Här kommer lite mer bilder från fjällvandring i Hamrafjällen.
Alltså fjällvärlden i skarven mellan sommar och höst är en ren njutning!
Efter många timmars vandring med blickar som längtade efter hjortron hittade vi några. Så några att dom åkte direkt ner i magen!
Soppa till lunch
Torrmjölk är guld värt när allt ska bäras på ryggen. Vad vore kaffe utan mjölk?
Jag ska inte säga att renarna var närgågna, men vi såg en hel del på nära håll.
Vi har spenderat en del av vår semester i fjällvärlden. Ro och gemenskap med familj och hundar.
Såklart valde vi att lägga vår vandring till Hamra där Mikaela jobbar på värdshuset. Så fick vi ju träffa henne på köpet!
När vi kom in till byn mötte renarna oss ända nere vid liftarna närmast Ski Lodgen. Trivsamt med ”tama” renar. Mikaela berättade att de understundom går in på altanerna och lägger sig och solar.
Vi började vandringen med en rätt rejäl stigning längs Anderssjöåfallet. Hitta Grym i fallet!
Första natten sov vi i tältet. Vädret visade sig från sin bästa sida och vi hade det otroligt bra! Sen valde vi det bekväma alternativet, sov hos Mimmi, åt på värdshuset och tog en dagstur.
Tommy har precis fått en ny sorts linser, svårt utan spegel. Mikaela fixar!
Vilopaus. Oavsett miljö är ju fika av väsentlig vikt!
Vi har ju då blivit med båt. En rätt stor segelbåt. En linjett 30 om det säger nåt. Eller rättare sagt tre grabbar gick ihop och köpte en båt som ett projekt och deras familjer kan få hänga med på ett hörn.
Så i midsommarhelgen skulle vi ut med Hildingfamily! Maken, frugan, dottern och pojkvännen klädde sig så havsaktigt vi kunde för att vara landkrabbor, packade mat, sovsäckar, lite mer mat, hundar, sjökort, gps, lite till mat, kikare, fulladdade mobiler åsså mat förstås och stuvade ner oss i båten.
Såklart var vi lite sena, det är vår grej liksom. Så vi började med att äta mat så vi skulle orka med en riktig seglats. Rökt lax, kokt ägg, korv, potatis. Yammie.
Vi lättade ankar 21.30. Men herregud, det är ju midsommar, ljust ute hela natten. Hur svårt kan det vara?
Vi puttrade ut ur Fliskär, och puttrade rätt länge faktiskt. Förbi hamnen, Engeltofta och lotsen. Hissade segel men det var inte så effektivt, fel vind på vår premiärtur. Så vi fortsatte puttra. Faktiskt så blir det mörkt även på midsommarafton. Och gungigt. För den felaktiga vinden var rätt skaplig men nybörjare gör klokt i att inte trixa i felaktig vind. När det är mörkt.
Jag är en landkrabba, oförbätterlig. Trivs med fast mark under fötterna. Så jag gick och la mig, det är det ända som hjälper mot sjösjuka i min värld. Drog Ipz till mig som var orolig. Hon kom inte till ro. Krånglade. Jag orkade inte riktigt ta reda på varför, hade fullt upp med mitt illamående. Det gungade rejält. I samma veva som båtens nos dök, kunde jag konstatera att ingen stängt luckan ordentligt ovanför min binge. Så vips var vi även blöta. Då passade Ipz på att kasta ur sig sin middag, över mig, kudden och golvet nedanför. Swish så kom nästa dipp och vattnet spolade obarmhärtigt in över mina nyss så varma sköna täcken. Använde mina sista krafter till att få fönsterluckan ordentligt stängd. Flyttade mig närmare fören och tvingade mig själv att sova. Ipz tog betäckning hos Pernilla tillsammans med Grym som redan låg uppepå henne. Kan nämna i sammanhanget att han aldrig har legat uppepå nån, han har lite issues med närhet så.
Midsommaraftonens morgon bjöd på strålande solsken där vi låg förankrade vid Värö utanför Trödje. (02.30 slutade den mardrömsresan och Grym dröp ned på golvet, helt slut) Frukost på däck i värmande sol kan även en landkrabba förlika sig med. Hann även sy två kampisar innan den yngre delen av familjen kvicknade till.
Efter en promenad i skogen för landkrabban och de fyrbenta drog vi norrut. Nu tyckte skeppare Hilding att vi skulle testa lite. Upp med segel. Kryssa i motvind. Tja, det gick ju rätt bra, fast åt fel håll. Vi kryssade. Alltså maken styrde och ställde och testade olika varianter medan den unga pojkvännen och jag fick släppa och dra i linor för att ett av seglen skulle byta sida. Gick rätt smidigt, vi samarbetade bra där ett tag, drog och vevade. Maken missade styrningen några gånger så vi hamnade ut vind och fick börja om. Kryssa hit och kryssa dit. Sista biten in mot Iggön gick vi för motor igen. Jag dök snabbt ner i bingen för att sova bort illamåendet. Utan Ipz…
Det här med att segla är inte riktigt min grej!
