En lite längre ”bakfylla”

Jeeez, det har hänt en del på sistone!

Jag och Grym har deltagit på VM och SM i lydnad. Med endast två veckors mellanrum. Vi har gjort bra saker och mindre briljanta insatser. Vi var delaktiga i att Sverige tog en bronsmedalj i lagtävlingen på VM. Vi kom med till den individuella finalen efter att ha placerat oss på femte plats på fredagens grundomgång. Efter några missar i finalen hamnade vi på 20:e plats. Jag tycker att vi kan bättre än så, men det får vi visa nästa år.

På SM vann vi kvalomgången och i finalen hamnade vi på en sjunde plats totalt.

Det finns massor att berätta om dessa arrangemang men nu är jag av den sorten att jag tittar mer framåt i min reflektion av vad som hänt. Såå, vad gör jag för att hålla formen och spetsa till konkurrensförmågan?

Grym har blivit äldre, fyller sju i höst.  Han trycker inte på lika mycket som han gjort alldeles av sig själv tidigare. Jag har t.ex. jobbat jättemycket med ljud i fria följet. Jag har inte kunnat säga ”fot” utan att han gått upp i varv och ljudat. Ett ljud som kommer från magtrakten som om hela kroppen tar i och trycker upp luften via stämbanden som välkommen tar mot och skapar ett ”pip-stön-nu-kör-vi-ljud” Jag har anpassat mitt sätt att röra mig efter hans aktivitetsnivå. Våra uppvärmningar har varit mycket träning, såväl lydnad som fys långt innan och typ alla moment x 3 innan vi går in för att han ska vara tömd. Det har funkat finfint. Fram till VM… Fast han verkar helt trygg och lugn vid flyg, passkontroll, bussresor, hotellvistelse och på tävlingsplatsen har det tagit mycket kraft.

Jag missbedömde hans intensitet och värmde för mycket och lade honom i en för lugn känsla. Lade för mycket kraft på att skapa lugn och stabilitet. I finalen på VM var han trött. Riktigt trött. Det märks på att han inte håller ihop koncentrationen och att han inte är lika kraftfull i sina rörelser. Dålig koncentration kan ställa till mycket…
Mellan mästerskapen vilade vi en vecka och varvade upp en vecka innan det var dags för SM. Inte optimalt med två så viktiga tävlingar inpå varandra. Det är rätt många delar som mattas på tävling vilka behöver förstärkas inför nästa tävling. Förväntan i gruppmomenten, intensitet i stoppen på inkallning, noggrannhet i vittring. Bland annat…
Jag kan konstatera att samma känsla och aktivitetsläge fanns med på SM. Hm, jag lär så länge jag lever.

Jag ÄR nöjd med vår prestation på båda mästerskapen, absolut stolt över vår insats. Kan fortfarande känna euforin när vi klev av planen efter lagtävlingen på VM, helt magiskt. Men det kan bli bättre.

Nu så här några veckor efter SM, några turer med båten i Stockholms skärgård, några nätter hos goda vänner, ingen träning alls är vi igång igen. Grym tycker det är löjligt med träningsvila men jag märker att den gjort gott. Hans ögon glöder igen. Han tar i när vi tränar. Gött.
Jag håller på att jobba om fria följet. Det ska in betydligt mer intensitet där, han får anstränga sig betydligt mer för att hänga med i svängar och halter och han fixar det nu utan ljud. Han behöver utmaningar den killen!
Har återinfört externbelöning i träningen igen. För att lura honom att glida ur bubblan. Så jag kan snuva honom på belöningen. Så han blir förbannad på mig. Så han anstränger sig mer att hålla fokus. Anstränger sig för att vara där och ta information.

Älskar den här hunden och att utvecklas med honom!

Annonser

Träningsupplägg

Det kostar att ligga på topp.

Generellt består träningen av Grym till absolut största delen ut på att hålla ett jämnt värde i alla detaljer.  I vårt fall hänger det på belöningarna. Han behöver belönas vid ”icke-konen” lite då och då. Han behöver boostas för att göra bra vänstersvängar i fria följet. Han behöver vara förväntansfull på att det kan komma en godis flygande bakifrån i zätat. Ett zäta innehåller 21 olika belöningspunkter, en del behöver stärkas upp mer än andra.
Rutan har för vår del 10 olika belöningspunkter, en del viktigare än andra.
Fria följet har jag inte ens räknat belöningspunkterna. Just nu lägger jag fokus på trygghet, uppmärksamhet och  snabba reaktioner i svängar. Sånt som behöver bli bättre, behöver läggas tid på. Det jag missar att hålla aktuellt bleknar hos Grym och utförandet blir sämre.

Just nu står vi inför en rankingtävling om 1 vecka. Mitt största bekymmer är att hitta tid nog för att tömma den energirika hunden på överskottsprall.
Han behöver ett ordentligt fyspass varje dag och typ 1 timmes aktiv lydnadsträning varje dag. Sen är det bara positivt om jag hinner med vanliga skogspromenader där vi kan filosofera också.
I helgen är det så lägligt att träningsgänget har bokat Kungsörshallen för lydnadsträning på längden och bredden. På måndag kommer han vara helt hanterbar, lugn och fin, och jag har ett guldläge att hålla honom kvar på den nivån. Vi kommer båda att vara rätt så less på lydnadsträning dagen efter tävlingen. Så vi vilar en dag och sen kör vi på igen eftersom det är stora tävlingar på gång kort därefter.

Det är inte alltid roligt att hålla en hund på topp. Det är till och med rätt slitigt i perioder. Men det är alltid roligt att samarbete med Grym och det är alltid roligt att få bekräftat på tävling att vi träffat rätt i träningen.

Fritt följ Busy Border Grym

 

Livet med en chihuahua

I snart ett år har Mac bott hos oss. Jag hade en tanke att träna honom enligt konstens alla regler med lydnadstävlande som mål. Vad jag inte kunde ana var att det var så myckett hund i den lilla kroppen! Han är otroligt snabb att greppa vad jag belönar. Han bär saker helt spontant. Han har stor kamplust och är alltid lycklig! 
Redan innan jag bestämt att en chi skulle bli min nästa hund bestämde jag att nästa hund inte skulle startas på tävling innan två års ålder.  Nu är han ett år och grundad i sin egen takt och han älskar verkligen att träna. Jag bedömer att han kommer att klättra i lydnadsklasserna. Framtiden får utvisa hur högt.