Clinic hos Hundreda

Foto: Emma Hammar

I lördags var jag i Arninge, inbjuden av Emma Hammar på Hundreda att hålla en clinic och kurs i fjärrdirigering/kroppskontroll. Det här ämnet kan jag uppehålla mig vid hur längre som helst och mina tankar kring det utvecklas ständigt. Som alla lydnadsmoment, är det vi ser på tävlingsplanen, bara toppen på ett isberg. Det ligger oerhört mycket arbete, tanke och tid bakom ett moment som ska hålla tävling efter tävling.
En riktigt bra fjärrdirigeringen innebär att hunden har full koll på hela sin kropp, har muskler som klarar att lyfta kroppen i stora och små rörelser, balans att hålla kroppen på rätt köl. För mig innebär grundträningen allt detta men även att forma fram ett fysiskt språk mellan hund och förare. Föraren behöver lära sig exakt vilka hjälper hunden behöver för att flytta sin kropp precis dit den ska.
Hunden behöver ha en kunskap om att den tjänar på att ta hänsyn till vad förarens kroppspråk betyder. En fråga jag ofta får på kurser är vilka handtecken som bör användas. Mitt svar är: -jag vet inte! Det är något som formas fram mellan hund och förare på vägen genom all grundträning.
 Foto: Emma Hammar
En detalj som vi tjänar på att lära hunden är engagemang i skiftena. Att den tar i för att hamna rätt och för att det ska ske snabbt. Säg den domare som inte tycker om snabba beslut och rappa utföranden!

Foto: Emma Hammar. Den bästa av dom grymma
Grym har såklart varit med hela dagen. Väntat, och väntat. Väntat lite till. Fått briljera ibland genom att visa de olika skiftena och hur vi jobbat fram dom. Åsså vänta lite till… Han har väldig stor del i formulerandet av mina fjärrtankar. Han har varit min läromästare och ”tvingat” mig att hitta övningar för att göra honom helt trygg i hur det ska utföras.

Annons

Kurs i Knäred

Förra helgen var jag till Knäred en sväng för att hålla kurs för ett gäng flattar från kennel Lucky Lairs och så klart en border collie också, nämligen Gryms syster Mint.

Fint väder, förmodligen höstens sista riktigt varma dagar, entusiastiska kursdeltagare och hundar som bara suger i sig information och jobbar järnet för att göra rätt. Kan det bli bättre?

Hanna och Mint, Kim och Maria med sina unga flattar.

Såklart jobbade vi med kroppskontroll! En bra väg till många bra kunskaper.

Pilatesboll är ett utmärkt redskap för att få hunden att förstå att koncentration och en stilla kropp är nåt bra som ger belöning!

När jag ändå var i grannskapet passade jag på att låta Andy Björkman fortsätta på min tautering som han påbörjade i somras.

Naturliga ingredienser

 Sophie Schelin, kvinnan som inte kan slå sig till ro med de projekt hon redan har rullande har skapat ett nytt varumärke. ”vildMarkens by Åre”  gör hundgodis/kompletteringsfoder med enbart vilda eller ekologiska ingredienser. Det finns i smakerna Lingon och (älg)hjärta, Blåbär och (älg)lever samt vilda bär och (älg)skav.

Kräsna Grym (gillar Nordic färskfoder men ratar MUSH) kan varmt rekommendera dessa goda bitar. Jag har också smakat och är väl inte fullt lika förtjust i dom men jag känner smakerna och jag är glad att kunna belöna med godis utan krusiduller och onödiga tillsatser.

Du hittar dom på vildmarkens.com eller om du söker på facebook.

 

Där satt den!

 Tävlade igen då i söndags.
Mitt första mål är ju för de kommande tävlingarna att hitta bra/rätt former för uppvärmning och hur vi ska göra mellan momenten.

Gruppmomenten gick bra förutom att han la sig när jag hade nån meter kvar till honom på återgången. Det räckte med ett ”sitt” så  satte han sig och jag belönade som om han klarat allt galant. Grym är av den sorten att han gör allt han är motiverad att göra. Så vi boostar sånt som är bra!

På uppvärmningen hjälpte Sanna oss med kommendering. Han känner henne väl och är van med hennes kommendering. Hon kommenderade och jag belönade, igen och igen. Och igen. När det var vår tur kommenderade hon in oss på planen. Vid nåt enstaka tillfälle tappade han mig när vi var på väg till startplatsen. Jag påminde genom att lägga en volt till höger. Då kommer han garanterat tillbaka in i matchen.

