Rankingtävling

Tävlat rankingtävling i Kungsör  idag.

Snygg fjärr, riktigt bra inkallning, bra Z till två tredjedelar-den första tredjedelen var han inte riktigt där. Tappade fullständigt bort sig i vittringen och fastnade i en doft i mattan. Så länge att tiden gick ut, resultat:0. Fritt följ mestadels av två individer, inte ett team. Blablabla.  Såklart är jag nöjd med hans fina utföranden, Grym är bäst. Alla dagar i veckan.

Efter lite rannsakan ligger som vanligt problemet hos mig. Jag fick inte in oss i bubblan. Jag lät Grym sväva iväg. Ta för stort ansvar. Jobba för självständigt. Då blir det inte bra. Det tävlingar som funkat bäst är när jag i såväl träning innan som under tävling håller oss båda hårt i vår bubbla och fullständigt styr upp vartenda steg så Grym i lugn och ro kan göra det han ska. Utan att behöva fundera på vad som ska komma härnäst av alla coola möjligheter på planen. Så jag lägger den här tävlingen till handlingarna som ett fall av ”learning by mistake”.

Nu har vi ungefär 2,5 månader på oss till nästa tävling. Ett utmärkt tillfälle att göra om och göra rätt. Jag hinner lära om sånt som inte alls är bra. (Tempo till kon, fast grepp i lätta apporter m.m.) Jag hinner förstärka sånt som är mindre bra. (riktning till icke-kon, vägval från gripande i apporteringsdirigeringein in till min sida m.m.) Och såklart götta oss i hans alla fina delar.

Två-och-en-halv-månader. Det blir bra. Det kan till och med bli otroligt bra!

Rutan från dagens tävling: Betyg nio. Kommentar: ”Båge till rutan, snett avslut”. Filmare: Mikaela Hilding


 

Annonser

Nio dagar till SM

Min vardag består ofta till stor del av hundverksamhet men den senaste tiden har livet verkligen dominerats av hund. Hund i tankarna och en större dos lydnadsträning med Grym än normalt. Vi laddar inför SM  i lydnads som går 24-26 juli i Eskilstuna. Minst två pass lydnad om dagen. Alla moment eller delar av dom varje dag. Kan ju krasst summera att ju mer träning, desto bättre utförande.
Tidigare i våras tog jag tag i utförandet av zätat. Fick kommentar på tävling att ”föraren håller inte linjen”. Hmmm, det momentet är ju inte bara att hunden ska välja rätt skifte, den ska vara rakt placerad på sin linje, vilket innebär att den måste gå rakt i fotgåendet, hela sträckan. Hunden måste vara rapp in i fotgåendet vid upptagen och vara parallell i alla vinklar. Åsså jag då som förare. Måste också gå rakt. Och se till att hunden går 50 cm från linjen mellan konerna. Vilket innebär att jag måste går ca 65-70 cm från konerna, även när hunden står kvar i sitt skifte. Om jag dras mot konen i mina transporter utan hund blir det neddrag. Och det är lätt hänt. Så jag fixade till markeringar för 50 cm och 70 cm och markerade exakt var vinklarna skulle göras. Åsså gick jag, med och utan hund. Fast mest med hund. Fast med fokus på hur jag placerade oss. Ibland kom ett skifte och ibland bara gick vi. På köpet fick jag en hund som är väldigt mycket tryggare i momentet. Träning ger färdighet!
Jag har varit lite ovarsam med använda vittringspinnar. Jag har lagt dom på ”avvittring” ett längre tag och använt dom igen. Och igen. Efter att ha fått lite skäll av träningskamrater och lite tveksamheter hos Grym bestämde jag mig för att göra mig av med alla gamla pinnar, bara använda helt nya till mig och antingen helt nya eller såna som någon annan tagit i förr som ”fel pinnar”. De som Grym tagit i, men som jag inte tagit i ,kasseras numera också. En sån himla tur att jag gjorde detta drygt två veckor före SM. För det var svårt enligt Grym. Han har såklart blivit van med bakgrundsdoften och de helt nya pinnarna gjorde övningen annorlunda. Han har haft några dagar nu som han undersöker alla rätt noggrant innan han bestämmer sig. Farten tillbaka har varit lägre. Det är på väg att bli säkert, men det kräver upprepningar. Så vi tränar vittringen väldigt ofta nu, flera gånger om dagen. Han är på väg att få tillbaka självförtroendet i momentet. Bästa Grym!Busy Border Grym vittring

Blanda svårt och lätt

Vissa saker är lätta och andra är svåra. För alla. Såväl hundar som människor. Men ju fler gånger vi fått prova ju lättare blir det. Även med sånt som redan från början är lätt.
Grym har en tendens att ta ett liitet omtag/”tugg” på träapporten i återgången, ca 4-5 meter från mig. Ungefär på det avståndet där tempo blir lite lägre inför ingången. Det kan även komma lågt ljud någon enstaka gång precis när han sätter sig. Jag tolkar det som en liten osäkerhet inför att bära nåt och ha högt tempo mot och nära mig. Vi har aldrig varit oense om just den detaljen men på nåt sätt är det ändå lite negativt laddat att springa fort mot mig med något i munnen.
Jag har lagt ner massor med tid på gripanden med klipp i bettet, kunna springa fort med apporten, vända samtidigt som han griper, alla slags möjliga och omöjliga material, tyngder, storlekar. Och han är riktigt bra på det.

