Flow på tävling

Jag och Grym tävlade igår. En helt vanlig kvällstävling i Kungsör, endast klass 3. Tio startande. En sån där gemytlig liten tävling som förgylls av duktiga arrangörer.

För oss var det inte bara en lite tävling. Jag jagar SM-kvalpoäng med andan i halsen. Gjorde ett medvetet val förra året att inte tävla eliten i onödan eftersom jag ville lägga all tid på att ha Grym genomarbetad i de nya momenten inför VM och NM. Så nu har vi bara några få tävlingar på oss att få till riktigt höga poäng och sist gick det ju mindre bra på den punkten.

Tävlingen vi gjorde igår minns jag som i nåt sorts rosa välbehagsludd. Det bara flöt på därinne på plan. Grym var bekväm och jag skötte mina kort och hade det trevligt där inne. Inget krig, vilket inte är en helt ovanlig känsla när jag försöker hålla honom i schack. Inga ljud, vilket kommer som ett brev på posten om han känner sig pressad. Inte så många försök från Gryms sida att försöka förekomma mig och ta egna beslut om vad som ska komma härnäst. ;o)

Vad har då hänt? Efter en mängd diskussioner med mina kloka träningskamrater och testpass med Grym har jag lagt om upplägget av träningen en del. Han har redan väldigt fina tekniska detaljer, det är vårt samarbete som det ligger en bugg i. Jag har nu släppt på kontrollen av honom i de flesta moment och i de flesta transporter mellan moment. Han får numera titta sig omkring, lugna sig själv OCH har ansvaret att följa mig. Jag bestämmer det inte åt honom. Typ. Det enda som jag fortfarande är supernoga med är att han inte får vika med blicken i allt fotgående. Det handlar inte om att han vrider bort huvudet eller sackar, det är mikrominimala blicksläpp med bibehållen position på huvudet. Men han försvinner även i tanke och koncentration när han gör så. Jag har nu alltså lagt ribban mycket högre för vad som är bra, jag har ändrat rutinen inför de momenten och jag tränar framför allt inte fotgående utan kommendering och ögon som betraktar Grym hela tiden och signalerar till mig när han släpper. Jag uppmärksammar honom på att jag märker det och inte är nöjd med det, men jobbar på med gott humör. Allt annat får han vara med och styra, betrakta och ha en egen uppfattning om. Det har gjort honom mycket lugnare och mer öppen för kommunikation. Hm, jag lär mig ständigt nya saker i kommunikationen med honom. Min bästa läromästare alla kategorier!

Sen har vi en till faktor som spelar stor roll. Igår började vi dagen med en fysiskt utmanande promenad. Han älskar när jag skickar honom runt träd, holmar, hus, whatever och tar i så han är alldeles löddrig i halskragen efter passet. 50 min uppvärmning, fyspass, nervärmning. Därefter ett två timmars träningspass i tävlingshallen varav 40 min effektiv tid med Grym och för honom okänd tävlingsledare som var helt införstådd i uppgiften att pointa blicksläpp. Några timmars vila, ett till likadant fyspass strax innan samling för tävlingen och mat i magen gjorde mannen lugn och tillfreds att leverera momenten på topp.

Resultat: 313 poäng av 320 möjliga och vinst. Den största vinsten i det hela är att vi är tillbaka på banan som ett svetsat team. Att vi dessutom har kommit en god bit på väg mot att få ihop kvalpoäng till SM gör ju inte saken sämre.

Annonser

Gryms tävlingsdag

Fotgående Grym

Jag hade fler mål med denna tävlingsdag.
Övergripande var att kunna få fram den där härliga känslan av samarbete vi har på träning även på tävling och att genomföra momenten så briljant att poängen kan bidra med ett SM kvalificerande resultat.

Grym gjorde mängder av fina saker på tävlingen! Bra tempo i de flesta delarna. En riktigt bra vittring som vi jobbat så mycket med. Snygg fjärr som vanligt, det är hans paradnummer. Riktigt bra konskick inför apporteringsdirigeringen som vi också jobbat med att få rakt. Jag tyckte att jag själv jobbade på bra därinne för att förbereda inför varje moment och med att hålla honom så pass fokuserad att det mesta blev väldigt bra!
Men jag lyckade inte få till de stora övergripande målen. Som i sin tur leder till ljud för att han inte är riktigt koncentrerad och trygg och en del omtag på apporten för att vi inte är riktigt i flow. Vi har med oss 178,5 poäng från Fagersta, vilket förmodligen inte kommer att hjälpa upp statistiken för SM-kval.