Sen gasade vi. Med hög förväntan i alla moment. Jag stöttade i ff när det inte hördes. Betyg 10. (Vår första 10:a någonsin, det var snäll, hade absolut inte sagt nåt om en betygsneddragning på trängning) Första skifte på Z var sitt. På väg till startplatsen väntade jag in tävlingsledaren, sa ”sitt” till Grym. Gick en bit till, TL frågade om jag hade koll på skiftena. Jag stannade, sa ”sitt” till Grym och sade frågande till TL ”sitt, stå, ligg”. JA, sa hon. Den påminnelsen kändes skönt för mig, alltså att få säga sitt i några halter innan momenten. Går inte alltid att få till men nu gick det. Betyg 10. Kändes så också. Så rullade det på. Mest 10:or. Han dribblade med vittringen och tappade den. Betyg 7.
Mellan momenten berömde och beundrade jag honom. Vilket gör honom helt närvarande i vår bubbla och förväntansfull inför nästa uppgift. Jag pratade lite sporadiskt med TL, domare och skrivare. Vilket jag vet gör honom trygg.

Summa summarum känns det som jag träffade rätt i det mesta. Känsla, utförande och resultat. Summa poäng 292,5 poäng. Vilket betyder att vi nu har 3 tävlingar med så höga poäng att vi är kvalade till 2015 års SM. Känns gött!

Har fem inbokade lydnadsprov till i år, tre av dom i närtid. Dessa tre kommer att ägnas testning av former kring uppvärmning och hur vi ska göra mellan momenten. De två sista är rankingtävling i Kungsör i september. Med mål att hamna högt upp i resultatlistan.

Träningsfokus läggs om till spår och brukslydnad för ett tag. Tänkte ta oss ur högre spår i höst.

Trygghet i träning

 När kan man säga att ”nu kan jag det här”? Om jag ska gå till mig själv blir svaret -Det beror på. Det beror på miljö, koncentration, träning och yttre påverkan. Jag vågar påstå att jag kan cykla. Rätt långt orkar jag cykla. Fort så det susar i håret. Jag är en klippa på att hålla balansen fast Grym ligger på framför cykeln i sele. Men jag skulle inte klara ett terränglopp, över stock och sten, uppför och nerför, i tävlingssituation och halt underlag.Speciellt inte om känslan vore att ”inte misslyckas”.

När kan jag konstatera att min hund kan det här?

Grym lär sig snabbt. På gott och ont. Det är lätt hänt att forcera inlärningen med en hund som snabbt prickar rätt beteende och är medveten om vad som händer så den kan upprepa beteendet igen och igen. Men rätt vad det är så rasar alltihop. När det läggs på kommendering, nervositet, press från andra hundar och människor och tryggheten och självförtroendet inte riktigt finns där.

Grym tycker att det är jobbigt att vara nära mig. Samtidigt är han väldigt mån om att det ska bli rätt.  Svår kombo för ett tryggt fritt följ. Den tekniska inlärningen av rörelsemönster, tittupper och följsamhet gick fort. Han jobbade på med hög aktivitetsnivå, vi använde häftiga belöningar  och jobbade mycket med finlir. Så kom ljuden, slickningarna, ansträngt rörelsemönster. Jag jobbade på med störningar, olika miljöer, kommendering och Grym kämpade på. Men det blev aldrig riktigt den där känslan som vi har i annat. Känslan av flow och ”vi”.
Jag har missat repetitionerna. Missat att göra hundra gånger till. Missat att gå och gå och gå. Och gå lite till, i harmoni. Missat att ge honom tiden och erfarenheten som kunnat göra honom helt trygg i uppgiften.

Så nu gör vi om. Gårochgårochgår. Har lagt in mer koncentration, mer lugn. Backat tillbaka och nött halter, svängar, långa transporter, tempoväxlingar. Gjort mitt sätt att röra mig enklare för honom att följa. Belönar lugnt och stilla. Och går lite till. Herregud vad jag lagt tid på att gå. Det har givit resultat, han är betydligt lugnare i sina rörelser, han är tyst och går han upp i andning, blir orolig börjar vi om. Koncentration, lugn. Jag får anstränga mig för att inte lägga på onödiga svårigheter som koner på planen, snabba tempoförändringar som jag tycker är kul. Anstränga mig för att tycka att lugnet är värdefullt. Och inte bara tekniken. Ofta, nästan varje gång faktiskt som jag tränar med kompisar som känner Grym får de påminna mig.

