Siktar framåt

15672679_10155081317059238_8632609172140713070_n

Lagt om lite rutiner och gjort om en del detaljer på Grym. Har lärt honom att från att sitta mer full fokus på en punkt att på kommando kunna skifta till en annan punkt någon meter till höger om den första. Varför då? I tomskick utan synintryck framåt har han en tendens att dra åt vänster. På 10 meters sträcka som det är fram till ”icke-konen” glider han iväg så pass mycket åt vänster att han hamnar utanför ringen. Alltså lär jag honom att sikta  för långt åt höger och därmed landa rakt fram i mitten på ringen. Ta-da!

Mac introduceras i dirigeringens nya värld. Rätt avancerat i hans lilla värld att först mellanlanda vid en kon innan han kan få sticka på någon av de godisskålar som jag dirigerar honom till. Det börjar lossna och jag tror inte att apporteringsdirigeringen är så långt borta faktiskt!

Annonser

Gryms tävlingsdag

Fotgående Grym

Jag hade fler mål med denna tävlingsdag.
Övergripande var att kunna få fram den där härliga känslan av samarbete vi har på träning även på tävling och att genomföra momenten så briljant att poängen kan bidra med ett SM kvalificerande resultat.

Grym gjorde mängder av fina saker på tävlingen! Bra tempo i de flesta delarna. En riktigt bra vittring som vi jobbat så mycket med. Snygg fjärr som vanligt, det är hans paradnummer. Riktigt bra konskick inför apporteringsdirigeringen som vi också jobbat med att få rakt. Jag tyckte att jag själv jobbade på bra därinne för att förbereda inför varje moment och med att hålla honom så pass fokuserad att det mesta blev väldigt bra!
Men jag lyckade inte få till de stora övergripande målen. Som i sin tur leder till ljud för att han inte är riktigt koncentrerad och trygg och en del omtag på apporten för att vi inte är riktigt i flow. Vi har med oss 178,5 poäng från Fagersta, vilket förmodligen inte kommer att hjälpa upp statistiken för SM-kval.

Med mig har jag också ideér om hur jag kan förändra träning, men framför allt hur jag behöver jobba med uppvärmning för att han ska bli helt ”lösgjord” där inne på tävlingsplanen och bara följa mig och inte ta några egna beslut som får honom splittrad.

Fortsättning följer, skam den som ger sig!

Mac levererar!

Fagersta 2017-01-07

Mac debuterar i startklass lydnad och sätter i princip allt han kan nästan utan misstag. Pigg och alert som vanligt jobbar han sig genom alla moment och bara gör. Utan att vara bekymrad över publik, domare eller tävlingsledare. Dock vara han rysligt intresserad av lukterna i mattan mellan momenten. Det visste jag innan såg jag var snabb att stötta upp honom med beröm mellan momenten så det funkade skapligt. Alla dom här smågrejerna som jag jobbat hårt med de sista dagarna har han köpt. Macs enda issue med detta att träna lydnad är att han kan sväva iväg i tanke så jag inte riktigt når fram med inmalnings och apportsignal när han sitter 10-15 meter från mig. Ger jag ett dubbelkommando vaknar han till och ger järnet. Kan också hända att han inte är med på ett ”sitt” som betyder stanna när jag går iväg, och hänger på. Men allt höll! Han skötte sig fantastiskt bra!

Totalpoäng: 191,5 av 200 möjliga! OCH vinst! Av 26 startande. Med en chihuahua som publiken småleende tyckte skulle bli intressant att se… BAM!

Nu kör vi vidare för fullt för att sätta klass 1 momenten och startar igen när dom är klara, förhoppningsvis innan maj!

 

Tävling på G

Processed with MOLDIV

Det har varit lite tyst här ett tag men det betyder absolut inte att det inte händer nåt. Tvärtom.
Till helgen startar båda hundarna på tävling. Mac debuterar i startklass och Grym startar på Sveriges första class 3 tävling.

Mac är en rolig liten hund som gärna tränar allt som kan generera godis och bus. Han har numera full koll på startklassmomenten och är introducerade i alla andra moment utom vittringen. Det ska egentligen inte vara något problem att ta ett första pris i morgon. Det som kan sätta käppar i hjulet är han tappar fokus när jag är på väg från honom i inkallning och apportering. Då kommer jag behöva lägga på ett dubbelkommando.

