Gryms trollkarl

Det här med att plugga har sina fördelar. Den absolut största är att jag ofta kan styra min tid själv. Bröt inläsningen av miljörapporter strax före lunch, preppade godispungen och drog till träningslokalen med grabbarna. Filar signalsäkerhet i nya hoppapport-momentet och vanliga apporteringsdirigeringen. Alltså att han ska känns igen sig till 100% i de båda apporteringsmomenten. Runda kon och stoppa strax efter är en signal till apporteringsdirigering mot mig som alltid följs av ett hopp. Stanna vid kon är signal till rapportering utåt och även om det står ett hopp i området ska det inte tas. Grym behöver göra många upprepningar för att vara helt trygg. Så då får han många upprepningar.

Mac fick sig ett pass med halter i fotgåendet med helt stilla framtassar. Svårt! Omvänt lockande gör det enklare, precis som ljudstörningar omkring oss. Många upprepningar kommer det att bli innan vi lägger på högre aktivitet. Om vi ens någon gång kommer att behöva det.

Under en tid har jag har svårt att få Grym att gå ”högt” i starterna i fotgåendet. Han sitter bra uppsträckt men de första tre-fyra stegen sänker han sig för att sen sträcka sig uppåt igen när vi fått upp farten. Jag har funderat på om det sitter fast nåt någonstans i kroppen och att det började bli dags att besöka Ove, Gryms personliga fyscoach. :) Som av en händelse kom ett SMS igår där Ove ville ha oss med när Arbetarbladet skulle göra en artikel om att han utökat sin kiropraktikverksamhet till att även omfatta hundar. Så med fotografen/journalisten i hälarna tittade han genom Grym i rörelse samtidigt som han förklarade för journalisten vad han såg. Lite felbelastning här och snedvridningar där. Han såg den låga hållningen som jag är ute efter att få bort i fotstarterna.
Efter lite kläm och känn, lite ryck och knyck var Grym som ny igen. Belastar jämnt och sträcker upp sig i starterna. Vi gick genom några övningar på pilatesbollen som vi fick med oss hem.
Grym hos Ove

Annonser

Extrem Body Makeover

Alltså de här kropparna som ska hänga med genom årens alla upptåg. Som slits. Som börjar protestera. Och som är så nödvändiga för att individen i kroppen ska kunna prestera.
Grym är den av mina hundar som jag lagt absolut mest tid och kraft på att träna fysiskt på ett medvetet sätt. På 80, och 90-talen fanns inte alls samma engagemang i och medvetenhet om, hur vi skulle hålla våra hundar hela. Men så gick dom ju sönder också. Man lär så länge man lever… Tidigare hundar, speciellt vallhundarna har fått träna sig själva i jobb. Kommer ihåg en kommentar från Pelle på Gefle Hund & Katt en gång när jag var där med Ipz i hennes unga år och kollade upp en hälta. ”-Tja, dom går ju sönder dom här, varför tror du djurägare har så många vallhundar? Ligger och blir kalla på en halmbal eller i blött gräs och får göra akututryckningar när djuren krånglar.”

Grym på tegelstenarGrym däremot har fått jobba massor med kroppskontroll, balansbollar, simmat, kört intervaller och uthållighet, you name it! Men han är intensiv, är fantastiskt duktig på rivstarter och tvärnitar. Han studsar och far på promenader. Dessutom hatar han verkligen att skritta och trava sakta! Så han har fått repareras och rehabats några gånger i sitt liv, inga större grejer men det finns där. Min egen kropp får jag inse är en gammal kropp som använts efter behag. Utan eftertanke. Utan omvårdnad. Nu får jag sota för det. Stel och sned, ont här och där. Men det har jag brytt mig mindre om.

Vet ni, jag är helt övertygad om att möten med vissa människor i det här livet är menade att ske. Vissa människor bara klickar man med. Ove Lind, kiropraktor och ägare av Jernvallen Multicenter Rehabklinik, är en sån människa. Ove håller på att utöka sin verksamhet från att behandla människor till att även jobba med hundar. Han hör ihop med en träningskompis till mig och var med en gång på vår träning. Bara dök upp så där helt plötsligt och hade en massa åsikter. Om min kropp och hur jag borde ta hand om den. I vanliga fall brukar jag slå bakut när någon talar om hur jag ska göra och inte göra. Men han hade tyngd bakom sina åsikter och visade hur jag enkelt kunde göra nåt åt det. Han kände även igenom Grym och ruskade loss en del felaktigheter.

Sen gick det ett tag, till han såg en filmsnutt på Instagram när jag gick fot med Grym. Och hörde av sig och ville fixa. Testa lite på Grym. Rätta till lite på mig. Jag var inte så mottaglig, det här var nära inpå SM och då sköt jag allt annat åt sidan.

Ove följde med min träningskompis till SM. Och betraktade mig. Betraktade Grym. Han betraktade oss när vi värmde både lördag och söndag. Han betraktade oss när vi tävlade. Såg hur våra begränsningar i respektive rörelseschema påverkade vårt samarbete i bl.a. fotgående. Han såg hur Grym inte ville belasta sin kropp ordentligt vilket gör vår vänster om, lite osynkad. Bland annat.
Grym hos kiropSå nu efter SM har han fått fria händer. Han har letat och hittat orsaker. En skuldra här, en höft där, obalans och omedveten avlastning. Vi har gått fot inför hans granskande ögon, i vänstervolt, höger volt, i framdelsvändningar och i backningar. Han är lika nördig på sitt som jag är på mitt! Älskart! Ove har tvingat mig att släppa inhållandet av magen och lärt mig använda ryggen på ett annat sätt. Han sitter som den värsta Pavlov på min axel och kommenterar när jag går promenader och styrketränar. ;o).

Träning RedcordVi har tillsammans hittat övningar till Grym för att stärka upp hans svagheter. På pilates, på låga föremål, med sin egen vikt som enda tyngd. Jag har fått en plan. En plan för att stärka min kropp så jag kan använda den fullt ut i många år till.

Oves plan är att vi ska vinna många fler mästerskap. Den planen har ju jag haft länge och vi ska göra vårt bästa, Grym och jag. Med kompetent hjälp från Ove!

Fysträning

IMG_3901 Gryms fysträning kompletteras med en väska som vi kan fylla med vikt.  Vi har ju en massa övningar för oss utöver ren konditionsträning med powerwalk, cykling och simning. Det här med att lägga på vikter tror jag kan bli ett bra komplement för att stärka redan vältränade muskler ytterligare på honom.
Testade idag på promenaden med tomma väskor. Han hade inga speciella åsikter utan jobbade på som vanligt. Viktmanschetterna har jag använt sen i våras och det var heller inga problem att introducera. Jag tycker att väskan sitter mycket bra på kroppen. Den ligger an tight mot kroppen och stör inte rörelserna det minsta. Nu kör vi på med tomma ett tag innan vikterna introduceras.
Väskan och manschetterna kommer från ReDog. Tack Cima för hjälpen med råd om storlek och träningsutveckling!