Vittring

Grym har en tendens att springa in bland vittringspinnarna och sätta ner näsan först vid andra eller tredje pinnen. Är det en rund formation jobbar han sig bortifrån och hemåt. Är det en horisontell formation går in in mitt på jobbar sig till höger, har han inte hittat nåt vänder han och letar hela raddan ut. Jag vill inte andra så att han ska börja från vänster, speciellt inte nu när nya reglerna kommer och vittringen kan läggas lite hur som. Det är väldigt sällan han tar fel. Han jobbar engagerat när väl näsan är på. Han har bra tempo ut och in. Men mycket vill ha mer! Jag skulle vilja få honom att använda  näsan direkt på första pinnen. Bromsa upp och börja leta direkt isf att sakta av bland pinnarna.
Jag kan inte krångla och styra bland pinnarna, då sviker självförtroendet. Jag måste få honom att själv hitta ett annat sätt. (mitt sätt…) Nu är det bara tre veckor kvar till nästa rankingtävling så jag kan inte mecka allt för mycket.

Nu testar jag att låta honom gå på min ”kantarellbana” och sortera pinnar som ligger i burkar. Kriteriet är att markera rätt pinne genom att frysa. Min tanke är att  han ska bli ivrigare att hitta än att grotta ner sig i att leta. Känna sig säkrare på att rätt är rätt. Parallellt fortsätter jag köra vittringen som vanligt. Utvärdering: tja om ett halvår kanske…

Annonser

Högre spår

Busyborder GrymVi tävlade högre spår i Gävle i helgen. Premiär för oss båda.

Tävlingarna började med spåret och i vanlig ordning drog jag startnummer ett. Kaffet och mackan som jag gjort i ordning för att ha när vi fördrev tiden i väntan på domarna för spårsläpp, fick ligga kvar i ryggan.

Släppte på honom och han rotade runt rätt nära oss utan att jag tyckte att han såg ut som att det var spår så nära. Han fastnade i ett träd så jag var tvungen att gå ut i rutan och fixa. Då fick han fart utåt, hittade spåret, slog åt ena hållet, jag höll mot som jag brukar. Jag känner en klar skillnad i trycket i linan om det är rätt håll eller inte. Han vänder och trycker på som bara den. Yes! Ut ur rutan med en bestämd attityd. ”BAKSPÅR” hojtade Carina-tävlingsledare från vägen.

-Va 17 oxå, jag hade blivit lurad! Var helt säker på att jag läste honom så bra… Vände på ekipaget och drog iväg. Efter det spårade han riktigt fint. Efter fjärde pinnen började han greja runt, in i snår och slyskog, virrade hit och dit. Och jag efter. Tänkte tanken  att ”så här går ingen spårläggare” men litade på Grym. Konstaterade oxå att om Grym nu hade tappat spåret så visste jag inte alls åt vilken håll vi skulle går för att komma tillbaka. Förbannande mig själv för att jag lämnat mobilen i bilen… Men rätt vad det var tyckte jag att jag kände igen mig i skogen och vips kom han med en pinne. Jubel och klang! Kungen av spår hade löst problemet och hittat tillbaka!

Under den virrfärden hade vi förmodligen missat en pinne men med oss hem hade vi 6+slut. Betyg 9 på spår och 6 på upptag.

Uppletandet trodde jag var en baggis men icke. Han började bra, gick ut i första hörnet och jobbade sig inåt, sen började han virra. Rotade och gick ner i tempo. Jag hade vinden i ryggen och han gick inte ut så långt som han hade behövt göra för att få prylarna i vind. Han tog hem en pryl när det var ca 1 minut kvar. Jag är dock nöjd med att han jobbade på sina fem minuter utan att komma in och fråga. Mer och lite annorlunda träning så löser det sig.

Valde att inte göra lydnaden eftersom det fattades 7 poäng till uppflyttning ändå. Har kommit med på en till tävling till den här säsongen så vi tränar vidare med uppflyttning som mål.

Uppletande

När vi satt i solen och fikade på fjället, upptäckte vi en röd liten prick en 300 meter längre ner på fjällsluttningen. Grym hade tjatat ett tag på att få göra nåt.
Så visst, varför inte en mixad uppletande-dirigeringsövning?

Grym gick ut i skapligt bra riktning ca 70-80 meter. Bra fart med näsa på. Han var helt med på vad vi gjorde. Men där tog hans erfarenhet slut, jag brukar inte lägga längre ut än så. Men tillsammans grejade vi på. Han har inget kommando för vänd om och går rakt ut. Så vi använde oss av de dirigeringarna som vi har i dirigeringsapporteringen. Han slog ut i ca 45° bakåt men sprang betydligt längre än de 10 meter som är på appdirren. Stoppsignal, omdirigering åt nästa håll. Så höll vi på till jag tyckte att han var så pass nära att kunde göra resten själv med näsan. ”Sök!”
Hittade den!Och döm om glädjen när han fick den i näsan till slut! Kastade sig över den och skyndade sig in!