Med mig har jag också ideér om hur jag kan förändra träning, men framför allt hur jag behöver jobba med uppvärmning för att han ska bli helt ”lösgjord” där inne på tävlingsplanen och bara följa mig och inte ta några egna beslut som får honom splittrad.

Fortsättning följer, skam den som ger sig!

Tävling på G

Processed with MOLDIV

Det har varit lite tyst här ett tag men det betyder absolut inte att det inte händer nåt. Tvärtom.
Till helgen startar båda hundarna på tävling. Mac debuterar i startklass och Grym startar på Sveriges första class 3 tävling.

Mac är en rolig liten hund som gärna tränar allt som kan generera godis och bus. Han har numera full koll på startklassmomenten och är introducerade i alla andra moment utom vittringen. Det ska egentligen inte vara något problem att ta ett första pris i morgon. Det som kan sätta käppar i hjulet är han tappar fokus när jag är på väg från honom i inkallning och apportering. Då kommer jag behöva lägga på ett dubbelkommando.

Jag har låtit bli att försöka kvala in till 2017 års SM i lydnad under 2016 eftersom dom tävlingarna gick i gamla eliten och jag har valt att bara köra enligt nya class 3 som är aktuellt för rankingtävlingar, NM och VM. Så nu har jag lite piskan på ryggen att leverera höga poäng på tre tävlingar under januari, februari och mars innan kvaltiden går ut. Och det kryllar ju inte direkt med tävlingar den här perioden. Men det är bra, jag sköter mig som bäst under press. Sköter jag mina kort sköter Grym sin del.

Håll tummarna så återkommer jag med resultat!

En lite längre ”bakfylla”

Jeeez, det har hänt en del på sistone!

Jag och Grym har deltagit på VM och SM i lydnad. Med endast två veckors mellanrum. Vi har gjort bra saker och mindre briljanta insatser. Vi var delaktiga i att Sverige tog en bronsmedalj i lagtävlingen på VM. Vi kom med till den individuella finalen efter att ha placerat oss på femte plats på fredagens grundomgång. Efter några missar i finalen hamnade vi på 20:e plats. Jag tycker att vi kan bättre än så, men det får vi visa nästa år.

På SM vann vi kvalomgången och i finalen hamnade vi på en sjunde plats totalt.

Det finns massor att berätta om dessa arrangemang men nu är jag av den sorten att jag tittar mer framåt i min reflektion av vad som hänt. Såå, vad gör jag för att hålla formen och spetsa till konkurrensförmågan?

Grym har blivit äldre, fyller sju i höst.  Han trycker inte på lika mycket som han gjort alldeles av sig själv tidigare. Jag har t.ex. jobbat jättemycket med ljud i fria följet. Jag har inte kunnat säga ”fot” utan att han gått upp i varv och ljudat. Ett ljud som kommer från magtrakten som om hela kroppen tar i och trycker upp luften via stämbanden som välkommen tar mot och skapar ett ”pip-stön-nu-kör-vi-ljud” Jag har anpassat mitt sätt att röra mig efter hans aktivitetsnivå. Våra uppvärmningar har varit mycket träning, såväl lydnad som fys långt innan och typ alla moment x 3 innan vi går in för att han ska vara tömd. Det har funkat finfint. Fram till VM… Fast han verkar helt trygg och lugn vid flyg, passkontroll, bussresor, hotellvistelse och på tävlingsplatsen har det tagit mycket kraft.

Jag missbedömde hans intensitet och värmde för mycket och lade honom i en för lugn känsla. Lade för mycket kraft på att skapa lugn och stabilitet. I finalen på VM var han trött. Riktigt trött. Det märks på att han inte håller ihop koncentrationen och att han inte är lika kraftfull i sina rörelser. Dålig koncentration kan ställa till mycket…
Mellan mästerskapen vilade vi en vecka och varvade upp en vecka innan det var dags för SM. Inte optimalt med två så viktiga tävlingar inpå varandra. Det är rätt många delar som mattas på tävling vilka behöver förstärkas inför nästa tävling. Förväntan i gruppmomenten, intensitet i stoppen på inkallning, noggrannhet i vittring. Bland annat…
Jag kan konstatera att samma känsla och aktivitetsläge fanns med på SM. Hm, jag lär så länge jag lever.