Men sillunchen smakade bra, bryggan på Iggön var lätt att gå iland på. Grym har vid det här laget lärt sig att hoppa iland själv. Men jag tvingar honom att bli lyft när han ska i.
Grym börjar nu tröttna på livet i båt. Det här med att nospeka på lilleman och tummetott är verkligen inte så coolt i längden. Besöket vid midsommarstången friskade upp tillvaron lite i hans tycke. Brudar och barn. Liv och rörelse. Så ska livet levas i en grym hunds värld.
På gångavstånd (helt fantastiskt med en halvtimmes promenad på fast mark) från Iggö brygga bor makens syster och Ipz systerdotter Oy. Midsommaraftonskväll tillbringade vi där i Säljemar med busiga ungar som hoppade ända upp i taket och ville flyga ner i soffan. Katten Herman visade hundarna var skåpet ska stå och mannen i huset lät oss högljutt höra hans fotbollsreferat. Men vad gör det när det ekologiska vinet smakar bra, knotten håller sig utanför och skvallret kommit igång.
Var är Grym på bilden med tjejerna?
Midsommardagen tog vi oss neråt stan igen och landade på granskär. Full vind i seglen, skepp ohoj! Nja, inte riktigt så.
Vi gick för segel och toppade hastigheten avsevärt. Jag stod vi ratten och vi gled framåt. När vi närmade oss inloppet till Gävle Hamn fick vi börja kryssa. Vid det här laget hade vi lärt oss att jag koncentrerar mig bättre på styrningen och maken har bättre koll på segel och vindar och såna där seglingsaktiga detaljer. Jag kunde konstatera lite skadeglatt att ”det ser ut att regna över land”. Bättre här på vattnet, hå hå! Jo tjena! Landkrabban missade en detalj. En rätt viktig detalj som jag för evigt har lagt på minnet nu! När regn kommer ut över vattnet där det går små segelbåtar, kommer även vinden i full styrka på köpet. Kaxiga som vi var hade vi två segel uppe som jag inte ens kommer ihåg vad dom heter och som jag inte är intresserad av att veta vad dom heter och hur dom fungerar.
Satan i gatan vad det tog i. Sista krysset mot inloppet som skulle ta oss ända in till vårt mål med segel i topp blev allt annat än intressant. Inte ens maken som betraktar havet som en kompis och njuter när regnet piskar honom i ansiktet tyckte det var kul längre. Jag var helt övertygad om att vi skulle vicka. Vi lutade verkligen huur mycket som helst. Hur får man stopp på en skenande båt med vind i sidan? Finns ingen broms. Hatar fordon som inte har broms! Såg framför mig hur vattnet skulle forsa in i båten, svepa med sig gamla Ipz som absolut inte skulle orka simma in till land. Dottern blev grönare och grönare i ansiktet och jag hade i den allmänna paniken och med ansvaret för styrningen förträngt att sömn var bästa medicinen. Här gällde det att kämpa!
Med en lättnadens suck kunde jag konstatera att maken tänkte till lite och plockade fram information han fått på snabbintrot när de seglade hem från Stockholm med båten. En av det tre hade faktiskt seglat en del innan. Vi river seglet! Brilliant idé! Maken tog över rodret och överlät dragandet i och släppandet av linor i olika färger och dimension till sin kära fru och den unga pojkvännen. Som vi drog. Och slet. Stånkade och peppade! High five på den! Stillheten som uppstod när seglet längst därframme var inrullat och förseglat var ljuvlig. Eller stillhet var ju att ta i. Men vi hade tagit tillbaka kontrollen! Landkrabban Hilding älskar kontroll!
Vi tog oss fram till fast mark på Granskär, pustade ut, grillade, spelade spel, utforskade ön och dess besökare. Granskärs hamn ligger väldigt skyddad för vinden som störtar in mot Gävle norrifrån. Men tror du inte på faan att just när vi var där och skulle därifrån dan efter så passade det på att slå vindhastighetsrekord. Helt säkert! Teamwork is da shit! Vi tråcklade och vände skutan för hand, höll oss kvar i bojen, gasade det värsta vi hade och pressade oss ut ur viken, rundade udden och gick för motor ända in till Fliskär.
Jag är en stolt landkrabba som trivs med fast mark. Jag är inte avundsjuk på de som har Henri Loydekläder och är jättebruna i ansiktet men ingen annanstans. Jag tycker om att fjällvandra, träna hund och fika med goda vänner. Vi kommer inte att segla på semestern, vi tar husvagnen bakom bilen som har bromsar och glider genom Sverige. I lugn och ro!
Fjällpromenad i Ullådalsfjällen med familj, vänner, glada hundar, fika (utankaffedårå) avslutades med outstandig middag hos Sophie, Andreas och Noomi.
Typiskt bra dag!
Åre visar sig från sin kalla sida. Åreskutan längst bort i högerkant.
Efter avslutade tentor infinner sig ett slags vaccum. Ljuvligt!
Hildings packade bilen full med hundar och tog en tripp till Åre för att hälsa på Mikaela. Tre dagar utan måsten. Hade inget med att sy, inget att läsa, inget att fixa. Lööövli!