Jag har låtit bli att försöka kvala in till 2017 års SM i lydnad under 2016 eftersom dom tävlingarna gick i gamla eliten och jag har valt att bara köra enligt nya class 3 som är aktuellt för rankingtävlingar, NM och VM. Så nu har jag lite piskan på ryggen att leverera höga poäng på tre tävlingar under januari, februari och mars innan kvaltiden går ut. Och det kryllar ju inte direkt med tävlingar den här perioden. Men det är bra, jag sköter mig som bäst under press. Sköter jag mina kort sköter Grym sin del.

Håll tummarna så återkommer jag med resultat!

Back to basic

Vittringen. Vårt absolut svåraste moment. Oftast tar han rätt, speciellt när vi mängdtränar momentet i sin helhet. Men han har svårt att hitta fokus och koncentration, tappar liksom bort sig ibland. Frågar mig eller tar fel. Jag ser att det är fel, redan i gripandet. Det är inte så distinkt som när det är rätt pinne.

Nu när det är fyra månader till nästa tävling som är Nordiska mästerskapen, ska jag ta möjligheten att verkligen gå tillbaka till grundträning. Låta honom bli riktigt säker och riktigt mån om att hitta rätt. Snabbt och distinkt.

I dag började vi.

Jag kommer att använda rosmarin som rätt doft. Placerad i en tekula. För att hitta rätt i en ny form. För att sen föra över allt det nya som är bra till att rätt doft är min doft. Han greppade snabbt att det var rosmarin som var rätt doft. Och att det är frysmarkering som är önskvärd signal för beslut. Jag har även lagt in en till kula med annan lukt. Gräs till att börja med men det ska kontinuerligt bytas ut och kulornas antal ska öka. Det jag först vill få fram, är att han ska hitta ett lugn och kunna koncentrera sig på egen hand, gå rätt in i uppgift och ta ett tydligt beslut. Därefter kommer jag successivt lägga på sånt som han tycker är svårt. Kulorna kommer att ligga så han inte kommer åt att lyfta dom under en rätt lång tid för att han inte ska frestas att gå glida förbi dom eller ta fel.

Fyra månader. Klara, färdiga, gå!

Nordiska mästerskapen 2016

Chip, chop! Jag och Grym har fått förtroendet att vara med på ytterligare ett mästerskap med Svenska landslaget i lydnad! 9-11 december går NM i lydnad i Helsingfors

Jag är superpepp på att förbättra i princip alla moment på något sätt. Det har varit lite tätt på given med mästerskap och vanliga tävlingar under en lång period nu och det har inte riktigt funnits tid att bygga om några beteenden utan jag har fått lägga tiden på att underhålla det vi redan har. Men nu är det fyra månader kvar till NM och inga andra tävlingar inbokade innan dess så nu ska vi verkligen bryta isär och bygga om både detaljer,  aktivitetsnivåer och helhet.
Det kommer bli en rolig höst/vinter!

Känslor i svaj

Det här med att förflytta en positiv känsla i samband med en belöning till ett beteende är nåt jag utnyttjar dagligen och stundligen i träning. T.ex lägga den externa belöning i rutan för att få hunden att såsmåningom ha känslan av belöning vid rutskick. Eller skvallerträning på andra hundar. Grym har sen tidig ålder uppfattat gitarrljud som negativt. Han går numera inte in i ett rum där det finns en gitarr. Även om den är tyst. När vi var på Gotland för två år sen lade han ihop 2+2. Gitarrspelare på medeltidsveckan har även ofta bjällror runt fotlederna. Bjällror blev läskigt. Med eller utan människa. I år upptäcker jag till min förskräckelse att han generaliserat denna känsla till medeltidsklädda män. Speciellt om de har hätta på sig. Hur snabbt gick inte det!? Det har ju egentligen inte hänt nåt. Och han är normalt sett en rätt trygg hund. Dessutom har han absolut  inget mot karlar som är  civilklädda. Hm, får ta och köra en ”hälsa-på-trevliga-män”kampanj. I förebyggande syfte. Så här kan vi ju inte ha det!

