Midsommar till sjöss

båtlunchVi har ju då blivit med båt. En rätt stor segelbåt. En linjett 30 om det säger nåt. Eller rättare sagt tre grabbar gick ihop och köpte en båt som ett projekt och deras familjer kan få hänga med på ett hörn.

Så i midsommarhelgen skulle vi ut med Hildingfamily! Maken, frugan, dottern och pojkvännen klädde sig så havsaktigt vi kunde för att vara landkrabbor, packade mat, sovsäckar, lite mer mat, hundar, sjökort, gps, lite till mat, kikare, fulladdade mobiler åsså mat förstås och stuvade ner oss i båten.

Såklart var vi lite sena, det är vår grej liksom. Så vi började med att äta mat så vi skulle orka med en riktig seglats. Rökt lax, kokt ägg, korv, potatis. Yammie.

Vi lättade ankar 21.30. Men herregud, det är ju midsommar, ljust ute hela natten. Hur svårt kan det vara?

Vi puttrade ut ur Fliskär, och puttrade rätt länge faktiskt. Förbi hamnen, Engeltofta och lotsen. Hissade segel men det var inte så effektivt, fel vind på vår premiärtur. Så vi fortsatte puttra. Faktiskt så blir det mörkt även på midsommarafton. Och gungigt. För den felaktiga vinden var rätt skaplig men nybörjare gör klokt i att inte trixa i felaktig vind. När det är mörkt.

Jag är en landkrabba, oförbätterlig. Trivs med fast mark under fötterna. Så jag gick och la mig, det är det ända som hjälper mot sjösjuka i min värld. Drog Ipz till mig som var orolig. Hon kom inte till ro. Krånglade. Jag orkade inte riktigt ta reda på varför, hade fullt upp med mitt illamående. Det gungade rejält. I samma veva som båtens nos dök, kunde jag konstatera att ingen stängt luckan ordentligt ovanför min binge. Så vips var vi även blöta. Då passade Ipz på att kasta ur sig sin middag, över mig, kudden och golvet nedanför. Swish så kom nästa dipp och vattnet spolade obarmhärtigt in över mina nyss så varma sköna täcken. Använde mina sista krafter till att få fönsterluckan ordentligt stängd. Flyttade mig närmare fören och tvingade mig själv att sova. Ipz tog betäckning hos Pernilla tillsammans med Grym som redan låg uppepå henne. Kan nämna i sammanhanget att han aldrig har legat uppepå nån, han har lite issues med närhet så.

Ipz tittar ut ur båtenMidsommaraftonens morgon bjöd på strålande solsken där vi låg förankrade vid Värö utanför Trödje. (02.30 slutade den mardrömsresan och Grym dröp ned på golvet, helt slut) Frukost på däck i värmande sol kan även en landkrabba förlika sig med. Hann även sy två kampisar innan den yngre delen av familjen kvicknade till.

Efter en promenad i skogen för landkrabban och de fyrbenta drog vi norrut. Nu tyckte skeppare Hilding att vi skulle testa lite. Upp med segel. Kryssa i motvind. Tja, det gick ju rätt bra, fast åt fel håll. Vi kryssade. Alltså maken styrde och ställde och testade olika varianter medan den unga pojkvännen och jag fick släppa och dra i linor för att ett av seglen skulle byta sida. Gick rätt smidigt, vi samarbetade bra där ett tag, drog och vevade. Maken missade styrningen några gånger så vi hamnade ut vind och fick börja om. Kryssa hit och kryssa dit. Sista biten in mot Iggön gick vi för motor igen. Jag dök snabbt ner i bingen för att sova bort illamåendet. Utan Ipz…

Det här med att segla är inte riktigt min grej!

Men sillunchen smakade bra, bryggan på Iggön var lätt att gå iland på. Grym har vid det här laget lärt sig att hoppa iland själv. Men jag tvingar honom att bli lyft när han ska i.

Ipz och OyGrym börjar nu tröttna på livet i båt. Det här med att nospeka på lilleman och tummetott är verkligen inte så coolt i längden. Besöket vid midsommarstången friskade upp tillvaron lite i hans tycke. Brudar och barn. Liv och rörelse. Så ska livet levas i en grym hunds värld.

På gångavstånd (helt fantastiskt med en halvtimmes promenad på fast mark) från Iggö brygga bor makens syster och Ipz systerdotter Oy. Midsommaraftonskväll tillbringade vi där i Säljemar med busiga ungar som hoppade ända upp i taket och ville flyga ner i soffan. Katten Herman visade hundarna var skåpet ska stå och mannen i huset lät oss högljutt höra hans fotbollsreferat. Men vad gör det  när det ekologiska vinet smakar bra, knotten håller sig utanför och skvallret kommit igång.

Var är Grym på bilden med tjejerna?

Midsommardagen tog vi oss neråt stan igen och landade på granskär. Full vind i seglen, skepp ohoj! Nja, inte riktigt så.