Det var kallt i Åre, typ -1°C till -6°C. Onödigt kallt kan jag tycka!
Härligt att träffa Mickis! Det var en månad sen sist. Fredagkvällen tillbringade vi på Werséns, en avslappnad krog, med mingligt folk och bra musik. Och framför allt väldigt bra mat!
Jag tog in lamm- och nötkorv samt fläsksida från Åre Fjällbete med en väldigt god kålpytt.
En kväll utan något bokat. Det händer inte speciellt ofta! Fint väder, varmt i luften. Hela familjen och alla hundarna drog till Skidstavallen för att roa oss. I anslutning till målområdet finns ett gäng balanshinder (för folk), en tunnel (avloppstrumma), rutschkana, stora stenar, bänkar osv som är perfekt för hundträning. Grym är ju hur säker som helst när det kommer till balans och kroppskontroll så det krävs lite utmaning för att få honom att anstränga sig. Stubben var precis så stor att alla fyra tassarna fick plats!
Kvick däremot har inte kommit lika långt i sin träning men han en vilja och faktiskt rätt bra koncentration och fixar tre tassar på nu.
Promenaden fortsatte över stock och sten, perfekt miljö för en valp att träna koordination och kroppskontroll.
Blåbärsstoppen var välkomna, vi hittade även trattkantareller! Hösten är här!
Vi tog en riktig semester och baddag på Fårö. Civila kläder, solhatt och solglasögon på.
Ett av våra favoritcafeér är Sylvis Döttrar. Ett litet bageri/konditori mitt i mellan ingenting.
Bad vid Ekeviken, långgrunt som bara den. Passar bra för badkrukor på fyra ben. Trivs bättre med att leka på stranden.
Ett besök vid raukarna. Sebbe kunde inte låta bli att utmana klipporna, skrevorna och helvetesgapen. En otrolig spänst i benen! Syns inte på bilden med han var tvungen att ta i bra för att komma över och det hade inte varit hälsosamt att misslyckas.
En paus för ro och frid.
Snyggaste border collien på Fårö!
Kommer du till Fårö får du inte missa Kutens Creperi. Maten är helt ok. Galettes och Crepes med olika fyllningar. Men det som gör stället unikt är miljön, inventarierna, ”skrotet” på gården. Ögonmums för en motorfantast.
Det sista ska fixas. Sy det sista på klänningen, några nya trunkar. Grym är barnvakt och roar Kvick när vi inte har tid att ägna honom tid.
Han är riktigt road av brottningslekar och går på ett snyggt sätt in i fostringslek när Kvick är inte är tillräckligt ödmjuk. Man får ju inte göra illa varandra i leken…..
Resning av det medeltida tält där jag, Tommy, Mikaela och Sebastian sover under medeltidsveckan. Åsså hundarna såklart. Vi bor i det medeltida lägret alldeles bakom tornerspelsplatsen med andra ur Gutars och Gillet.
Invigning av medeltidsveckan. I solnedgången på strandpromenaden. Omgivna av massor av förväntansfulla medeltidsentusiaster.
I år firar medeltidsveckan 30-års jubileum och det märktes på invigningen. Väldigt många kända och bra band, gycklar, magiker och eldartister visade upp sig och gav en försmak av det som veckan har att ge.
Kvick i vimlet. Han klarade miljön otroligt bra. För ung för att förstå?
Solnedgången från strandpromenaden utanför ringmuren
Gutars bågskytteklubb stod för finalen av invigningen. ca 20 bågskyttar sköt eldpilar och lyckades till slut få eld på det stora emblemet för medeltidsveckan som stod placerad långt ut i vattnet.
Tommy ser du som tredje gubbe från vänster. Han har en röd mantel.
Jag älskar svensk sommar!
Finns det någon annan plats på vår planet som har ett ”året-runt” klimat som är som svensk sommar? Jag skulle starkt överväga att emigrera dit!
Igår efter jobbet cyklade jag och Mikaela med hundarna ner på stan och åt middag på Brända Bocken. I ljuset och värmen. Alla blir snäppet vänligare av sommar! -Vill hundarna kanske ha vatten?
Idag efter jobbet åkte vi till Viktoriasjön med hundar och fika. Efter bad och fika somnade vi allihop i solen. Nu sitter jag på loftet, solen har försvunnit bakom hustaken, klockan är snart 23 och det är fortfarande skönt ute. Inga mygg, bara skönt. Grym börjar kvickna till när det blir svalt och skulle nog kunna tänka sig ett träningspass innan läggdags. Svensk sommar är verkligen en höjdare! Fast man inte har semester!
Det finns olika sorters mat. Skitmat, mat och riktigt bra mat som gör gott i både kropp och själv.
Idag åt vi av den senare sorten. Tommy var på fiskafänge i torsdags, fredags och kom hem med såväl havsöring som abborre.
Öringen är gravad och ska ligga i tre dygn innan vi får nöjet att smaka den. Abborren tog grillmästaren hand om med den äran och serverade den med knaperstekt rom från abborre blandar med lök och citronsaft.
Oootroligt gott!
Anna Hilding - med hund i hälarna 
