Som ny!

Grym har under kanske två veckor inte varit sig helt lik i sitt rörelsemönster. Så där diffust som egentligen inte syns, men det märks… I  förra vecka var han tveksam i sättande på zäta. Han var också stel när han hade legat. Förvisso hade vi kört rätt hårda fyspass, kanske träningsvärk som ställer till det, var min första känsla. I helgen tävlade vi både lördag och söndag. Trots att jag verkligen belönat upp sättandena i zäta så ställde han sig i det skiftet båda dagarna. Nåt var fel. Riktigt fel!

980-9

Som tur är har vi Ove Lind på Jernvallen Multicenter. Bästa KiropraktorOve! Som han fick jobba med Grym för att få honom lös och ledig igen. Visst tyckte Grym att det var jobbigt, han flåsade i perioder. Jobbigt och förmodligen obehagligt. Men Grym litar helt och hållet på Ove och uppskattar absolut att komma dit.

Så, 45 minuter senare kliver den grymma hunden ut genom dörren med längre rygg som rör sig mjukt och följsamt. Nu lägger vi krut i veckan på att stabilisera detta så blir det förhoppningsvis bra igen!

Flow på tävling

Jag och Grym tävlade igår. En helt vanlig kvällstävling i Kungsör, endast klass 3. Tio startande. En sån där gemytlig liten tävling som förgylls av duktiga arrangörer.

För oss var det inte bara en lite tävling. Jag jagar SM-kvalpoäng med andan i halsen. Gjorde ett medvetet val förra året att inte tävla eliten i onödan eftersom jag ville lägga all tid på att ha Grym genomarbetad i de nya momenten inför VM och NM. Så nu har vi bara några få tävlingar på oss att få till riktigt höga poäng och sist gick det ju mindre bra på den punkten.

Tävlingen vi gjorde igår minns jag som i nåt sorts rosa välbehagsludd. Det bara flöt på därinne på plan. Grym var bekväm och jag skötte mina kort och hade det trevligt där inne. Inget krig, vilket inte är en helt ovanlig känsla när jag försöker hålla honom i schack. Inga ljud, vilket kommer som ett brev på posten om han känner sig pressad. Inte så många försök från Gryms sida att försöka förekomma mig och ta egna beslut om vad som ska komma härnäst. ;o)

Vad har då hänt? Efter en mängd diskussioner med mina kloka träningskamrater och testpass med Grym har jag lagt om upplägget av träningen en del. Han har redan väldigt fina tekniska detaljer, det är vårt samarbete som det ligger en bugg i. Jag har nu släppt på kontrollen av honom i de flesta moment och i de flesta transporter mellan moment. Han får numera titta sig omkring, lugna sig själv OCH har ansvaret att följa mig. Jag bestämmer det inte åt honom. Typ. Det enda som jag fortfarande är supernoga med är att han inte får vika med blicken i allt fotgående. Det handlar inte om att han vrider bort huvudet eller sackar, det är mikrominimala blicksläpp med bibehållen position på huvudet. Men han försvinner även i tanke och koncentration när han gör så. Jag har nu alltså lagt ribban mycket högre för vad som är bra, jag har ändrat rutinen inför de momenten och jag tränar framför allt inte fotgående utan kommendering och ögon som betraktar Grym hela tiden och signalerar till mig när han släpper. Jag uppmärksammar honom på att jag märker det och inte är nöjd med det, men jobbar på med gott humör. Allt annat får han vara med och styra, betrakta och ha en egen uppfattning om. Det har gjort honom mycket lugnare och mer öppen för kommunikation. Hm, jag lär mig ständigt nya saker i kommunikationen med honom. Min bästa läromästare alla kategorier!

Sen har vi en till faktor som spelar stor roll. Igår började vi dagen med en fysiskt utmanande promenad. Han älskar när jag skickar honom runt träd, holmar, hus, whatever och tar i så han är alldeles löddrig i halskragen efter passet. 50 min uppvärmning, fyspass, nervärmning. Därefter ett två timmars träningspass i tävlingshallen varav 40 min effektiv tid med Grym och för honom okänd tävlingsledare som var helt införstådd i uppgiften att pointa blicksläpp. Några timmars vila, ett till likadant fyspass strax innan samling för tävlingen och mat i magen gjorde mannen lugn och tillfreds att leverera momenten på topp.

