Vittring

Grym har en tendens att springa in bland vittringspinnarna och sätta ner näsan först vid andra eller tredje pinnen. Är det en rund formation jobbar han sig bortifrån och hemåt. Är det en horisontell formation går in in mitt på jobbar sig till höger, har han inte hittat nåt vänder han och letar hela raddan ut. Jag vill inte andra så att han ska börja från vänster, speciellt inte nu när nya reglerna kommer och vittringen kan läggas lite hur som. Det är väldigt sällan han tar fel. Han jobbar engagerat när väl näsan är på. Han har bra tempo ut och in. Men mycket vill ha mer! Jag skulle vilja få honom att använda  näsan direkt på första pinnen. Bromsa upp och börja leta direkt isf att sakta av bland pinnarna.
Jag kan inte krångla och styra bland pinnarna, då sviker självförtroendet. Jag måste få honom att själv hitta ett annat sätt. (mitt sätt…) Nu är det bara tre veckor kvar till nästa rankingtävling så jag kan inte mecka allt för mycket.

Nu testar jag att låta honom gå på min ”kantarellbana” och sortera pinnar som ligger i burkar. Kriteriet är att markera rätt pinne genom att frysa. Min tanke är att  han ska bli ivrigare att hitta än att grotta ner sig i att leta. Känna sig säkrare på att rätt är rätt. Parallellt fortsätter jag köra vittringen som vanligt. Utvärdering: tja om ett halvår kanske…

Annonser

Detaljer, detaljer

Vi har fått in stooora speglar i Hundungdoms träningslokal. Såå himla bra för positionsträningen. Jag har tyckt att våra sidoförflyttningar varit bra men det var dom ju inte alls. Nu har jag legat i några dagar och är lite mer nöjd med utförandet. Ser på filmen att han är med bekväm när jag korsar benen när vi rör oss till höger än när jag tar ”omsteg”. Jag har valt bort att korsa benen för att det kan missuppfattas som ett steg om det blir för stort. Eller att jag tar olika stora steg. Men när jag ser hur mycket bättre han går med mina ben korsade är det nog idé att fila på min egen stegteknik och använda det som passar honom bäst.
Testade av apporteringsingångarna. Hade tänkt nöta på med fotgåendet med apport i munnen några dagar till. Men jag var bara tvungen att prova. Inga tugg!!! Tjoho!! Går tillbaka till ”traska-runt-med-apport-i-fria-följet-träningen” ett tag till enligt plan så det får landa ännu mer.

Blanda svårt och lätt

Vissa saker är lätta och andra är svåra. För alla. Såväl hundar som människor. Men ju fler gånger vi fått prova ju lättare blir det. Även med sånt som redan från början är lätt.
Grym har en tendens att ta ett liitet omtag/”tugg” på träapporten i återgången, ca 4-5 meter från mig. Ungefär på det avståndet där tempo blir lite lägre inför ingången. Det kan även komma lågt ljud någon enstaka gång precis när han sätter sig. Jag tolkar det som en liten osäkerhet inför att bära nåt och ha högt tempo mot och nära mig. Vi har aldrig varit oense om just den detaljen men på nåt sätt är det ändå lite negativt laddat att springa fort mot mig med något i munnen.
Jag har lagt ner massor med tid på gripanden med klipp i bettet, kunna springa fort med apporten, vända samtidigt som han griper, alla slags möjliga och omöjliga material, tyngder, storlekar. Och han är riktigt bra på det.

Vid närmare eftertanke är det just ingångar och vara vid min sida som vi tränar minst på i apporteringen. Såklart är han minst genomarbetad i den detaljen.
Så vi slår nu två flugor på smällen. Jag gör gärna fler saker på samma gång… Grym har ju även en del ljud för sig i fria följet om han inte riktigt är med på vad som händer.
Projekt fotgående med liten apport i munnen är inlett. Han får mycket träning i att bära nära mig, I varje halt gör vi ett avlämnande med godisbelöning, in med apporten och fortsätter. Jag håller fotkriterierna och ”bärakriterierna”.
Nyttan? Ju mer vi tränar på nåt, desto enklare blir det. Hur svårt kan det vara att gå fot utan apport i munnen? Hur svårt kan det vara att vara att röra sig nära med apport i munnen? Jag får massor av tillfällen att belöna avsluten på apporteringen. Utan föregående apportering. Vid varje belöning värdeladdas beteendet.

