Tävlingsledarutbildning

Jag har påbörjat en utbildning till tävlingsledare i lydnad. Start i kväll. Vi drillas av rutinerade Laila Lindgren. Hon är lydnadsdomare,  MH-beskrivare, aktivt tävlande i lydnad och bruks och förmodligen en massa mer inom hundsporten. Vi har haft intressanta och lärorika diskussioner i kväll om allmänna bestämmelser, utrustning, ansvar mm. Nästa steg är att träna praktiskt på att planera och bygga bana samt vägleda ekipage i klass 1-elit.

Jag går den här utbildningen och kommer att vara tävlingsledare på Gävle BKs tävlingar av flera anledningar.
Jag får så otroligt mycket av klubbverksamheten. Utöver att det är en social arena där jag trivs, utvecklas och har mina vänner är det ett ställe som alltid är plogat, det finns bra belysning, toalett och utrustning så jag kan träna året runt. Runt om i landet möjliggör alla ideella funktionärer på klubbarna att jag kan åka runt och tävla. Såklart vill jag bidra till verksamheten på mitt sätt. Jag har varit aktiv i Sveriges Hundungdom och Svenska Brukshundklubben på lokal, regional och central nivå sedan 1978. Suttit på styrelseposter, jobbat i kommittéer, målat stugan, fixat grillkvällar, haft kurser och arrangerat ungdomsläger. Nu när jag lägger ner det mesta av min tid på Gryms utveckling och mitt skolarbete känner jag att detta lilla kan jag bidra med fast tiden är knapp.
Dessutom kommer jag att utvecklas som tävlande när jag är insatt i den andra sidan oxå. Ser fram mot att skapa annorlunda och roliga upplägg på de tävlingarna jag kommer att vara involverade i framöver.

Annons

Landslagsträning

Det kom ett mejl i måndags. Från Lotta Linusson. Det var en inbjudan till mig och Grym att delta på landslagsgruppens träningsläger.
Det är stort i min värld! De som tar ut landslaget anser att vi har potential att bli så bra att vi kan konkurrera om en plats i landslaget. I framtiden.
Det en sån skön bekräftelse på det vi presterar rent tävlingsmässigt. Men det är också en otroligt bra skola att träna med Sveriges bästa ekipage. De som krigat och presterat på internationella mästerskap. De som vet vad som krävs för ligga i den absoluta toppen.

Gissa om detta inspirerar till ännu mer träning!

På stan

 Sommarkväll i Gävle. Det är inte så ofta att dessa sommarkvällar med underhållning och mingel faktiskt sammanfaller med kvällar som verkligen kan stå för begreppet ”sommarkväll”. Med värme och mys. Men i kväll var det en sån där magiskt varm kväll efter en skön lazy day. Herr Hilding tog med sig sin fru och den grymma hunden på en pubrunda. Öl till mannen och Kaffe Karlsson till kvinnan. Skugga till hunden. Planering av semester, hej och tjena till kända förbipasserande. Glass på torget till toner som jag är för gammal för att känna igen. Hunden vid fötterna, tålmodigt väntande. Släntrar nerför Drottninggatan, kika i skyltfönster, jycken lufsar efter. Tar cykeln och vänder hemåt. Grym hoppar upp i cykelkorgen och njuter av utsikten. När underlaget blir gräs får han springa själv. Tar i så mycket han kan när jag ber om det och travar med otroooligt långa steg när vi kommer överens om det.

  
Alltså den här hunden Grym! Jag kan inte tänka mig en mer komplett hund. Han hänger med på allt, är så himla smidig i alla situationer. Ger järnet när det passar och chillar när det är läge. Ointresserad av omgivningen om ingen tar kontakt, trevlig i umgänge med alla människor. Så glad att ha honom i mitt liv!

 

Gallsmärta

Har haft gallbesvär för flera år sen och nu har dom dykt upp igen! Ett utbrott på sista april och ett 1 maj. Är helt slut, kan inte äta utan att det börjar mola.

Alltså smärtan när gallsaften inte kommer ut i tarmen för att gången är tilltäppt av saltkristaller är fruktansvärd! Skulle tro att det är i nivå med migrän. Det är bara ligga ner i ett mörkt rum, tyst och stilla som gäller. Fryser och mår illa. Det skär som en kniv under revbenen.
Jag vet inte varför det kommer just nu när det hållit sig borta så länge, typ tre år. Mat (mycket ägg), tidsbrist/press är det jag vet men jag tycker inte att det är mer än vanligt.

Akuträddaren i nöden är mina ”blådroppar”. Bitterstern heter dom på riktigt. Tar 30 droppar var 5 , 10 minut när jag känner att det är på gång, det brukar släppa fortare då. Hade inga hemma, så det var bara att rida ut stormen med hjälp av alldeles för många Voltaren. Nu har jag införskaffat en flaska med dessa dyrbara, värdefulla droppar för akutbehov och påbörjat en kur med rättika.

Rättika är som en stor vit morot, sur och stark som attan. Den pressar jag i råsaftpressen och dricker. Det sura pH löser upp saltkristallerna och allt blir frid och fröjd. Det tar ett tag med det är det värt. Sist jag gjorde det var alltså 2,5 år sen.
Börjar med 1 dl rättikasaft och trappar upp till 4 dl under en treveckors period. Därefter trappar jag ner igen till 1 del under tre veckor.

Och behåller min galla ett tag till, trots läkaren försök att få mig att ta bort den.

