Grym och jag genomförde två klass 3or på Roslagens BK igår 7 april. Vi var där redan på fredag eftermiddag tillsammans med Sophie och körde genom hundarna i samtliga moment. Grym kändes rätt nöjd och glad. Tyst och följsam. Bra grepp i apporter. Trygg i vittringen. Snäv i runda kon. Uppmärksam i zäta. Kändes bra helt enkelt.
Efter översovning hos Susanne och en alldeles särdeles god middag a´la Schelin var jag laddad inför tävlingen.

Värmde ordentligt och äntrade planen. Jag hade bestämt mig för att vara nöjd och glad tävlingen igenom oavsett vad som hände. Grym var ofokuserad så fort vi klev innanför bandet, spejade efter de fantastiska konerna och var allmänt orolig. Första moment vittring. Anade att det var fel pinne, tittade inte på betyget utan var glad o nöjd. Resten gick ganska bra. Han tuffade på och fick fina betyg. Jag fick dock jobba hela tiden på att försöka få in honom och hålla honom kvar i vår gemensamma bubbla. Eftermiddagen såg ungefär likadan ut.
Under senaste året har jag jobbat rätt mycket med att hålla Gryms kropp mjuk och smärtfri. Han har lite issues i rygg, nacke och bakställ. Vi går med jämna mellanrum och får hjälp att komma vidare och rätta till sånt som ligger fel.
Under tävlingen kom det detaljer som gjorde mig klart bekymrad. I båda gruppmomenten fick jag göra ett ordentligt dubbelkommando på nedläggandet. I eftermiddagens cirkusmoment var skiftet ligg, Gryms absolut bästa. Och han lägger sig inte. Han brukar tycka att läggande i fart, oavsett moment är ballt. Även stoppen i inkallningen både för- och eftermiddag var ovanligt osnabba.
Det här oroar mig. Verkligen. Jag har nu tagit beslutet att dra i handbromsen och inte starta rankingtävlingen som går om tre veckor. Vilket i förlängningen betyder att jag backar från all vidare konkurrens om landslagsplats för Grym. Inga segrar och framgångar i världen, är mer värda än att Grym mår bra, är smärtfri och får leva länge. Jag kommer nu att göra allt jag kan för att hans åldrande kropp återigen ska bli stark och smidig.