Just nu har jag en hund som har en hel del ljud för sig i fotgåendet, men inga omtag, what so ever. Jag har en hund som har en betydligt större förväntan i halterna/avlämnningarna. Nu jobbar vi igenom det här till han är helt bekväm i allt det nya. Sen ska vi utvärdera vad som hänt med ingångar från en hel apportering. Återkommer mer reflektion om två veckor.

IMG_6148

Träning ger färdighet

Jag och Grym har tillbringat helgen med ett gäng goa hundträningskompisar i Svartbergs träningshall. Det är första gången jag är där och kan verkligen rekommendera den. Förutom bra träningshall finns helt utrustat kök, toalett och undervisningshjälpmedel. ”Norrlandsgruppen” ses under vinterhalvåret i olika hallar för gemensam träning. Det ger så mycket varje gång när idel kloka hundtränare lägger ihop sina tankar. Målet för helgen var att jag skulle utsätta mig för situationer i träning och kommendering som jag inte riktigt kan kontrollera men ändå känna att jag lotsar mig och Grym genom med trygg beslutsamhet. Jag hade planerat flera pass för dag 1. Vilket rasade totalt när gänget raskt beslutade att vi skulle köra tävlingsträning direkt på morgonen. Gaah, direkt förlorade jag fotfästet. Såg i alla fall till att få ett startnr så vi skulle hinna värma ordentligt mellan gruppmoment och vårt pass. Och det gick bra! Jag är så nöjd över mig själv och resultatet som Grym ger tillbaka. Fast jag hade kommendering gick jag in och stöttade Grym till ett bättre utförande men framför allt för att behålla honom i vår bubbla och inte bry sig om vad tävlingsledaren sa. Och det gick bra! Han reagerade lite i början av Ff på t.ex. ”moment slut” som jag bett tävlingsledaren säga efter varje halt. Jag fortsatte framåt och tävlingsledaren fortsatte kommendera. Jag jobbade även in honom i bubblan efter ett ”moment slut, nästa moment är … du kan följa med mig”. Fot sa jag och fortsatte jobba på. Tog några vändningar innan jag helt fiskat in honom i bubblan igen. Så nöjd över att jag gjorde vår grej fast jag blev pushad av TL att följa med, starta fort, byta plats osv. Utöver det har jag jobbat massor med rutan och peppar, peppar löst den bugg som får honom tveksam från kon till ruta. Fem veckor kvar till nästa tävling. Laddar och följer planen!

 

Konsten att styra upp och hålla sig i bubblan.

Tränade med kommendering ikväll. Två länkar hade jag planerat.
1. Vittring(fokus på säkert beslut), fritt följ(fokus på att styra upp och träna som vanligt), slät inkallning(fokus på snabb ingång i avslut)
2. Ff (träna som vanligt), Vittring(säkert beslut) Zäta(uppmärksam mellan skiftena)

Det här fria följet, har kommit att bli vårt värsta moment. Eller mitt värsta kanske jag ska vara ärligt och säga. Hur svårt kan det vara att träna på som vanligt fast jag har kommendering? Av Stina som är den som känner oss som ekipage absolut bäst. Tydligen skitsvårt! Jag hade bestämt mig för att stötta, bekräfta muntligt, rätta till och inte lyda ”språng marsch” eller ”moment slut”. TräningsdokumentationMen tro på själva den, att jag föll in i den passiva känslan och bara gick. Jag var olydig som planerat, men jag var inte där för Grym. Inte där som den trygga föraren som behåller  ansvaret för uppgiften och ser till att vi båda är kvar i bubblan. Shame on me!
Inför länk 2 hade jag läxat upp mig själv och varit tydligare när jag preppade mig. Tydlig Hilding, TYDLIG! Och då gick det ju så där bra som jag vet att det kan vara.
Tummar med mig själv på att jag ska ändra på detta. Vilket förmodligen innebär hårt arbete på flera plan. Det ligger så mycket bakom, men det tar jag i ett annat blogginlägg!