Kaffesump och annat blött

 

Ett tips från förr i tiden när vi kokade vårt kaffe. En gammal kvinna i min ungdom använde den här metoden och jag tog den till mig direkt!

Nu kokar inte jag mitt kaffe, mest för att jag misslyckas stup i ett med att passa själva uppkoket. Det är såå trist att göra ren spisen och börja om. Däremot gör jag mitt kaffe i Bistrobryggare numera så det blir ju en del blöt sump. Denna blöta sump ska ju sedemera ner i kompostpåsen som allt annat organiskt avfall och hur kul är det när påsen spricker på väg till kompostkärlet? För att jag varit slarvig med att bara lägga torrt material däri. Inte alls kul!
Så när jag tömmer bistrobryggaren gör jag det i en sil. Sumpen stannar kvar och vätskan går i slasken. Silen hänger allt som oftast på diskhokanten, fylld även med annat som bör torka innan det går i påsen. Potatisskal, gräddfil, sopprester….
Förutom att det inte är kul att det blir blött i påsen är kaffesump rätt så fett och häller man ut det i slasken kommer det att bli fett som attan i ledningarna. Nu är ju jag av den sorten att jag gärna försöker undvika ansträngning av den tråkiga sorten om det går att undvika. Vill inte rensa avlopp om det går att undvika. Inbillar mig att det inte blir samma om det är bara flytande kaffe som rinner ner.

Fjärren – så mycket mera

I tisdags  packade jag bilen full med en del av mina alla balansprylar och Grym och körde ner till Stockholm. Jag var inbjuden att hålla en clinic kring momentet fjärrdirigering hos Eva Bodfäldt. Jätteroligt att få nörda loss i mitt favoritmoment med andra lydnadsmänniskor.

För mig är fjärrdirigeringen så mycket mer är stå, sitt och ligg. Det ligger väldigt mycket träning av  medvetenhet om sin kropp och förmåga att kontrollera den bakom en perfekt utförd fjärr. Dessutom svetsas förare och hund väldigt väl under resans gång när båda parter hela tiden försöker anpassa sina rörelser efter den andras vilja och behov.

Läs gärna Sanna Martells webartikel hos Agria om clinicen.

 
Bilderna är tagna av Barbro Ryden.

Hur svårt kan det vara?

Har hållit på halva natten med att byta tema på bloggen. Får INTE till Widgetarna i högerspalt. GAH! Kopplar av hjärnan med en VA-föreläsning innan jag tar tag i det igen.

Uppvisningsgruppen

 

Gävle Hundungdom har dragit igång en uppvisningsgrupp i vår. Med mig som tränare. Det är hur kul som helst! Jag har varit aktiv i klubben på 80- och 90-talet och kan säga att min hundkunskap och glädjen i hundträning grundades där. Nu är jag tillbaka och samma anda finns kvar. Det här med ungdomar och hundar är nåt speciellt. Men det ska jag fundera över en annan gång.

Den här uppvisningsgruppen har tränat ihop och utvecklats enormt. Både tjejer och hundar har kämpat på, lärt sig nya trix, vi har introducerat akrobatik, rockring, balans, fart och fläkt. Vår första uppvisning närmare sig och jag är helt lugn i att det kommer att gå jättebra! Tre nummer, 12 minuter.

På lördag gör dom två uppvisningar i samband med Å-draget i Gävle. Vi finns på ”Cirkusgatan” och gör uppvisningaren 19.30 samt 20.20.

På söndag gör tjejerna en till uppvisning på SKKs utställning i Högbo. Ca 13.30, i finalringen innan gruppfinalerna drar igång.

Välkommen!

Tripp till Åre

Mikaela och jag tog en sväng till Åre. Mest för relax och fjällvandring. Men även för hundträning och att titta på Mikaelas nya skola.
Som alla andra turister besökte vi Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Dock inte högsta.

Vi var in på skolan där Mikaela ska gå i två år och vad hittade vi där. Jo en soffa av återvunna skidor. Sånt tycker vi om!

Mikaela ska gå Outdoor and Adventure Management i två år. Dom kommer att läsa miljö, biologi, fjällvärld, vandra, paddla, och allt annat kul och intressant som svenska fjällvärlden har att erbjuda.

Vi tillbringade en av dagarna med att vandra i det förmodligen absolut bästa väder Åre kan erbjuda. Vi njöt i fulla drag. Finns det något med energigivande än vacker natur?

Kvick kämpade på så liten han är. Tyckte nog att det var rätt skönt att åka ryggsäck med Mickis en del av sträckan.

Även om jag inte vågar binda mina hundar utanför affären tycker jag om när butiken tänker på hundägarna.

En dag på Fårö

Vi tog en riktig semester och baddag på Fårö. Civila kläder, solhatt och solglasögon på.

Ett av våra favoritcafeér är Sylvis Döttrar. Ett litet bageri/konditori mitt i mellan ingenting.

Bad vid Ekeviken, långgrunt som bara den. Passar bra för badkrukor på fyra ben. Trivs bättre med att leka på stranden.
Ett besök vid raukarna. Sebbe kunde inte låta bli att utmana klipporna, skrevorna och helvetesgapen. En otrolig spänst i benen! Syns inte på bilden med han var tvungen att ta i bra för att komma över och det hade inte varit hälsosamt att misslyckas.

En paus för ro och frid. Snyggaste border collien på Fårö!

Kommer du till Fårö får du inte missa Kutens Creperi. Maten är helt ok. Galettes och Crepes med olika fyllningar. Men det som gör stället unikt är miljön, inventarierna, ”skrotet” på gården. Ögonmums för en motorfantast.