Grym apporterar flaska   Den röda lilla pricken visade sig vara en vattenflaska med en del vatten kvar i. Rätt tungt med andra ord. Men han bärgade hem den, uppför kraftig stigning. Duktiga Grym!

Busyborder Grym

Snabba beslut

 

Grym vittringGrym har en egenhet att vilja kolla upp alla pinnarna innan har tar rätt och levererar. Konstaterar vilken som är rätt men måste på nåt sätt checka av de andra också. Han gör lika på spåret. Jag ser att han konstaterar vartåt vinkeln tar vägen men han är bara tvungen att göra sin cirkelrörelse innan han följer upp vinkeln. Fast där gör det ingenting. Varken för slutresultatet eller bedömningen. Men på vittringen blir det neddrag. Inte bra att gå förbi rätt pinne.

Projekt ”snabba beslut” är påbörjat. Planen är att rikta in honom på att rätt är i början. Början kan vara i närmast honom eller längst till vänster. Har börjat nu med att början är närmast honom. Pinnarna ligger i rad rakt ut från honom sett. Rätt pinne ligger alltid först. Nu i början. Det har givit resultat faktiskt, han sätter på näsan och tar beslutet direkt när han hittar rätt. Till saken hör att det blir ”halleluljabelöning” för så bra initiativ! Har dock märkt att ju längre bort pinnarna ligger och därmed ju högre fart han har när han kommer fram till dom, desto lättare är det för honom att han ”glider” förbi de två, tre första innan han sätter på näsan. Så nu jobbar vi inom gränsen för vad som är ”för långt ifrån”. Han brukar ju snappa om det blir rätträtträtträtträtträtt. Och därefter lägger vi på lite störningar, avstånd och lägger pinnarna lite annorlunda.

Återkommer med rapport!

Gör om och gör bättre!

I begynnelsen av Gryms vittringsträning fick jag mecka på rätt bra för att få honom att bli säker i sina beslut. Min fantasiförmåga radade upp rätt många varianter på hur man kan leta reda på rätt doft.

Han knäckte nöten, vem trodde nåt annat om den fantastiska hunden!
Men en liten bieffekt är att han har en lite för låg aktivitetsnivå på väg ut och in och är lite för noga att dubbelkolla att rätt pinne verkligen är rätt pinne. Och så att inte någon annan pinne också är rätt.
Farten in och ut har också en del i övrigt att önska.

Å, så går det ju inte att ha det om man siktar mot stjärnorna. Full gas, snabba säkra beslut vill vi ha!

Så vi har börjat om! Igen!

Har tagit med mig en detalj jag använde när vi tränade in dirigeringsapporteringen. Långt in i inlärningen använde jag godisskålar istället för apporter. När han ätit upp godiset efter lyckad dirigering tokbusade vi inne hos mig för att få upp draget tillbaka. Det har fungerat väldigt bra på honom, så jag kör väl det knepet igen då tänkte jag.

Men för att inte få honom slarvig därute bland pinnarna har vi nu tränat på att markera rätt pinne i en burk (smeller) som står på golvet tillsammans med andra burkar, vars innehåll är pinnar med annan lukt på.
Han har fått grejat på och letat runt, när han bestämmer sig ordentligt och sätter nosen i hålet klickar jag och så blir det tokbus inne hos mig. (Hitta rätt och skynda dig tillbaka)

Det här med att använda burkar gör att han aldrig kan ta fel, fast med rätt attityd. Vore förödande för honom att inte få belöning när han faktiskt uppfattar att han gjort ett bra jobb. Därför undviker jag så långt de någonsin är möjligt att han ska kunna göra fel. (Ta upp fel pinne och slänga sig in till mig)
Markerar han fel pinne får han bara vara till han bestämmer sig för att fortsätta och markerar rätt.

Nu har vi hållit på så här ett tag och han har uppenbart höjt aktivitetsnivå, är otroligt förväntansfull och snabbar sig på.
I och med det har det kommit en till bieffekt. Han har så bråttom att han går över både fel och rätt pinne några gånger innan han samlar sig och tar tag i problemet. Inte bra.
Så nu har kopplet åkt på, vi startar nära och jag släpper inte förbi honom om han inte nosar ordentligt på varje burk. Jag lägger mig inte i utan bara håller mot i kopplet. Det syns tydligt och klart när han hittar rätt så det är ingen risk att det är jag som signalerar vilken som är rätt genom att styra. När han gör en bra markering gasar vi loss.

Typiskt bra inomhusövning när vinden viner runt knutarna och fingrarna blir genomfrusna på några sekunders belöning!

Kallt ute!

Kallt ute. Väldigt kallt ute! Det blir promenader i rask takt på plogad väg. Inga utsvävningar i några snödrivor för att gå sakta och träna muskler. Hämta lite "tappade" prylar på vägen. Härliga ruscher, men löjliga uppletanden enligt Grym…. Sen in i stugvärmen med den onöjda hunden. Där tar vi några minuter på pilatesbollen.

Läs mer »