På cykel i ur och skur

Bild

Min nya fina cykel är på plats. Den är pimpad med cykelkorg i fram till Mac med den lilla kroppen och en svartsprayad brödback på pakethållaren till Grym med den stora kroppen. Är så himla nöjd med hela ekipaget! Cykeln rullar på fint och jag får bättre och bättre styrka och kondition. Vi tar längre och längre turer, så himla kul! Nu när vädret blir kylare och blötare har de båda på sig täcke när vi rullar och jag har beställt en genomskinlig regnrock med huva till Grym. Mac kommer jag att sätta ett genomskinligt lock på.
Så här ser det ut när vi är på tur!​


 

Annonser

Cyklist – javisst!

När jag flyttade in till stan bestämde jag mig för att leva så minimalistiskt som möjligt. Så himla skönt att rensa ut! Typ liten garderob, bara personligen värdefulla ting, minsta möjliga utrustning till hundträning, vandring, hantverk osv. Och ingen bil! Så nu cyklar jag dit jag ska. Det blir en hel del sträckor som jag inte vill att Grym ska springa, blir för mycket hårt underlag och onödigt slitage på kroppen. Mac har aldrig sprungit efter cykeln, känns helt onödigt. Så nu färdas jag på cykel med en hund i fram och en i bak i varsina korgar vilket båda är helt bekväma med.

Tanken på att cykla långt, alltså riktigt långt har börjat ta form. Långt som i tid och sträcka. Och ska jag bli bra på nåt så är det ju tvunget att träna. Mycket! Så nu på semestern packade jag den gamla stålåsnan med så lite jag kunde och drog iväg mot Harbäck,  Utomälven i Hedesunda. En sträcka på 5,2 mil.

Det gick bra! Bilar  och lastbilar som svischade förbi väldigt nära var väl det som var värst (jag valda att köra på vänster sida för att ha koll på att de såg mig innan de passerade) men det är ju en faktor jag inte kan påverka så jag fokuserar på de andra detaljerna. Jag är nöjd och rätt förvånad över att min kropp faktiskt orkade hålla kraft och energi hela vägen. Både ben och hjärna gick rätt fort in i nåt slags flow och bara matade på. Coolt!

Men det finns ju en hel del förbättringspotential för ekipaget. Cykeln är gammal, tung, har alldeles för få växlar, den blir svajig av den tunga vikten jag lastar på (mina 59 kg, Gryms 18 kg, Macs 3 kg, packning på kanske 5-6 kg), sadeln är en katastrof för min rumpa OCH allt nedanför den. Domnar av. Chauffören behöver oxå renoveras en del vad gäller både styrka och kondition.

Så, nu har jag börjat leta rätt cykel, rätt sadel, rätt styre, rätt pedaler, rätt cykelkärra, rätt packväskor, rätt övrig utrustning. Vad nu rätt för mig innebär? Roligt med en helt ny värld som ger nya erfarenheter och kunskap!

Extrem Body Makeover

Alltså de här kropparna som ska hänga med genom årens alla upptåg. Som slits. Som börjar protestera. Och som är så nödvändiga för att individen i kroppen ska kunna prestera.
Grym är den av mina hundar som jag lagt absolut mest tid och kraft på att träna fysiskt på ett medvetet sätt. På 80, och 90-talen fanns inte alls samma engagemang i och medvetenhet om, hur vi skulle hålla våra hundar hela. Men så gick dom ju sönder också. Man lär så länge man lever… Tidigare hundar, speciellt vallhundarna har fått träna sig själva i jobb. Kommer ihåg en kommentar från Pelle på Gefle Hund & Katt en gång när jag var där med Ipz i hennes unga år och kollade upp en hälta. ”-Tja, dom går ju sönder dom här, varför tror du djurägare har så många vallhundar? Ligger och blir kalla på en halmbal eller i blött gräs och får göra akututryckningar när djuren krånglar.”

Grym på tegelstenarGrym däremot har fått jobba massor med kroppskontroll, balansbollar, simmat, kört intervaller och uthållighet, you name it! Men han är intensiv, är fantastiskt duktig på rivstarter och tvärnitar. Han studsar och far på promenader. Dessutom hatar han verkligen att skritta och trava sakta! Så han har fått repareras och rehabats några gånger i sitt liv, inga större grejer men det finns där. Min egen kropp får jag inse är en gammal kropp som använts efter behag. Utan eftertanke. Utan omvårdnad. Nu får jag sota för det. Stel och sned, ont här och där. Men det har jag brytt mig mindre om.