Fårös sydöstra kust bjuder på en magisk morgon. Sitter med Grym på en sten och lyssnar på vågornas brus. Ljudet suddar ut vardagliga tankar och saktar ner tempot på den normalt högpresterande hjärnan. De viktiga tankarna får utrymme, de som verkligen skapar kvalitet. I livet. Bevarar dom tankarna och gör nåt bra av dom. Sen. Nu bara njuter jag. 

En lite längre ”bakfylla”

Jeeez, det har hänt en del på sistone!

Jag och Grym har deltagit på VM och SM i lydnad. Med endast två veckors mellanrum. Vi har gjort bra saker och mindre briljanta insatser. Vi var delaktiga i att Sverige tog en bronsmedalj i lagtävlingen på VM. Vi kom med till den individuella finalen efter att ha placerat oss på femte plats på fredagens grundomgång. Efter några missar i finalen hamnade vi på 20:e plats. Jag tycker att vi kan bättre än så, men det får vi visa nästa år.

På SM vann vi kvalomgången och i finalen hamnade vi på en sjunde plats totalt.

Det finns massor att berätta om dessa arrangemang men nu är jag av den sorten att jag tittar mer framåt i min reflektion av vad som hänt. Såå, vad gör jag för att hålla formen och spetsa till konkurrensförmågan?

Grym har blivit äldre, fyller sju i höst.  Han trycker inte på lika mycket som han gjort alldeles av sig själv tidigare. Jag har t.ex. jobbat jättemycket med ljud i fria följet. Jag har inte kunnat säga ”fot” utan att han gått upp i varv och ljudat. Ett ljud som kommer från magtrakten som om hela kroppen tar i och trycker upp luften via stämbanden som välkommen tar mot och skapar ett ”pip-stön-nu-kör-vi-ljud” Jag har anpassat mitt sätt att röra mig efter hans aktivitetsnivå. Våra uppvärmningar har varit mycket träning, såväl lydnad som fys långt innan och typ alla moment x 3 innan vi går in för att han ska vara tömd. Det har funkat finfint. Fram till VM… Fast han verkar helt trygg och lugn vid flyg, passkontroll, bussresor, hotellvistelse och på tävlingsplatsen har det tagit mycket kraft.

Jag missbedömde hans intensitet och värmde för mycket och lade honom i en för lugn känsla. Lade för mycket kraft på att skapa lugn och stabilitet. I finalen på VM var han trött. Riktigt trött. Det märks på att han inte håller ihop koncentrationen och att han inte är lika kraftfull i sina rörelser. Dålig koncentration kan ställa till mycket…
Mellan mästerskapen vilade vi en vecka och varvade upp en vecka innan det var dags för SM. Inte optimalt med två så viktiga tävlingar inpå varandra. Det är rätt många delar som mattas på tävling vilka behöver förstärkas inför nästa tävling. Förväntan i gruppmomenten, intensitet i stoppen på inkallning, noggrannhet i vittring. Bland annat…
Jag kan konstatera att samma känsla och aktivitetsläge fanns med på SM. Hm, jag lär så länge jag lever.

Jag ÄR nöjd med vår prestation på båda mästerskapen, absolut stolt över vår insats. Kan fortfarande känna euforin när vi klev av planen efter lagtävlingen på VM, helt magiskt. Men det kan bli bättre.

Nu så här några veckor efter SM, några turer med båten i Stockholms skärgård, några nätter hos goda vänner, ingen träning alls är vi igång igen. Grym tycker det är löjligt med träningsvila men jag märker att den gjort gott. Hans ögon glöder igen. Han tar i när vi tränar. Gött.
Jag håller på att jobba om fria följet. Det ska in betydligt mer intensitet där, han får anstränga sig betydligt mer för att hänga med i svängar och halter och han fixar det nu utan ljud. Han behöver utmaningar den killen!
Har återinfört externbelöning i träningen igen. För att lura honom att glida ur bubblan. Så jag kan snuva honom på belöningen. Så han blir förbannad på mig. Så han anstränger sig mer att hålla fokus. Anstränger sig för att vara där och ta information.

Älskar den här hunden och att utvecklas med honom!