Träningshelg

imageDe här helgerna när vi åker iväg Grym och jag för att bara träna lydnad är guld värda. Att träna med människor som känner oss, som törs komma med galna förslag, som vet vår historia och stoppar mig att upprepa misstag jag gjort tidigare tar mig framåt nåt oerhört i träningen.

Många gånger när jag stöter på problem i träningen försöker jag uppfinna ett nytt sätt, en ny övning, en ny vinkel på problemet vilket oftast är helt onödigt. I vårt fall är det absolut effektivast att gå tillbaka till de övningarna vi gjorde i inlärningen som han känner igen och bara förstärka det fina beteendena han visat tidigare.

Men nu har vi stött på patrull i alla fall. Normalt sett har jag ofta en belöning ligger långt in i rutan som han får ta på mitt varsågod efter att han lagt sig. Den här gången tog han inte mitt ligg utan knöck belöningen innan han lade sig. Jag upprepade mitt ligg med en brysk stämma. Mitt arsel! Det räcker för att han ska börja tveka på att gå in i rutan. Jag har hela hösten jobbat med detta, från grunden precis som i början. Men han stoppar iaf väldigt ofta ca 5-7 meter från kon.

Så jag började om på ett nytt spår. Lärde in tasstarget som vi inte använt tidigare. Ett bra grepp tyckte jag (och tycker fortfarande) eftersom det var helt nytt och inte alls förknippat med nåt annat. Det har gått riktigt bra. Han har ett högt engagemang för att markera targeten och vi har börjat öka avståndet. Inga problem, han tar sikte och springer dit med full kraft. Jag har fått ut avståndet så långt att han inte ser targeten längre. Nu ligger den i rutan så han ska se vart han ska sikta. Det var heller inga problem. Värdet av targeten verkar överbrygga den tidigare dåliga erfarenheten av rutan. Han kan springa iaf 30-35 meter till rutan efter att jag ställt honom i läge och förflyttar mig ifrån honom i olika vinklar. YES!

Men så kom problemet. Jag började länka ihop rutan med konen och ibland tvekade han på rutan. På samma avstånd från konen som förr. Hmm.

Nu kommer vi tillbaka till början av inlägget. Värdet av engagerade träningskompisar. Efter en del meckande med flytt på rutan, gjorde flera rutor i rad åt olika håll, med och utan kon, kort och långt håll. Tillsammans såg vi det! Det är ju inte rutan i sig som är problemet. Det är skicket från kon! Hur gick det till?

Nu är planen att skicka till en kon som står max 8 meter från rutan för att göra det enkelt. Vi varvar det med långa skick utan kon och konskick som leder till att han får springa direkt till en extern belöning långt bort, utan samband med ruta. Det kommer lösa sig den här gången också!

 

Landslagsgruppen

Det var så där bra som jag hoppades! Den här gruppen är förutom att vara skickliga hundtränare och seriösa tävlingsmänniskor (fattar man ju rätt snabbt att dom är när dom kommit dit dom är) är dom alla generösa och trevliga människor. Trots att alla är kvinnor! Glöm den sista kommentaren, men håll med om att ett gäng kärringar inte alltid är så lätta att ha att göra med…
Men vi börjar från början.

Närmare bestämt i Stockholm där vi mellanlandade för tågbyte.Hitta Grym Jag tycker verkligen om att åka tåg, speciellt när jag åker ensam. Eller så här. Jag tycker det är drygt att köra bil själv. Har lite svårt att bara göra en sak i taget. På tåg kan jag jobba, läsa, gå på toa. Fantastiskt färdmedel! Kan du hitta Grym på centralen i Stockholm?

 

 

 

 

 

Grym i GöteborgVi tar en till Hitta Grym! Vi hade en timmes stopp i Göteborg, perfekt för en promenad och för fotografering!