6,6 knop                Anna styr segelbåt Grym och Ipz i båten

 

Vi gick för segel och toppade hastigheten avsevärt. Jag stod vi ratten och vi gled framåt. När vi närmade oss inloppet till Gävle Hamn fick vi börja kryssa. Vid det här laget hade vi lärt oss att jag koncentrerar mig bättre på styrningen och maken har bättre koll på segel och vindar och såna där seglingsaktiga detaljer.  Jag kunde konstatera lite skadeglatt att ”det ser ut att regna över land”. Bättre här på vattnet, hå hå! Jo tjena! Landkrabban missade en detalj. En rätt viktig detalj som jag för evigt har lagt på minnet nu! När regn kommer ut över vattnet där det går små segelbåtar, kommer även vinden i full styrka på köpet. Kaxiga som vi var hade vi två segel uppe som jag inte ens kommer ihåg vad dom heter och som jag inte är intresserad av att veta vad dom heter och hur dom fungerar.

Satan i gatan vad det tog i. Sista krysset mot inloppet som skulle ta oss ända in till vårt mål med segel i topp blev allt annat än intressant. Inte ens maken som betraktar havet som en kompis och njuter när regnet piskar honom i ansiktet tyckte det var kul längre. Jag var helt övertygad om att vi skulle vicka. Vi lutade verkligen huur mycket som helst. Hur får man stopp på en skenande båt med vind i sidan? Finns ingen broms. Hatar fordon som inte har broms! Såg framför mig hur vattnet skulle forsa in i båten, svepa med sig gamla Ipz som absolut inte skulle orka simma in till land. Dottern blev grönare och grönare i ansiktet och jag hade i den allmänna paniken och med ansvaret för styrningen förträngt att sömn var bästa medicinen. Här gällde det att kämpa!

Med en lättnadens suck kunde jag konstatera att maken tänkte till lite och plockade fram information han fått på snabbintrot när de seglade hem från Stockholm med båten. En av det tre hade faktiskt seglat en del innan. Vi river seglet! Brilliant idé! Maken tog över rodret och överlät dragandet i och släppandet av linor i olika färger och dimension till sin kära fru och den unga pojkvännen. Som vi drog. Och slet. Stånkade och peppade! High five på den! Stillheten som uppstod när seglet längst därframme var inrullat och förseglat var ljuvlig. Eller stillhet var ju att ta i. Men vi hade tagit tillbaka kontrollen! Landkrabban Hilding älskar kontroll!

Vi tog oss fram till fast mark på Granskär, pustade ut, grillade, spelade spel, utforskade ön och dess besökare. Granskärs hamn ligger väldigt skyddad för vinden som störtar in mot Gävle norrifrån. Men tror du inte på faan att just när vi var där och skulle därifrån dan efter så passade det på att slå vindhastighetsrekord. Helt säkert! Teamwork is da shit! Vi tråcklade och vände skutan för hand, höll oss kvar i bojen, gasade det värsta vi hade och pressade oss ut ur viken, rundade udden och gick för motor ända in till Fliskär.

Jag är en stolt landkrabba som trivs med fast mark. Jag är inte avundsjuk på de som har Henri Loydekläder och är jättebruna i ansiktet men ingen annanstans. Jag tycker om att fjällvandra, träna hund och fika med goda vänner. Vi kommer inte att segla på semestern, vi tar husvagnen bakom bilen som har bromsar och glider genom Sverige. I lugn och ro!

4 tankar på “Midsommar till sjöss

  1. Från en landkrabba till en annan så låter det som rena mardrömsturen……själv har jag aldrig ens tänkt tanken på att segla, det ser väldigt fint ut att se på men jag ser det helst på avstånd. Räcker med en lätt bris så mår jag illa…

    • Jag förstår inte riktigt heller hur jag tänkte där. Men med fint väder, korta transportsträckor och trevig sällskap är det säkert en bra sysselsättning. För någon annan…

  2. Hahahahaha, Anna – jag tror jag dööör! :) Det där var den roligaste läning jag läst på länge! Segling å Iggön – det bästa som finns – min barndom! Att ta ner seglen – det borde ju du ha knäckt, det är ju ren logik, å logik är ju lixom din grej! ;) Grym ni är, hela familjen, mina idoler! Massor av kramar till er alla! Å du, ni ska visst träna (läs segla) igen – för Tommys skull, å för att en fantastisk kvinna jag känner har lärt mig att man ska träna på det som tar emot å är svårt, inte på det man redan kan… Puss puss! ;) #flinarfortfarande! #mendennaläsningförgylldemindag!

    • Allt är lätt när man kan Frida.Och när stressen ligger som ett filter över allt förnuft finns ingen logik i nåt. Nog kommer vi att segla igen, fast jag vill träna i en liten segeljolle först så jag lär mig förstå hur vind och segel samarbetar på riktigt! Kontroll du vet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s