Träning

Träffade Sanna och Mixa idag för en givande lydnadsträning!
Mixa och Grym reagerar ofta lika på träning och signaler. Högtempererade, måna om att det ska bli rätt och i behov av ganska trånga ramar, har vi märkt. Så vi får ofta väldigt givande diskussioner om träningsupplägg, beteenden, belöningar och utförande när vi tränar ihop.
Är det alltid bra för hunden att få prova sig fram och bara bli bekräftad när den gör rätt? Ibland känns det som våra superambitiösa hundar vill ha mer konkreta ramar så de lugnt och tryggt kan ägna sig åt att göra rätt, rätt, rätt och åter rätt. Å slippa bekymra sig om ifall det blev rätt och hur den ska göra för att det ska bli ännu mer rätt.
Vi konstaterade båda två idag att överraskningseffekten i belöningar och utförande ibland skapar en osäkerhet hos våra hundar. Eller är det en för hög förväntan som skapas av överraskning? En så hög förväntan att det skapar oro och pip?
Jag har använt rutan-konerna som markör för Gryms externa belöning ända sen han var yttepytt och kunde springa iväg en bit till sin belöning. Alltså har konerna fått ett högt värde för honom. Nu har jag börjat träna rutan mer målmedvetet men fortfarande ligger samma belöning (en burk med godis i som han kommer tillbaka med och får hjälp att öppna) en bit utanför rutan. Numera vet han, att han måste gå fot koncentrerat fram utan att tjuvtitta på konerna, först när jag ger signal att han får titta framåt ser han konerna. Och är helt klockren på sin uppgift. Han tycker det är helt fantastiskt, fast det alltid ser lika ut, alltid, alltid, alltid! Han springer alltid fort, reagerar blixtsnabbt på mitt ”stanna” och slänger sig om och tar burken på mitt ”YEAH”!
Hög förväntan, inga överraskningar, jag är nöjd och han har inte nåt tvivel om att det han gjort är rätt.
Jag kan uppleva att en bc, kelpie, malle och liknande raser är så tillfreds med att vi förare blir nöjda så det inte behöver dras upp lika mycket i belöningar som många andra raser som mer jobbar för att uppnå belöningen. Hmmm, tål att tänka på!

Hur som helst, tack Sanna för ett bra träningspass!

Sanna och Mixa

Skillnad på lika

Ju mer man tränar desto duktigare hund…. – inte hela sanningen, det vet vi alla som tränar hund. Det behövs fler faktorer, ett känt mål för träningen, tajming från föraren så hunden har en chans att pricka rätt beteende, värdefull belöning samt klara och enkla direktiv, bl.a.
Margareta hälsar på Ann-Chatrin utan att Hilda lägger sig i.

På en valpkurs som jag har nu, bor fem av de sex deltagande hundarna hos pensionärer. Alla (även de som inte är pensionärer) är människor med öppet sinne, en vilja att hitta en trevlig samvaro med sin hund och en bestämd inställning till att de ska lyckas. Dessutom är de väldigt trevliga!
Harriet och Ralph tränar lugn hantering med Viggo
Varje vecka kommer de, hela gänget, och har gjort sin läxa. -”Vi har tränat på din läxa hela veckan, som du sa”! Och jag kan bara bekräfta att de lyckas jättebra!
Nu tillbaka där jag började dagens inlägg. ”Ju mer man tränar, desto duktigare hund…..” Smilla är bekväm i att hänga över axlarna på husse Robert. En ”bra-att-ha-känsla” när hunden av någon anledning behöver bäras en längre sträcka.
Men frågan är om det är tiden med träning av hunden som gör framgången eller om det är lugnet, och därmed vår lyhördhet, som kommer med gott om tid, eller om det är en god planering som skapar tid?
Kajsa och Bertil tränar inkallning med Pixie, när massor av hundar passerar på nära håll.
Jag tror det är en mix av alltihop! Det går ju att vara effektiv utan att var forcerad. Leka med hunden på stationen när du ända väntar på tåget, träna lite då och då på promenaden och inte vänta till man är på klubben, träna sitt-stanna-kvar när postlådan ska tömmas, skicka ut hunden i trädgården precis innan den ska få mat, så du kan utnyttja situationen till att kalla in en hungrig hund som i vanliga fall vill vara kvar ute. Vips har hunden lärt sig saker utan att vi egentligen avdelat så mycket ”hundtid”.

Hur som helst har detta gäng ännu mer bekräftat att det är värt att se fram mot att bli pensionär! För dom har väl hur mycket tid som helst?! ;o)

Smilla går snyggt och prydligt med matte fast hon gärna hade velat gått fram till Twist.