Begränsa valmöjligheterna

En viktig del i min hundträning är att hunden ska ha möjlighet att göra val. Bra val ger belöning. Ofta har vi som hundägare lite för bråttom att rätta till hundens beteenden, redan innan det blivit fel och rätt som det är har vi hamnat i fällan att vi ständigt går och tjatar, tillrättalägger och förvarnar. På det viset skapas lätt en passiv hund som går i sin egen värld.
Om vi däremot har tålamod och väntar lite längre så kommer ofta ett bra val. Som ger oss möjlighet att belöna. T.ex om hunden ser en annan hund och ställer sig och tittar på den. Istället för att dra hunden med sig och gnata på den, kan vi låta hunden titta färdigt och låta den själv komma på att den tjänar mer på att ge oss kontakt. Det kräver ju förstås lite planering av promenaden så inte den förbipasserande hunden är så nära att vår hund glömmer oss fullständigt eller att den andra hundägaren kraschar vår träning genom att släppa fram sin hund. Hmmm.
Kontroll och planering av träning är framgångens moder oavsett vilken nivå vi tränar på!

En gäng på valpkurs där valparna sitter på pallar för att begränsa valmöjligheten.

I den planeringen ingår att det ska vara lagom svårt. Så lagom att hunden har en möjlighet att lyckas. Goda erfarenheter ger snabbare inlärning som sitter bättre.
På många av mina kurser får hundägarna ta med sig en pall som hundarna får sitta på. Syftet är att hundägaren snabbt ska reagera när hunden inte vill koppla av och går därifrån. Det blir konkretare för både hund och hundägare vad som är ett rätt val (vara kvar på lådan och koppla av) och vad som är ett tokigt val(gå därifrån oavsett anledning). Sitter hunden på marken bredvid sin förare blir gränserna luddigare för vad som är ok eller inte. Ingen håller kvar sina hundar, ingen tjuvhåller i kopplet, ingen tjatar. Men går hunden därifrån blir den snabbt tillbakasatt på lådan. Hunden som väljer att sitta kvar får såklart belöning.

Det är stor skillnad på att själv göra rätt, mot för att bli hindrad att göra fel.

Ta initiativ

På unghundskursen idag jobbade vi med några övningar där hundarna själv fick ta initiativ till att hitta beteenden som föraren fann värda att belöna. Alla hade med sig lådor som hundarna kunde kliva i och upp på. Utrustade med belöning och ivriga hundar satte sig föraren och väntade. Minsta lilla rörelse mot lådan belönades med godis i lådan, för att förstärka rörelsen. Det dröjde inte länge förrän alla hundar förstått att de själva hade ansvaret hitta på nåt för att få sin belöning. En efter en hade hundarna alldeles av sig själva, utan att föraren visat vägen, hittat fram till beteendet och klev i lådan om och om igen, även fast ingen bad om det.
Lotta och Kim roar sig med lek.

Senare på eftermiddagen fick jag mail från en av kursdeltagarna som jag lagt ut nedan med tillåtelse av Lotta.
(För info kan jag nämna att deltagarna på valpkursen får ta med sig en pall e. dyl ett av tillfällena som valparna får sitta på. Mest för att föraren ska kunna vara riktigt noga med att valpen sitter still och kopplar av.)
*Hej, måste bara säga -vad bra och kul kursen är!
Kommer du ihåg Kims (border terrier) löjligt lilla pall som vi hade med på valpkursen? Den lilla blå, så liten att vi fick byta med Raffe (chihuahua) för Kim rymdes inte att slappna av på den.
När vi fikade nu när vi kom hem så lärde jag Kim att kliva upp på den med alla fyra och det gick på nolltid med lite bulle och metoden som vi lärde oss idag!
Wohooo! =)
Lotta och Kim *

Tänk vad hundarna lär sig fort bara de är med på noterna och tjänar på att lära sig. Då kan de med lätthet ta sig an uppgifter som tidigare tett sig omöjliga!

Hur kan det gå så bra?

Ofta säger elever till mig, speciellt de som går valp- och vardagslydnadskurser, att det går så mycket bättre när de tränar på kursen än när de tränar hemma.
Jag tycker inte det är så konstigt, egentligen.

Spruffs kommer gärna när husse ropar fast han precis var på väg till kompisen Axa.

På kursen är hundägaren helt uppmärksam på sin hund och dess beteenden. Förhoppningsvis har jag som instruktör, kunnat förmedla målet med övningen, så hundägaren vet precis vilket beteende som de vill belöna, t.ex. ett kontakttagande. Om hunden hittar på nåt tok törs hundägaren agera och på ett planerat sätt, snabbt korrigera, t.ex. avbryta ett försök att springa till en hundkompis, istället för att lugnt sitta kvar vid föraren.

Axa går fint i koppel för hon vet att hon blir belönad och att hon inte hinner smita därifrån utan att vi visar hur vi vill ha det.