Jag ÄR nöjd med vår prestation på båda mästerskapen, absolut stolt över vår insats. Kan fortfarande känna euforin när vi klev av planen efter lagtävlingen på VM, helt magiskt. Men det kan bli bättre.

Nu så här några veckor efter SM, några turer med båten i Stockholms skärgård, några nätter hos goda vänner, ingen träning alls är vi igång igen. Grym tycker det är löjligt med träningsvila men jag märker att den gjort gott. Hans ögon glöder igen. Han tar i när vi tränar. Gött.
Jag håller på att jobba om fria följet. Det ska in betydligt mer intensitet där, han får anstränga sig betydligt mer för att hänga med i svängar och halter och han fixar det nu utan ljud. Han behöver utmaningar den killen!
Har återinfört externbelöning i träningen igen. För att lura honom att glida ur bubblan. Så jag kan snuva honom på belöningen. Så han blir förbannad på mig. Så han anstränger sig mer att hålla fokus. Anstränger sig för att vara där och ta information.

Älskar den här hunden och att utvecklas med honom!

VM i lydnad

Grym och jag har fått förtroendet att delta i Sveriges lydnadslandslag igen! Den här gången är det  VM i Moskva 30/6 – 3/7 som står för dörren. Jag är oerhört glad över detta, bubblig i kroppen och så stolt över Grym. Och mig. Det har varit ett mål ända sen Grym var lill-liten att komma upp i den kunskapsnivån som vi nu är i. Eller faktiskt ännu bättre om jag ska vara helt ärlig. Vi är ju inte riktigt framme vid vår topp ännu som jag ser det.

Det här med att hela tiden flytta målet framför sig tror jag har varit en styrka i vår utveckling. Att aldrig bli nöjd. Sån är jag. Det går nån timme eller max nån dag när jag sjunker ner och njuter av att jag uppnått ett mål. Typ, första förstapriset, lydnadschampionatet, mer än 300 poäng, kval till SM osv. Sen är min hjärna igång igen. Nytt mål, bättre detaljer, bättre fysik. Jag älskar utveckling!

fotgående lör SM 2015

SM 2015. Placering: 2;a

För mig var det jättestort att komma med i talanggruppen. Jag var oerhört nervös när jag skulle tävla den klass 3 jag skulle filma för att skicka in till uttagningen till talanggruppen. Det var en tävling på Rådalens BK. Ligger jättelångt från oss men det låg på vägen hem från några träningsdagar hos Gryms uppfödare. Hon hade tipsat om en jättetrevlig tjej som var medlem där och också skulle tävla. Som redan var med i talang. Hon skulle kunna filma. Helt säkert, sa Josse! Den tjejen heter Marika Hansson. Såklart filmade hon, Grym skötte sig, jag skötte mig och vi hade en film som jag nöjt kunde skicka in till talanggruppsuttagningen.

I ett gäng som jag tränar med ingår Eva Thorstensson. En oerhört skicklig hundtränare med massor av tävlingsmeriter. Jag kommer ihåg hur hon kommenterade mina tveksamheter om att komma med i talanggruppen. -Klart du kommer med, vem skulle putta undan dig, så bra som ni är? Om nåt år kommer du att tävla i blågula svenska landslagsdressen. Kära Eva, så mycket styrka dom orden gav mig!

Att komma med i talanggruppen, till SM, i landslagsgruppen, till NM, till VM är ett mål i sig. Men om jag inte tänker tanken på vad jag ska göra av den möjligheten redan från start är det svårt att ladda om.
Det jag egentligen har som mål är ju att kunna leverera på dessa stora mästerskap. Jag måste ta för självklart att jag är minst lika bra som dom andra, men med den skillnaden att jag kan snäppa upp en nivå till när det verkligen gäller.