Resultat: 313 poäng av 320 möjliga och vinst. Den största vinsten i det hela är att vi är tillbaka på banan som ett svetsat team. Att vi dessutom har kommit en god bit på väg mot att få ihop kvalpoäng till SM gör ju inte saken sämre.

Siktar framåt

15672679_10155081317059238_8632609172140713070_n

Lagt om lite rutiner och gjort om en del detaljer på Grym. Har lärt honom att från att sitta mer full fokus på en punkt att på kommando kunna skifta till en annan punkt någon meter till höger om den första. Varför då? I tomskick utan synintryck framåt har han en tendens att dra åt vänster. På 10 meters sträcka som det är fram till ”icke-konen” glider han iväg så pass mycket åt vänster att han hamnar utanför ringen. Alltså lär jag honom att sikta  för långt åt höger och därmed landa rakt fram i mitten på ringen. Ta-da!

Mac introduceras i dirigeringens nya värld. Rätt avancerat i hans lilla värld att först mellanlanda vid en kon innan han kan få sticka på någon av de godisskålar som jag dirigerar honom till. Det börjar lossna och jag tror inte att apporteringsdirigeringen är så långt borta faktiskt!

Gryms tävlingsdag

Fotgående Grym

Jag hade fler mål med denna tävlingsdag.
Övergripande var att kunna få fram den där härliga känslan av samarbete vi har på träning även på tävling och att genomföra momenten så briljant att poängen kan bidra med ett SM kvalificerande resultat.

Grym gjorde mängder av fina saker på tävlingen! Bra tempo i de flesta delarna. En riktigt bra vittring som vi jobbat så mycket med. Snygg fjärr som vanligt, det är hans paradnummer. Riktigt bra konskick inför apporteringsdirigeringen som vi också jobbat med att få rakt. Jag tyckte att jag själv jobbade på bra därinne för att förbereda inför varje moment och med att hålla honom så pass fokuserad att det mesta blev väldigt bra!
Men jag lyckade inte få till de stora övergripande målen. Som i sin tur leder till ljud för att han inte är riktigt koncentrerad och trygg och en del omtag på apporten för att vi inte är riktigt i flow. Vi har med oss 178,5 poäng från Fagersta, vilket förmodligen inte kommer att hjälpa upp statistiken för SM-kval.

Med mig har jag också ideér om hur jag kan förändra träning, men framför allt hur jag behöver jobba med uppvärmning för att han ska bli helt ”lösgjord” där inne på tävlingsplanen och bara följa mig och inte ta några egna beslut som får honom splittrad.

Fortsättning följer, skam den som ger sig!

Mac levererar!

Fagersta 2017-01-07

Mac debuterar i startklass lydnad och sätter i princip allt han kan nästan utan misstag. Pigg och alert som vanligt jobbar han sig genom alla moment och bara gör. Utan att vara bekymrad över publik, domare eller tävlingsledare. Dock vara han rysligt intresserad av lukterna i mattan mellan momenten. Det visste jag innan såg jag var snabb att stötta upp honom med beröm mellan momenten så det funkade skapligt. Alla dom här smågrejerna som jag jobbat hårt med de sista dagarna har han köpt. Macs enda issue med detta att träna lydnad är att han kan sväva iväg i tanke så jag inte riktigt når fram med inmalnings och apportsignal när han sitter 10-15 meter från mig. Ger jag ett dubbelkommando vaknar han till och ger järnet. Kan också hända att han inte är med på ett ”sitt” som betyder stanna när jag går iväg, och hänger på. Men allt höll! Han skötte sig fantastiskt bra!

Totalpoäng: 191,5 av 200 möjliga! OCH vinst! Av 26 startande. Med en chihuahua som publiken småleende tyckte skulle bli intressant att se… BAM!

Nu kör vi vidare för fullt för att sätta klass 1 momenten och startar igen när dom är klara, förhoppningsvis innan maj!

 

Tävling på G

Processed with MOLDIV

Det har varit lite tyst här ett tag men det betyder absolut inte att det inte händer nåt. Tvärtom.
Till helgen startar båda hundarna på tävling. Mac debuterar i startklass och Grym startar på Sveriges första class 3 tävling.

