På cykel i ur och skur

Bild

Min nya fina cykel är på plats. Den är pimpad med cykelkorg i fram till Mac med den lilla kroppen och en svartsprayad brödback på pakethållaren till Grym med den stora kroppen. Är så himla nöjd med hela ekipaget! Cykeln rullar på fint och jag får bättre och bättre styrka och kondition. Vi tar längre och längre turer, så himla kul! Nu när vädret blir kylare och blötare har de båda på sig täcke när vi rullar och jag har beställt en genomskinlig regnrock med huva till Grym. Mac kommer jag att sätta ett genomskinligt lock på.
Så här ser det ut när vi är på tur!​


 

Annonser

Cyklist – javisst!

När jag flyttade in till stan bestämde jag mig för att leva så minimalistiskt som möjligt. Så himla skönt att rensa ut! Typ liten garderob, bara personligen värdefulla ting, minsta möjliga utrustning till hundträning, vandring, hantverk osv. Och ingen bil! Så nu cyklar jag dit jag ska. Det blir en hel del sträckor som jag inte vill att Grym ska springa, blir för mycket hårt underlag och onödigt slitage på kroppen. Mac har aldrig sprungit efter cykeln, känns helt onödigt. Så nu färdas jag på cykel med en hund i fram och en i bak i varsina korgar vilket båda är helt bekväma med.

Tanken på att cykla långt, alltså riktigt långt har börjat ta form. Långt som i tid och sträcka. Och ska jag bli bra på nåt så är det ju tvunget att träna. Mycket! Så nu på semestern packade jag den gamla stålåsnan med så lite jag kunde och drog iväg mot Harbäck,  Utomälven i Hedesunda. En sträcka på 5,2 mil.

Det gick bra! Bilar  och lastbilar som svischade förbi väldigt nära var väl det som var värst (jag valda att köra på vänster sida för att ha koll på att de såg mig innan de passerade) men det är ju en faktor jag inte kan påverka så jag fokuserar på de andra detaljerna. Jag är nöjd och rätt förvånad över att min kropp faktiskt orkade hålla kraft och energi hela vägen. Både ben och hjärna gick rätt fort in i nåt slags flow och bara matade på. Coolt!

Men det finns ju en hel del förbättringspotential för ekipaget. Cykeln är gammal, tung, har alldeles för få växlar, den blir svajig av den tunga vikten jag lastar på (mina 59 kg, Gryms 18 kg, Macs 3 kg, packning på kanske 5-6 kg), sadeln är en katastrof för min rumpa OCH allt nedanför den. Domnar av. Chauffören behöver oxå renoveras en del vad gäller både styrka och kondition.

Så, nu har jag börjat leta rätt cykel, rätt sadel, rätt styre, rätt pedaler, rätt cykelkärra, rätt packväskor, rätt övrig utrustning. Vad nu rätt för mig innebär? Roligt med en helt ny värld som ger nya erfarenheter och kunskap!

Tävling på G

Processed with MOLDIV

Det har varit lite tyst här ett tag men det betyder absolut inte att det inte händer nåt. Tvärtom.
Till helgen startar båda hundarna på tävling. Mac debuterar i startklass och Grym startar på Sveriges första class 3 tävling.

Mac är en rolig liten hund som gärna tränar allt som kan generera godis och bus. Han har numera full koll på startklassmomenten och är introducerade i alla andra moment utom vittringen. Det ska egentligen inte vara något problem att ta ett första pris i morgon. Det som kan sätta käppar i hjulet är han tappar fokus när jag är på väg från honom i inkallning och apportering. Då kommer jag behöva lägga på ett dubbelkommando.

Jag har låtit bli att försöka kvala in till 2017 års SM i lydnad under 2016 eftersom dom tävlingarna gick i gamla eliten och jag har valt att bara köra enligt nya class 3 som är aktuellt för rankingtävlingar, NM och VM. Så nu har jag lite piskan på ryggen att leverera höga poäng på tre tävlingar under januari, februari och mars innan kvaltiden går ut. Och det kryllar ju inte direkt med tävlingar den här perioden. Men det är bra, jag sköter mig som bäst under press. Sköter jag mina kort sköter Grym sin del.

Håll tummarna så återkommer jag med resultat!

Livet med en chihuahua

I snart ett år har Mac bott hos oss. Jag hade en tanke att träna honom enligt konstens alla regler med lydnadstävlande som mål. Vad jag inte kunde ana var att det var så myckett hund i den lilla kroppen! Han är otroligt snabb att greppa vad jag belönar. Han bär saker helt spontant. Han har stor kamplust och är alltid lycklig! 
Redan innan jag bestämt att en chi skulle bli min nästa hund bestämde jag att nästa hund inte skulle startas på tävling innan två års ålder.  Nu är han ett år och grundad i sin egen takt och han älskar verkligen att träna. Jag bedömer att han kommer att klättra i lydnadsklasserna. Framtiden får utvisa hur högt.