Grym nos apport

Grym

Det har inte varit det lättaste. Jag förstår också att jag gjort bra saker med Grym eftersom vi kommit så långt på vår inte allt för krokiga väg. Jag vet att jag är en snabbtänkt och innovativ hundtränare. Jag är helt medveten om att jag är så envis att jag tränar på till jag får det att fungera. Men vet du, det är lätt att bli lite starstrucked av skickliga hundtränare som varit med på högsta nivå i många år, med fler hundar, som är så oerhört strukturerade i sin träning och sin dokumentation. Det är lite svårt att ta för självklart att jag också ligger i den toppen. Jag är ju fortfarande en ung tjej vars favoritsysselsättning är att utvecklas med sin hund. Men nu är jag där och jag jobbar på att se mig själv som en mogen kvinna med stor erfarenhet av hundträning och framgångar i allehanda hundsporter.

Grym är inte så komplicerad att tävla egentligen. Det som är mest komplicerat i vårt tävlande är att jag ska tagga till det där lilla extra. Tagga till så där ordentligt så att min starka energi håller honom där han ska vara. Så att han inte har en chans att ens försöka förstå vad vi ska utföra härnäst. Han ska bara följa mig och och min information. Inte ta en massa egna beslut. Min svåraste uppgift på tävling är att hålla oss i samma starka bubbla. Hela programmet. Allt det andra har vi ju tränat så mycket på så det ska gå av sig självt.

För att jag ska tagga till sådär bra behöver jag utmaningar. Jag får ofta skapa utmaningar åt mig själv inför tävling. För att min hjärna inte ska lägga i autopiloten och bara göra. Utan verkligen anstränga sig. Så ett VM är en utmaning i min smak.

JAG SER SÅÅÅ MYCKET FRAM MOT ATT TÄVLA VM I MOSKVA MED DET OTROLIGT KOMPETENTA SVENSKA LYDNADSLANDSLAGET!
Svenska laget NM 2015

 

 

Rankingtävling

Tävlat rankingtävling i Kungsör  idag.

Snygg fjärr, riktigt bra inkallning, bra Z till två tredjedelar-den första tredjedelen var han inte riktigt där. Tappade fullständigt bort sig i vittringen och fastnade i en doft i mattan. Så länge att tiden gick ut, resultat:0. Fritt följ mestadels av två individer, inte ett team. Blablabla.  Såklart är jag nöjd med hans fina utföranden, Grym är bäst. Alla dagar i veckan.

Efter lite rannsakan ligger som vanligt problemet hos mig. Jag fick inte in oss i bubblan. Jag lät Grym sväva iväg. Ta för stort ansvar. Jobba för självständigt. Då blir det inte bra. Det tävlingar som funkat bäst är när jag i såväl träning innan som under tävling håller oss båda hårt i vår bubbla och fullständigt styr upp vartenda steg så Grym i lugn och ro kan göra det han ska. Utan att behöva fundera på vad som ska komma härnäst av alla coola möjligheter på planen. Så jag lägger den här tävlingen till handlingarna som ett fall av ”learning by mistake”.

Nu har vi ungefär 2,5 månader på oss till nästa tävling. Ett utmärkt tillfälle att göra om och göra rätt. Jag hinner lära om sånt som inte alls är bra. (Tempo till kon, fast grepp i lätta apporter m.m.) Jag hinner förstärka sånt som är mindre bra. (riktning till icke-kon, vägval från gripande i apporteringsdirigeringein in till min sida m.m.) Och såklart götta oss i hans alla fina delar.

Två-och-en-halv-månader. Det blir bra. Det kan till och med bli otroligt bra!

Rutan från dagens tävling: Betyg nio. Kommentar: ”Båge till rutan, snett avslut”. Filmare: Mikaela Hilding


 

Gryms trollkarl

Det här med att plugga har sina fördelar. Den absolut största är att jag ofta kan styra min tid själv. Bröt inläsningen av miljörapporter strax före lunch, preppade godispungen och drog till träningslokalen med grabbarna. Filar signalsäkerhet i nya hoppapport-momentet och vanliga apporteringsdirigeringen. Alltså att han ska känns igen sig till 100% i de båda apporteringsmomenten. Runda kon och stoppa strax efter är en signal till apporteringsdirigering mot mig som alltid följs av ett hopp. Stanna vid kon är signal till rapportering utåt och även om det står ett hopp i området ska det inte tas. Grym behöver göra många upprepningar för att vara helt trygg. Så då får han många upprepningar.

