ingen känsla av att han inte var nöjd med bara min bekräftelse, hans tanke var mera att han ville fortsätta jobba. En sån härlig känsla att vi var i samma bubbla hela tiden och faktiskt hade roligt där inne.
Slutresultatet var en tredje placering! Fatta det, en tredje placering bland alla dessa rutinerade ekipage varav många är med i landslaget. Så sjukt nöjd!

Dag två, som egentligen var vår dag fyra eftersom vi kom till Kungsör redan på torsdagen och tränade i hallen med Sophie, Emma och Stina. Jag drog ner husvagnen så Grym och jag låg kvar och tränade rätt mycket även på fredagen i mina plugpauser.
Vi hade nu samma goa känsla med oss in på planen, han hängde på mig i ett snyggt fotgående till första momentet fast jag inte bett honom utan bara gick. Möjligen var känslan för fri och upprymd för i första momentet tog han fel vittringspinne. Attans, men vi körde på utan bad feelings. Han gick ett samlat fritt följ utan ljud förutom på allra sista som var en sidoförflyttning. Sen rullade det på, ömsom vin och ömsom vatten. Vi fick inga höga totalpoäng med oss, det var en trött krigare som satte höga poäng på fjärr och inkallning, tog mina hjälper klockrent efter ett klantigt kast med metallen och med öronen på skaft kunnat jobbat på ännu mer efter avslutad insats. Det jag tar med mig från dagens tävling är att *höja engagemanget i fria följet så det håller även vid hög press, *introducera hakan i marken på platsliggningen så vi slipper nesliga neddrag för nosningar, *skapa mer erfarenhet av tvådagarsarrangemang så han kan lägga all kraft på att leverera men framför allt tar jag med mig känslan av att ha hittat kärnan i vår gemensamma prestation och att jag är oerhört tacksam för att ha den grymma hunden i mitt liv!

De svartvita bilderna är från campingen som var tyst och öde en fin höstdag!

Puss på GrymHöst på brygga prickig tass Grym på bänk Grym livboj Rutschkana

Nytt foder

Grym Monster MaxGrym är inte helt bekväm  i situationer med mycket träning i nya miljöer, med nytt folk, med nya påhitt och nyinlärning på gamla dar. Tävling är likadant. Inte helt bekväm. Stressnivån ligger högt. Ingen utomstående skulle märka det men tyvärr är det så.

Det som märks och som också påverkar honom är att magen rasar. Dag 2 blir han dålig i magen och slutar äta. När vi varit hemma i lugna och ro i 1-2 dagar äter han igen och magen rättar till sig.

Jennys som i Jennys Hund och Katt frågade om Grym kunde vara testpilot på ett nytt foder. Monstermax, är för högpresterande hundar. Främst för fysisk prestation antar jag men det kan förhoppningsvis hålla Grym i form under mental belastning.

I samråd med Karin har vi arbetat fram hur vi ska trappa upp, toppa vid behov av prestation på hög nivå och därefter trappa ner.  Förhoppningsvis kommer kroppen att vara nöjdare och kunna tillgodose hans ökade behov av energi vid hög prestation och även hålla magen i ordning.

Återkommer med facit!

 

Fysträning

IMG_3901 Gryms fysträning kompletteras med en väska som vi kan fylla med vikt.  Vi har ju en massa övningar för oss utöver ren konditionsträning med powerwalk, cykling och simning. Det här med att lägga på vikter tror jag kan bli ett bra komplement för att stärka redan vältränade muskler ytterligare på honom.
Testade idag på promenaden med tomma väskor. Han hade inga speciella åsikter utan jobbade på som vanligt. Viktmanschetterna har jag använt sen i våras och det var heller inga problem att introducera. Jag tycker att väskan sitter mycket bra på kroppen. Den ligger an tight mot kroppen och stör inte rörelserna det minsta. Nu kör vi på med tomma ett tag innan vikterna introduceras.
Väskan och manschetterna kommer från ReDog. Tack Cima för hjälpen med råd om storlek och träningsutveckling!