Vid närmare eftertanke är det just ingångar och vara vid min sida som vi tränar minst på i apporteringen. Såklart är han minst genomarbetad i den detaljen.
Så vi slår nu två flugor på smällen. Jag gör gärna fler saker på samma gång… Grym har ju även en del ljud för sig i fria följet om han inte riktigt är med på vad som händer.
Projekt fotgående med liten apport i munnen är inlett. Han får mycket träning i att bära nära mig, I varje halt gör vi ett avlämnande med godisbelöning, in med apporten och fortsätter. Jag håller fotkriterierna och ”bärakriterierna”.
Nyttan? Ju mer vi tränar på nåt, desto enklare blir det. Hur svårt kan det vara att gå fot utan apport i munnen? Hur svårt kan det vara att vara att röra sig nära med apport i munnen? Jag får massor av tillfällen att belöna avsluten på apporteringen. Utan föregående apportering. Vid varje belöning värdeladdas beteendet.

Just nu har jag en hund som har en hel del ljud för sig i fotgåendet, men inga omtag, what so ever. Jag har en hund som har en betydligt större förväntan i halterna/avlämnningarna. Nu jobbar vi igenom det här till han är helt bekväm i allt det nya. Sen ska vi utvärdera vad som hänt med ingångar från en hel apportering. Återkommer mer reflektion om två veckor.

IMG_6148

Grym levererar!

 

 

Helgens rankingtävlingar är lagd till handlingarna med ett nöjt resultat!

Jag hade planerat att ändra min strategi kring hur jag skulle för honom mellan momenten. Har blir spänd när jag vill ha ordning och reda så vi körde på som vi gör på träning. På väg in på planen fick han studsa runt mina ben och jag pratade med honom som jag brukar på tävling. -”Vad tycker du vi ska hitta på nu?” -”Vill du göra mer?” Mellan momenten bekräftade jag med beundrande stämma medan vi tog oss fritt till nästa moment. Han var klart mer bekväm än han brukar vara. Det allra flesta ljud uteblev, han var positiv och hade kunnat jobba på bra länge där inne kändes det som. Fick heller ingen känsla av att han inte var nöjd med bara min bekräftelse, hans tanke var mera att han ville fortsätta jobba. En sån härlig känsla att vi var i samma bubbla hela tiden och faktiskt hade roligt där inne.
Slutresultatet var en tredje placering! Fatta det, en tredje placering bland alla dessa rutinerade ekipage varav många är med i landslaget. Så sjukt nöjd!

Dag två, som egentligen var vår dag fyra eftersom vi kom till Kungsör redan på torsdagen och tränade i hallen med Sophie, Emma och Stina. Jag drog ner husvagnen så Grym och jag låg kvar och tränade rätt mycket även på fredagen i mina plugpauser.
Vi hade nu samma goa känsla med oss in på planen, han hängde på mig i ett snyggt fotgående till första momentet fast jag inte bett honom utan bara gick. Möjligen var känslan för fri och upprymd för i första momentet tog han fel vittringspinne. Attans, men vi körde på utan bad feelings. Han gick ett samlat fritt följ utan ljud förutom på allra sista som var en sidoförflyttning. Sen rullade det på, ömsom vin och ömsom vatten. Vi fick inga höga totalpoäng med oss, det var en trött krigare som satte höga poäng på fjärr och inkallning, tog mina hjälper klockrent efter ett klantigt kast med metallen och med öronen på skaft kunnat jobbat på ännu mer efter avslutad insats. Det jag tar med mig från dagens tävling är att *höja engagemanget i fria följet så det håller även vid hög press, *introducera hakan i marken på platsliggningen så vi slipper nesliga neddrag för nosningar, *skapa mer erfarenhet av tvådagarsarrangemang så han kan lägga all kraft på att leverera men framför allt tar jag med mig känslan av att ha hittat kärnan i vår gemensamma prestation och att jag är oerhört tacksam för att ha den grymma hunden i mitt liv!

De svartvita bilderna är från campingen som var tyst och öde en fin höstdag!

Puss på GrymHöst på brygga prickig tass Grym på bänk Grym livboj Rutschkana

Nytt foder

Grym Monster MaxGrym är inte helt bekväm  i situationer med mycket träning i nya miljöer, med nytt folk, med nya påhitt och nyinlärning på gamla dar. Tävling är likadant. Inte helt bekväm. Stressnivån ligger högt. Ingen utomstående skulle märka det men tyvärr är det så.

Det som märks och som också påverkar honom är att magen rasar. Dag 2 blir han dålig i magen och slutar äta. När vi varit hemma i lugna och ro i 1-2 dagar äter han igen och magen rättar till sig.

Jennys som i Jennys Hund och Katt frågade om Grym kunde vara testpilot på ett nytt foder. Monstermax, är för högpresterande hundar. Främst för fysisk prestation antar jag men det kan förhoppningsvis hålla Grym i form under mental belastning.

I samråd med Karin har vi arbetat fram hur vi ska trappa upp, toppa vid behov av prestation på hög nivå och därefter trappa ner.  Förhoppningsvis kommer kroppen att vara nöjdare och kunna tillgodose hans ökade behov av energi vid hög prestation och även hålla magen i ordning.

Återkommer med facit!

 

Fysträning

IMG_3901 Gryms fysträning kompletteras med en väska som vi kan fylla med vikt.  Vi har ju en massa övningar för oss utöver ren konditionsträning med powerwalk, cykling och simning. Det här med att lägga på vikter tror jag kan bli ett bra komplement för att stärka redan vältränade muskler ytterligare på honom.
Testade idag på promenaden med tomma väskor. Han hade inga speciella åsikter utan jobbade på som vanligt. Viktmanschetterna har jag använt sen i våras och det var heller inga problem att introducera. Jag tycker att väskan sitter mycket bra på kroppen. Den ligger an tight mot kroppen och stör inte rörelserna det minsta. Nu kör vi på med tomma ett tag innan vikterna introduceras.
Väskan och manschetterna kommer från ReDog. Tack Cima för hjälpen med råd om storlek och träningsutveckling!