Mac fick sig ett pass med halter i fotgåendet med helt stilla framtassar. Svårt! Omvänt lockande gör det enklare, precis som ljudstörningar omkring oss. Många upprepningar kommer det att bli innan vi lägger på högre aktivitet. Om vi ens någon gång kommer att behöva det.

Under en tid har jag har svårt att få Grym att gå ”högt” i starterna i fotgåendet. Han sitter bra uppsträckt men de första tre-fyra stegen sänker han sig för att sen sträcka sig uppåt igen när vi fått upp farten. Jag har funderat på om det sitter fast nåt någonstans i kroppen och att det började bli dags att besöka Ove, Gryms personliga fyscoach. :) Som av en händelse kom ett SMS igår där Ove ville ha oss med när Arbetarbladet skulle göra en artikel om att han utökat sin kiropraktikverksamhet till att även omfatta hundar. Så med fotografen/journalisten i hälarna tittade han genom Grym i rörelse samtidigt som han förklarade för journalisten vad han såg. Lite felbelastning här och snedvridningar där. Han såg den låga hållningen som jag är ute efter att få bort i fotstarterna.
Efter lite kläm och känn, lite ryck och knyck var Grym som ny igen. Belastar jämnt och sträcker upp sig i starterna. Vi gick genom några övningar på pilatesbollen som vi fick med oss hem.
Grym hos Ove

Tankar för dagen…

Igår besökte vi vår eminente och påhittiga kiropraktor. Vi ägnade rätt mycket tid åt att skapa bra övningar till Grym. Gå och backa i motlut och medlut, gå med framtassarna på en skateboard, skänkelvikning, belastning på pilates… Till slut hade Grym verkligen gett upp, han var helt slut i musklerna.
Jag fick också ett anpassat träningsprogram som vi testade igenom på mig och jag fick i hemläxa.
Imorse var jag heelt slut i kroppen och väldigt trött. Grym låg kvar i sin korg när jag sent omsider gick upp. Vi ruskade igång kropp och knopp och gav oss iväg till Sandviken för att träna med Jennie, Emma och Linnea. Som vi bestämt. Trots att det var motigt. Dukade planen med fartmoment. Blev plaskblöt om fötterna i det långa blöta gräset. Värmde. Lusten börja komma tillbaka. Belönade några bra ingångar på plan, nu började vi ha kul. Trött Grym på SiGSkickade på rutan, full fart till kon och ruta. Full fart i belöning. Full fart i hopp-apport. Bra fokus och engagemang i fria följet.

Vi gjorde båda gruppmomenten i följd med SiG sist. När jag kikade runt hörnet efter 1,5 minut ser jag min trötta hund kämpa på. Han har halkat ner på höften men håller sig sittande. Han har väldigt hög förväntan i sittandet i vanliga fall men nu var det kämpigt. När de andra går tillbaka belönar jag ur honom och tokbusar bakom gömmet.

Så trött, så mycket träningsvärk. Ändå ger vi oss ut och tränar, fast det är tungt, fast vi gärna velat ta sovmorgon och vilodag.  Är det det som skapar gemenskap? Är det det som skapar framgång? Är det det som gör att vi orkar leverera två dagar i rad på tävling?
Jag tror det. Fråga vilken toppidrottsman som helst. Det är inte alltid roligt att träna, men det behövs göras. Vad vann jag på dagens träning? Jag tog oss ur en trött och sliten känsla och stoppade in oss i vår bubbla där vi jobbar på, håller fokus och har roligt. Kan vi på träning så kan vi på tävling. Om jag är övertygad om det, så hänger Grym på.

Extrem Body Makeover

Alltså de här kropparna som ska hänga med genom årens alla upptåg. Som slits. Som börjar protestera. Och som är så nödvändiga för att individen i kroppen ska kunna prestera.
Grym är den av mina hundar som jag lagt absolut mest tid och kraft på att träna fysiskt på ett medvetet sätt. På 80, och 90-talen fanns inte alls samma engagemang i och medvetenhet om, hur vi skulle hålla våra hundar hela. Men så gick dom ju sönder också. Man lär så länge man lever… Tidigare hundar, speciellt vallhundarna har fått träna sig själva i jobb. Kommer ihåg en kommentar från Pelle på Gefle Hund & Katt en gång när jag var där med Ipz i hennes unga år och kollade upp en hälta. ”-Tja, dom går ju sönder dom här, varför tror du djurägare har så många vallhundar? Ligger och blir kalla på en halmbal eller i blött gräs och får göra akututryckningar när djuren krånglar.”