Hunden vet alltså att det lönar sig att göra rätt när de är på kurs. Den får några uppmuntrande ord, en godbit eller tokrolig lek. Såklart gör den det vi vill då.
Hemma däremot, kanske vi pratar i mobilen på promenaden och ser inte att hunden tar kontakt med oss inför ett hundmöte, alltså missar att belöna ett bra beteenden. Vi kanske tycker det är pinsamt att be grannen prata mindre jolligt, några gånger när de hälsar på hunden, fast vi vet att hunden då skulle klara av, att hålla sig med tassarna på marken. Vi missar ytterligare en chans att få belöna hunden. Om hunden upprepade gånger försöker göra rätt men vi missar det, varför ska den då fortsättar anstränga sig….
Hunden gör det den tjänar på och vi får dom beteenden tillbaka, som vi förtjänar. Svårare än så är det inte. När hunden gjort rätt måååånga gånger med vår hjälp, blir det beteendet så självklart att hunden väljer det beteendet utan att tänka på att den skulle kunna göra på nåt annat sätt. Så det lönar sig för oss att träna, träna, träna på bra beteenden och vara närvarande när vi tränar.

Raffe springer fort till matte fast det är lite jobbigt med alla farlighet runt omkring, för matte blir såååå glad då och delar ut fantastiskt goda små kycklingbitar!

Egen träning

Grym är med mig på de flesta kurserna. Mycket för att han är bra att ha för att tydliggöra det jag säger, men även för att det är bra träning för honom att ligga och koppla av medan jag gör annat. Dessutom tycker jag att det är trevlig att ha honom i min närhet.
Så här ser det ofta ut på kurserna. -”När är det min tur?”
I tisdags efter två tävlingslydnadsgrupper kom några träningskompisar till regementsparken och vi tränade tillsammans. Grym var såååå nöjd över att jag ägnade mig helhjärtat åt honom i en kursmiljö.
Grym dirigerades runt träden och ibland överraskade jag honom med ett ”stå”, som här eller kanske ett ”ligg” eller ”apport”.


Positionsträning med extern belöning. Han jobbar oftast med full koncentration på mig fast det ligger leksaker utlagda men här kan han inte riktigt låta bli att tjuvkika

Men det lönar sig bättre att ge mig all uppmärksamhet.

Efter en snygg”fotingång” får han mitt glada Yeah!, så han får springa och ta sin belöning som i detta fallet var en burk full i godis som han måste ha hjälp att få upp.
Han tycker det är sååå spännande när jag ”krånglar” med locket innan han får vräka sig ner i burken.
Så snyggt ser det ut understundom!

Extern belöning

Fick en fråga av en elev som fick mig att tänka till och få ner svaren på pränt.
-”Jag undrar vad du tycker är den största vinten med externbelöningar jmf med ”vanliga” belöningar som kommer från mig?”
Här kommer mitt svar:
Den externa belöningen kan vara en hjälp för att förstärka en riktning, t.ex. att hjälpa upp ett ”bakåt-tänk” på fjärren genom att lägga belöningen bakom eller för att förstärka tempo på inkallningen genom att lägga belöning bakom föraren.
Jag kan också tycka att en extern belöning triggar hunden mer. Då kan man kanske tycka att det inte behövs på den redan gasade hunden, men triggningen gör att hunden blir mer noggrann att hitta rätt beteenden.

När jag använder extern belöningen är det bara mitt ”varsågod” som bekräftar att jag är nöjd och hunden får dra iväg. Om man har belöningen hos sig är det lätt hänt att hunden missuppfattarr vilket beteende som genererar belöningen. (Läs, föraren har svårare att tima rätt beteende) Tex. om vi går fot, kan jag säga ”varsågod” när hunden går optimalt bra, utan att förändra min kropp, mitt tempo eller min attityd. Den förändras först när hunden dragit iväg. Alltså belönar jag exakt det bra beteendet jag var ute efter. Om man belönar med godis eller leksak hos sig är det lätt hänt att man ”skvallrar” om att belöning är på väg genom att ena handen svänger mindre efersom den gör sig beredd att skicka fram godisen, eller att man samtidigt som man halar fram leksaken vrider sig åt något håll, så att hunden följer med och får belöningen för fel position. Det beteende hunden tror sig få belöning för, kanske är att huvudet sträcks fram lite till framför ditt lår eller kanske strävar framåt lite för mycket, för bollen brukar kastas framåt. Eller att hunden saktar av lite för att ni brukar stanna och leka/äta. tex…..

Desutom håller den externa belöningen intensitetsnivån uppe på ett bättre sätt, speciellt i moment som kräver mycket teknik och koncentration. Hunden får springa iväg, även om det är godis som är belöning och blir mer aktiv igen. Vi kan dessutom variera den externa belöningen mer än den vi har hos oss.

Till sist har vi en jättebra anledning till extern belöning. Det är att det är en så bra störning, som du dessutom har full kontroll på. Att kunna koncentrera sig på uppgiften trots att belöningen ligger helt öppen, eller att en annan människa bollar med den, gör hunden så otroligt medveten om vad uppgiften består av så den inte låter sig luras av andra störningar heller!

Oj, det blev ett långt svar, men det brukar bli så av bra frågor!

Ändra känsla

Vi håller på att rusta i källaren, eller rättare sagt, kära maken håller på att göra grundarbete (det tråkiga) i den delen av källaren som ska bli kontor. Just nu håller han på att räta upp taket innan det nya innertaket ska in (han är duktig, har förtjänster som ofta förvånar mig!).
Läs mer »