Det kanske hade räckt med 500 repetitioner för varje liten detalj i fria följet om jag hade förstått mig på det här från början. Nu får jag göra de här 500 grundrepetitionerna + 500 till för att reparera skadan och kanske ytterligare 500 för att få den ärliga tryggheten.  Innan vi kan säga -”NU KAN VI DET HÄR!”

Blir sååå bra!

Körde sista träningen igår med alla, alla, som ska vara med på nått av det största jag varit med om i hundträning. Störst för att vi är mååånga, störst för att jag lagt ner enormt mycket tid i förberedelser, jakt på ansvariga människor, deltagare och egen träning. Störst för att det är mäktigt när så många individer får till så bra saker tillsammans. Både bra utförande och i ett gott syfte. Mindre än en vecka kvar nu till resultatet börjar visa sig!

Träning med DJ

Vissa av våra träningar kräver musik. Berättar senare om det här projektet. På kvällens träning var vi på ett ställe med riktigt bra belysning och stora entreglas där vi såg vad vi alla gjorde. Ett problem var dock avsaknaden av elekticitet. Men Anna Thyr rådde bot, dammade av sonens bergssprängare, letade fram båtbatteriet och en auxkabel som var hur lång som helst. Efter lite meck fick vi ihop grejerna och kunde köra.

Kvinnor kan!

Den där kroppen…

Vi tränar rätt mycket på kroppskontroll, jag och Kvick. Eller, det är väl mest Kvick som försöker uppnå nån slags kontroll på alla sin tassar och ben och jag som försöker få honom medveten om att koncentration är ett bra redskap för att få sin belöning. Första bilden, i skogen, är nog 1 månad sen och han fixade fyra tassar på en sten. Med en hel del tramp, frustration och tassar som gled av hit och dit. Nu en månad senare, via träning med framtassar på fotbollar, framtassar och baktassar på olika höga pallar och kartonger, sitt, stå och ligg på flertalet ostabila ytor är han lite mer slipad. Hittar små ytor med med sina stora ostyriga tassar. Hur många tassar och hur långa ben kan en valp ha!?
Stadgan och koncentrationen är på väg. Jag skymtar den perfekta fjärren, de koncentrerade kontaktfälten och teknikkrävande freestylemovesen närmare sig. :o)

Kroppskontroll

I massor av situationer har våra hundar nytta av att ha bra balans, koll på fötter och kropp, bra muskulatur. Nu tänker jag mest på tränings- och tävlingssituationer i samtliga hundsporter men även i vardagen har såklart hunden nytta av ordning på kroppen.
Snabba stopp på inkallning, precision i fjärren, snabba beslut i agilityn, tunga apporten, sökarbete i terräng. Jag kan hålla på länge och rabbla.
Glädjen och säkerheten att manövrera sin kropp börjar jag med väldigt tidigt i valpens liv. På lådor, kuddar, gungor, min rygg, på boll. Allt med både framtassar, baktassar och alla fyra tassar.
Samtidigt skapar det ett mycket bra samarbete. Människan måste anpassa sig till hundens sätt att vara. Här går det inte att pressa fram resultat. Vi måste anpassa svårigheten lagom så hunden får anstränga sig men har en stor möjlighet att lyckas. Vi får tänka till var vi placerar/ger vår belöning för att få rätt tyngd i tassarna och hjälpa hunden att bibehålla rätt balans.

Har du en hund som behöver bättra på självförtroendet är balansövningar alldeles utmärkt. Både hunden och du märker snabbt att det går bättre och bättre. Hunden får greja på och blir modigare för varje gång.

Tips! Lekparker ger en uppsjö av möjligheter att träna balans.

 

Träning med ungdomarna

Idag fortsatte vi träningen med hundungdomarnas uppvisningsgrupp. På schemat stod utveckling av kroppskontroll. Vi tränade hundarna att hoppa långt till sin förare och landa tryggt. Lättare sagt än gjort! Det händer en del socialt i språnget. Det är inte alla hundar som är bekväma i att dundra rakt in i kroppen på sin förare.  Prada är dock varken bekymrad över att komma nära eller huruvida Lin ska ta mot henne eller inte.

Kroppskontroll kommer vi att behöva jobba mycket med även om många av hundarna redan är bekväma i att sitta fint, gå på bakben eller slå kullerbytta. Det imponerar på publiken även om det inte är så svårt egentligen.