Vet ni, jag är helt övertygad om att möten med vissa människor i det här livet är menade att ske. Vissa människor bara klickar man med. Ove Lind, kiropraktor och ägare av Jernvallen Multicenter Rehabklinik, är en sån människa. Ove håller på att utöka sin verksamhet från att behandla människor till att även jobba med hundar. Han hör ihop med en träningskompis till mig och var med en gång på vår träning. Bara dök upp så där helt plötsligt och hade en massa åsikter. Om min kropp och hur jag borde ta hand om den. I vanliga fall brukar jag slå bakut när någon talar om hur jag ska göra och inte göra. Men han hade tyngd bakom sina åsikter och visade hur jag enkelt kunde göra nåt åt det. Han kände även igenom Grym och ruskade loss en del felaktigheter.

Sen gick det ett tag, till han såg en filmsnutt på Instagram när jag gick fot med Grym. Och hörde av sig och ville fixa. Testa lite på Grym. Rätta till lite på mig. Jag var inte så mottaglig, det här var nära inpå SM och då sköt jag allt annat åt sidan.

Ove följde med min träningskompis till SM. Och betraktade mig. Betraktade Grym. Han betraktade oss när vi värmde både lördag och söndag. Han betraktade oss när vi tävlade. Såg hur våra begränsningar i respektive rörelseschema påverkade vårt samarbete i bl.a. fotgående. Han såg hur Grym inte ville belasta sin kropp ordentligt vilket gör vår vänster om, lite osynkad. Bland annat.
Grym hos kiropSå nu efter SM har han fått fria händer. Han har letat och hittat orsaker. En skuldra här, en höft där, obalans och omedveten avlastning. Vi har gått fot inför hans granskande ögon, i vänstervolt, höger volt, i framdelsvändningar och i backningar. Han är lika nördig på sitt som jag är på mitt! Älskart! Ove har tvingat mig att släppa inhållandet av magen och lärt mig använda ryggen på ett annat sätt. Han sitter som den värsta Pavlov på min axel och kommenterar när jag går promenader och styrketränar. ;o).

Träning RedcordVi har tillsammans hittat övningar till Grym för att stärka upp hans svagheter. På pilates, på låga föremål, med sin egen vikt som enda tyngd. Jag har fått en plan. En plan för att stärka min kropp så jag kan använda den fullt ut i många år till.

Oves plan är att vi ska vinna många fler mästerskap. Den planen har ju jag haft länge och vi ska göra vårt bästa, Grym och jag. Med kompetent hjälp från Ove!

Morgonrunda

Nu växlar vi upp från powerwalk till joggning. Om nu Grym ska shejpas upp så kan ju jag lika gärna följa den trenden. Ser nu på bilden att vi var rysligt matchade ;o) Har lovat mig själv att gå ut lugnt, jag är ingen atlet direkt. Men vinnarskallen lurade mig även den här gången, var i princip kräkfärdig  när vi svängde in på gården. 

Läs mer »

Utrensning

Japp, då var det dags igen! Brukar känna behovet av avgiftning ibland. Det är inte klokt vad mycket jox jag stoppar i mig. Mest för att det är gott, ibland för att vara social och ibland av okunskap.
Så nu är det dags för en fastevecka, eller snarare en 11-dagars resa mot en sundare kropp.
Läs mer »

fixat kroppen

Vi har varit till kiropraktor-Karin idag, hundarna och jag. Gryms muskler har förändrats av vår träning och det högra frambenet använder han helt normalt nu. Fick i uppgift att fortsätta träningen likadant och stretcha lite nya ställen. Hon kände även igenom Ipz som blev ordinerad dagligen massage, speciellt från midjan och bakåt för att förbättra blodcirkulationen så att musklerna kan bli starkare.
Grym har varit dålig i magen ett tag, blir inte bättre trots alla knep. Karin hittade bakterier (hon är kinosolog oxå) och ordinerade avkok på nässlor för att bekämpa dom. Jag dricker ofta nässelte som vi gör själva och märker att magen mår bra av det, så jag gör väl en kopp åt Grym oxå.

Har startat upp två valpkurser idag, massor med trevliga människor och hundar. Vilka är oddsen för två eurasier, en norsk lundehund och en isländsk fårhund (+lite ”vanliga” raser) i samma grupp. I den andra har jag en korthårstax, en jämte och en smålandsstövare + lite vanliga. Tycker jag har mycket övningar för samarbete i vanliga fall men vi kommer definitivt att jobba ännu mer med det i de här grupperna. KUL!

Väl hemma efter en lång dag mös vi till i gungstolen på vårt loft. Det var helt ljummet i luften och doftade gott från alla blommor. Då är livet gött att leva.