Grym på tegelstenarGrym däremot har fått jobba massor med kroppskontroll, balansbollar, simmat, kört intervaller och uthållighet, you name it! Men han är intensiv, är fantastiskt duktig på rivstarter och tvärnitar. Han studsar och far på promenader. Dessutom hatar han verkligen att skritta och trava sakta! Så han har fått repareras och rehabats några gånger i sitt liv, inga större grejer men det finns där. Min egen kropp får jag inse är en gammal kropp som använts efter behag. Utan eftertanke. Utan omvårdnad. Nu får jag sota för det. Stel och sned, ont här och där. Men det har jag brytt mig mindre om.

Vet ni, jag är helt övertygad om att möten med vissa människor i det här livet är menade att ske. Vissa människor bara klickar man med. Ove Lind, kiropraktor och ägare av Jernvallen Multicenter Rehabklinik, är en sån människa. Ove håller på att utöka sin verksamhet från att behandla människor till att även jobba med hundar. Han hör ihop med en träningskompis till mig och var med en gång på vår träning. Bara dök upp så där helt plötsligt och hade en massa åsikter. Om min kropp och hur jag borde ta hand om den. I vanliga fall brukar jag slå bakut när någon talar om hur jag ska göra och inte göra. Men han hade tyngd bakom sina åsikter och visade hur jag enkelt kunde göra nåt åt det. Han kände även igenom Grym och ruskade loss en del felaktigheter.

Sen gick det ett tag, till han såg en filmsnutt på Instagram när jag gick fot med Grym. Och hörde av sig och ville fixa. Testa lite på Grym. Rätta till lite på mig. Jag var inte så mottaglig, det här var nära inpå SM och då sköt jag allt annat åt sidan.

Ove följde med min träningskompis till SM. Och betraktade mig. Betraktade Grym. Han betraktade oss när vi värmde både lördag och söndag. Han betraktade oss när vi tävlade. Såg hur våra begränsningar i respektive rörelseschema påverkade vårt samarbete i bl.a. fotgående. Han såg hur Grym inte ville belasta sin kropp ordentligt vilket gör vår vänster om, lite osynkad. Bland annat.
Grym hos kiropSå nu efter SM har han fått fria händer. Han har letat och hittat orsaker. En skuldra här, en höft där, obalans och omedveten avlastning. Vi har gått fot inför hans granskande ögon, i vänstervolt, höger volt, i framdelsvändningar och i backningar. Han är lika nördig på sitt som jag är på mitt! Älskart! Ove har tvingat mig att släppa inhållandet av magen och lärt mig använda ryggen på ett annat sätt. Han sitter som den värsta Pavlov på min axel och kommenterar när jag går promenader och styrketränar. ;o).

Träning RedcordVi har tillsammans hittat övningar till Grym för att stärka upp hans svagheter. På pilates, på låga föremål, med sin egen vikt som enda tyngd. Jag har fått en plan. En plan för att stärka min kropp så jag kan använda den fullt ut i många år till.

Oves plan är att vi ska vinna många fler mästerskap. Den planen har ju jag haft länge och vi ska göra vårt bästa, Grym och jag. Med kompetent hjälp från Ove!

Vilodag

Grym är trött, Trött, TRÖTT!
Efter gårdagens träning som innehöll alla momenten i elitklass och några extra rutor och apporteringsdirigeringar var Grym TRÖTT. Trött i kroppen och trött i mössan. Vi har tränat mycket på slutet. Mest för att tömma honom på energi. Och med rätt bra timing fick jag till det nu. Han är nöjd. Lagom i tid för SM. Så idag har han vilat från allt vad lydnad heter, även vardagslydnad. Han har mestadels gått i koppel på promenader för att han ska slippa vara uppmärksam. Vi har tagit en lååång cykeltur till Bönan, Grym åkte cykelkorg hela vägen och sov under bordet när vi åt lunch.
I morgon ska vi lattja lydnad! 6 dagar kvar innan SM.
IMG_8222