Mac är en rolig liten hund som gärna tränar allt som kan generera godis och bus. Han har numera full koll på startklassmomenten och är introducerade i alla andra moment utom vittringen. Det ska egentligen inte vara något problem att ta ett första pris i morgon. Det som kan sätta käppar i hjulet är han tappar fokus när jag är på väg från honom i inkallning och apportering. Då kommer jag behöva lägga på ett dubbelkommando.

Jag har låtit bli att försöka kvala in till 2017 års SM i lydnad under 2016 eftersom dom tävlingarna gick i gamla eliten och jag har valt att bara köra enligt nya class 3 som är aktuellt för rankingtävlingar, NM och VM. Så nu har jag lite piskan på ryggen att leverera höga poäng på tre tävlingar under januari, februari och mars innan kvaltiden går ut. Och det kryllar ju inte direkt med tävlingar den här perioden. Men det är bra, jag sköter mig som bäst under press. Sköter jag mina kort sköter Grym sin del.

Håll tummarna så återkommer jag med resultat!

Back to basic

Vittringen. Vårt absolut svåraste moment. Oftast tar han rätt, speciellt när vi mängdtränar momentet i sin helhet. Men han har svårt att hitta fokus och koncentration, tappar liksom bort sig ibland. Frågar mig eller tar fel. Jag ser att det är fel, redan i gripandet. Det är inte så distinkt som när det är rätt pinne.

Nu när det är fyra månader till nästa tävling som är Nordiska mästerskapen, ska jag ta möjligheten att verkligen gå tillbaka till grundträning. Låta honom bli riktigt säker och riktigt mån om att hitta rätt. Snabbt och distinkt.

I dag började vi.

Jag kommer att använda rosmarin som rätt doft. Placerad i en tekula. För att hitta rätt i en ny form. För att sen föra över allt det nya som är bra till att rätt doft är min doft. Han greppade snabbt att det var rosmarin som var rätt doft. Och att det är frysmarkering som är önskvärd signal för beslut. Jag har även lagt in en till kula med annan lukt. Gräs till att börja med men det ska kontinuerligt bytas ut och kulornas antal ska öka. Det jag först vill få fram, är att han ska hitta ett lugn och kunna koncentrera sig på egen hand, gå rätt in i uppgift och ta ett tydligt beslut. Därefter kommer jag successivt lägga på sånt som han tycker är svårt. Kulorna kommer att ligga så han inte kommer åt att lyfta dom under en rätt lång tid för att han inte ska frestas att gå glida förbi dom eller ta fel.

Fyra månader. Klara, färdiga, gå!

Nordiska mästerskapen 2016

Chip, chop! Jag och Grym har fått förtroendet att vara med på ytterligare ett mästerskap med Svenska landslaget i lydnad! 9-11 december går NM i lydnad i Helsingfors

Jag är superpepp på att förbättra i princip alla moment på något sätt. Det har varit lite tätt på given med mästerskap och vanliga tävlingar under en lång period nu och det har inte riktigt funnits tid att bygga om några beteenden utan jag har fått lägga tiden på att underhålla det vi redan har. Men nu är det fyra månader kvar till NM och inga andra tävlingar inbokade innan dess så nu ska vi verkligen bryta isär och bygga om både detaljer,  aktivitetsnivåer och helhet.
Det kommer bli en rolig höst/vinter!

Känslor i svaj

Det här med att förflytta en positiv känsla i samband med en belöning till ett beteende är nåt jag utnyttjar dagligen och stundligen i träning. T.ex lägga den externa belöning i rutan för att få hunden att såsmåningom ha känslan av belöning vid rutskick. Eller skvallerträning på andra hundar. Grym har sen tidig ålder uppfattat gitarrljud som negativt. Han går numera inte in i ett rum där det finns en gitarr. Även om den är tyst. När vi var på Gotland för två år sen lade han ihop 2+2. Gitarrspelare på medeltidsveckan har även ofta bjällror runt fotlederna. Bjällror blev läskigt. Med eller utan människa. I år upptäcker jag till min förskräckelse att han generaliserat denna känsla till medeltidsklädda män. Speciellt om de har hätta på sig. Hur snabbt gick inte det!? Det har ju egentligen inte hänt nåt. Och han är normalt sett en rätt trygg hund. Dessutom har han absolut  inget mot karlar som är  civilklädda. Hm, får ta och köra en ”hälsa-på-trevliga-män”kampanj. I förebyggande syfte. Så här kan vi ju inte ha det!