 

 

 

 

 

 

Landslagsgruppen   Grym i Halmstad
Träningen då?
Jessica Svanljung coachade gruppen med stor skicklighet hela helgen. Hon jobbade med oss i smågrupper. Dessemellan tränade vi tillsammans i smågrupper. Vårt värsta moment är fria följet. När okänd omgivning och kommendering läggs på kommer ljud. Jag hade planerat att koncentrera mig på det momentet hela helgen. Jessicas pricksäkra bedömning av vårt problem är att han upplever mig otydlig. Vilket jag håller med om. Hon ”tvingade” mig att använda högre och tydligare kommandon, vilket jag medvetet undvikit för jag tycker han går upp i varv på det. Men tamejtusan funkade det inte. På nåt sätt så blev jag stabilare och säkrare av det också. Gör en plan och jobbar vidare på detta.
Vi gjorde såklart en del kulgrejer oxå. Tema störning får ju min hjärna att snurra på högvarv. Grym klarade galant vittringsprovet på såväl en tiks fäll och med underlaget sprayat med rengöringsmedel. Inga problem med fjärren med 8 närgångna störare varav en ställde sig i vägen. Det han kan gör han riktigt bra!
Det var väl själva den om vi inte ska få till fria följet lika bra!

Hitta Grym i GbgFull i inspiration satt vi oss på natttåget hem igen. Internet fungerade så länge vi stod inne på perrongen. Nu vet jag att de inte finns internet på nattågen. Irriterande att behöva jobba offline! Men jag hittade såna arbetsuppgifter också, så jag slapp sitta sysslolös! ;o)

Hitta Grym på Göteborgs tågstation!

 

 

 

 

Lugn uthållighet

Grym stortorgetTräningen idag blev en bra träning. Fritt följ för nästan hela slanten. Värmde upp själva, gick ur honom den värsta anspänningen, belönade utan härj. Nu ska vi sänka förväntan på detta moment och byta ut känslan mot ett lugn.

Sandra kommenderade. Gissa om hon blev förvånad när jag sa att jag skulle lyda hennes kommendering! Har nog inte hänt förr. En hel del beror nog Gryms spända beteende i fria följet, på att jag också är det. Ordningspoliserna Hilding…. Vill veta och kunna förutse. Haha!
Så nu skulle vi/jag träna på att bli styrda. Jag skulle träna på att hålla kvar vid mina små signaler till Grym och mitt sätt att placera fötter. Belönade några gånger i början för att han tog kontakt med mig när Sandra började kommendera. Sen gick vi. Och gick. Och gick. Till jag var bekväm och han var helt ”lösgjord”. Inga pip. Inga försök att utföra något på tävlingsledarens kommendering från Gryms sida. Andra passet gick ännu bättre, tror till och med att mungiporna började röra sig uppåt. På mig alltså…. :o) På slutet gick han helt bekväm, stadig i kroppen, placerade tassarna ordentligt i marken i varje steg. Tjohoo! Vi fortsätter på den här vägen, den verkar leda till ett bra mål!

Teknik vs uthållighet

Grym vill merHar lagt fokus på teknikträning i fria följet under några veckor. Raka sättanden i alla svängar och tempon. Med väldigt mycket hjälp som i princip är bortskalat nu. Har hjälpt honom som om han var nybörjare. Visat med godis i hand, varit jättenoga med hur jag sätter mina fötter, vinklar mitt huvud, höjer mina axlar, rör mina armar i olika situationer. Han är trygg när han kan förutsäga vad som ska hända. Undrar om jag har fört över mitt kontrollbehov på Grym? Kan det vara så? Eller är det bara en seriös varelse som väldigt gärna vill vara till lags?Oavsett vad så har han landat bra! Han är tyst, sätter sig rakt, har öronen på skaft. Det går bra nu!

I morgon ska vi träna med lydnadsgänget. Jag lägger tekniken åt sidan och kör uthållighet i fotgåendet, med kommendering. Lugn och fint, inget svårt. Bara hitta flowet och tryggheten med kommenderingsstörning.